Sveriges myndigheter

Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Nordatlantiska fördragsorganisationen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling

Sveriges myndigheter är regeringen, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna. Domstolarna är statliga, medan förvaltningsmyndigheterna kan vara statliga eller kommunala. Beslutande församlingar, såsom riksdagen och kommunfullmäktige, är inte myndigheter. Även andra organ än myndigheter kan ha förvaltningsuppgifter. Det finns sålunda till exempel aktiebolag som ägnar sig åt myndighetsutövning.

Även Europeiska unionens dömande och förvaltande organ kan nämnas i anslutning till Sveriges myndigheter, som en överstatlig nivå.

Regeringsformens myndighetsbegrepp

Sveriges regeringsform skiljer mellan två typer av offentliga organ: beslutande politiska församlingar, till exempel riksdagen, och myndigheter.[1][2] Samtliga statliga och kommunala organ med undantag för de beslutande församlingarna är myndigheter.

Regeringen styr riket.[3] För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.[4]

Privaträttsliga rättssubjekt, till exempel aktiebolag och ideella föreningar, faller utanför myndighetsbegreppet även om staten eller kommunen har ett kontrollerande inflytande exempelvis genom att äga aktierna i bolaget. Ett enskilt rättssubjekt som har anförtrotts förvaltningsuppgifter, till exempel AB Svensk Bilprovning, är inte en myndighet ens om uppgiften innefattar myndighetsutövning.

Regeringsformens indelning utgår från organisationsformen, inte från vilken funktion organet har.[5] Det innebär att myndighetsbegreppet omfattar även offentliga organ som inte har myndighetsutövning som sin huvudsakliga uppgift, till exempel statliga högskolor och museer.

Regeringen

Regeringskansliet har lokaler i bland annat kvarteret Rosenbad i Stockholm.

Regeringen är ansvarig inför riksdagen.[3] Myndigheten består av statsministern och övriga statsråd.[6] För att bereda regeringsärenden och för att biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet i övrigt ska det finnas ett regeringskansli. I detta ingår departement för olika verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden chefer för departementen.[7] Regeringskansliet är en förvaltningsmyndighet under regeringen.[8][9]

Domstolarna

Stockholms tingsrätt.

Grundläggande bestämmelser om domstolarna finns i 11 kap. regeringsformen.

De svenska domstolarna är de allmänna domstolarna (tingsrätter, hovrätter och Högsta domstolen), de allmänna förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen) och två specialdomstolar (Arbetsdomstolen och Försvarsunderrättelsedomstolen).

Allmänt om förvaltningsmyndigheterna

Grundläggande bestämmelser om de statliga och kommunala förvaltningsmyndigheterna finns i 12 kap. regeringsformen. För handläggningen av ärenden finns vidare allmänna bestämmelser i förvaltningslagen.[10]

En statlig eller kommunal förvaltningsmyndighet ska vara självständig på det sättet att ingen annan myndighet och inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ får bestämma hur förvaltningsmyndigheten i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.[11]

Statliga förvaltningsmyndigheter

Det var tidigare vanligt att dela upp de statliga myndigheterna i centrala, regionala och lokala myndigheter. Under de senaste decennierna har emellertid utvecklingen gått mot att lokala och regionala förvaltningsmyndigheter går upp i en gemensam myndighet för hela landet. Exempel på detta är Skatteverket och Polismyndigheten. Modellen med tre nivåer av statliga myndigheter har därför förlorat större delen av sin betydelse.

Statskontoret har i rapporten Statsförvaltningens utveckling 1990–2005 delat upp de statliga förvaltningsmyndigheterna i fem olika grupper: allmänna förvaltningsmyndigheter, affärsverk, universitet och högskolor, myndigheter som ingår i myndighetskoncerner samt myndigheter utan egen personal.[12]

Myndigheter under regeringen

En statlig förvaltningsmyndighet lyder under regeringen, om inte myndigheten enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen.[8] Till skillnad från domstolarna står förvaltningsmyndigheterna i ett principiellt lydnadsförhållande till regeringen.[13] Regeringen låter departementen i Regeringskansliet handlägga frågor och utgöra kontaktpunkter till myndigheterna uppdelat efter departementens sakområden. Myndigheten lyder dock under regeringen och inte under Regeringskansliet eller något av departementen. Det förekommer undantagsvis att fler än ett departement är kontaktpunkt mot en viss myndighet.

Trafikverkets huvudkontor i Borlänge.

I myndighetsförordningen (2007:515) finns vissa grundläggande föreskrifter för förvaltningsmyndigheter under regeringen.[14] Där framgår bland annat att en myndighet kan vara en enrådighetsmyndighet, styrelsemyndighet eller nämndmyndighet.[15]

  • En enrådighetsmyndighet leds av en myndighetschef, ofta med titeln generaldirektör. Vid vissa enrådighetsmyndigheter finns ett insynsråd för att utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd. Regeringen bestämmer om det skall finnas ett insynsråd vid myndigheten. Myndighetschefen ska vara ordförande i insynsrådet och hålla rådet informerat om verksamheten.[16] Exempel på enrådighetsmyndigheter är Kammarkollegiet och Finanspolitiska rådet.
  • En styrelsemyndighet leds av en styrelse. Myndighetschefen får inte vara ordförande eller vice ordförande i styrelsen för en sådan myndighet.[17] Exempel på styrelsemyndigheter är Post- och telestyrelsen och Trafikverket.
  • En nämndmyndighet leds av en nämnd. Nämnden består som regel av det antal ledamöter som regeringen bestämmer. En av ledamöterna ska vara ordförande och en ska vara vice ordförande. Exempel på nämndmyndigheter är Statens överklagandenämnd och Rättshjälpsnämnden.

Det finns dock andra ledningsformer än de som anges i myndighetsförordningen. Arbetsgivarverket leds exempelvis av ett arbetsgivarkollegium. Det kan vidare noteras att en myndighets namn inte nödvändigtvis återspeglar dess ledningsform. Så var till exempel Centrala studiestödsnämnden tidigare en nämnd,[18] men sedan 1988 är CSN en enrådighetsmyndighet.[19]

Regeringen bestämmer oftast ramarna och formerna för en myndighets verksamhet i en myndighetsinstruktion, som är en förordning med bestämmelser om bland annat sådant som myndighetens uppgifter och ledningsform. Regeringen beslutar vidare om förutsättningarna för den enskilda myndighetens verksamhet i årliga regleringsbrev, som innehåller uppgifter om myndighetens mål och ekonomiska ramar.

Myndigheter under riksdagen

Riksbankshuset, Stockholm.

Riksdagens myndigheter har som regel en mer överordnad roll än regeringens, då riksdagens funktion, vid sidan av att stifta lagar, är att kontrollera regeringen.

Riksdagens ombudsmän (JO), Riksrevisionen och Sveriges riksbank är myndigheter under riksdagen.[20] Under riksdagen lyder även Riksdagsförvaltningen, som sköter den interna förvaltningen.[21]

Kommunala förvaltningsmyndigheter

I Sverige finns det många kommunala förvaltningsmyndigheter. Kommunstyrelsen och regionstyrelsen är kommunala myndigheter, liksom kommunala och regionala nämnder. Varje kommun avgör själv hur många kommunala myndigheter det ska finnas i kommunen, i och med att kommunfullmäktige självt kan besluta om den kommunala nämndorganisationen. Varje nämnd är en egen myndighet. Några exempel på vanliga kommunala förvaltningsmyndigheter är överförmyndarnämnder, miljökontor och byggnadsnämnder. Valnämnder och socialnämnder är obligatoriska att ha i varje kommun, medan det annars är upp till respektive kommunfullmäktige att besluta vilka nämnder som ska finnas.[22]

Det allmänna myndighetsregistret

Statistiska centralbyrån (SCB) för ett register över statliga myndigheter.[23] Registret ska innehålla uppgifter om organisationsnummer, namn, besöks- och postadress, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress.[24] SCB fastställer också organisationsnummer för myndigheterna.[25] Registret omfattar inte de kommunala myndigheterna. Myndighetsregistret finns tillgängligt för allmänheten via SCB:s webbplats.

Det allmänna myndighetsregistret omfattade 457 statliga myndigheter i augusti 2023.[26]

SCB har i myndighetsregistret valt att dela upp de statliga myndigheterna i följande sex kategorier:

  1. Statliga förvaltningsmyndigheter (251 stycken)
  2. Myndigheter under riksdagen (5 stycken)
  3. Statliga affärsverk (3 stycken)
  4. AP-fonder (6 stycken)
  5. Sveriges domstolar samt Domstolsverket (84 stycken)
  6. Svenska utlandsmyndigheter (108 stycken)

Samtliga dessa myndigheter utom domstolarna är statliga förvaltningsmyndigheter i regeringsformens mening.

Närmare om antalet myndigheter

Det finns inte någon allmänt vedertagen och uteslutande definition av myndighetsbegreppet. Eftersom man kan använda sig av olika definitioner, kan olika uppgifter om antalet myndigheter vara lika giltiga.[27]

Antalet myndigheter har varierat över tid. År 1990 uppgick antalet myndigheter under regeringen till 1 394. Sett ett längre tidsperspektiv har antalet myndigheter minskat kraftigt.[28] Under tiden 2005–2023 minskade antalet myndigheter under regeringen med nästan 200. Enligt Statskontoret fanns det 342 myndigheter under regeringen 2023, inklusive domstolarna. Statskontoret räknar utlandsmyndigheterna som delar av Regeringskansliet.[29]

Antalet myndigheter kan ses som ett mått bland flera på den offentliga förvaltningens storlek. Det säger dock mycket litet om hur många människor som arbetar i offentlig förvaltning eller hur stora resurser den förbrukar.

Se även

Referenser

  1. ^ Statens offentliga utredningar. Från verksförordning till myndighetsförordning (SOU 2004:23). sid. 61. https://regeringen.se/contentassets/86e9c9a82a5748078ed0f060e4829352/fran-verksforordning-till-myndighetsforordning-del-1 .
  2. ^ Hellners–Malmqvist, Förvaltningslagen, 2 uppl. 2007, s. 47.
  3. ^ [a b] 1 kap. 6 § regeringsformen (1974:152).
  4. ^ 1 kap. 8 § regeringsformen (1974:152).
  5. ^ Statens offentliga utredningar. Från verksförordning till myndighetsförordning (SOU 2004:23). sid. 61 f. https://regeringen.se/contentassets/86e9c9a82a5748078ed0f060e4829352/fran-verksforordning-till-myndighetsforordning-del-1 .
  6. ^ 6 kap. 2 § regeringsformen (1974:152).
  7. ^ 7 kap. 1 § regeringsformen (1974:152).
  8. ^ [a b] 12 kap. 1 § regeringsformen (1974:152)
  9. ^ Förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.
  10. ^ 1 § förvaltningslagen (2017:900).
  11. ^ 12 kap. 2 § regeringsformen (1974:152)
  12. ^ Statsförvaltningens utveckling 1990–2005 Arkiverad 23 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Statskontoret 2005:32 s. 16.
  13. ^ Statens offentliga utredningar. Från verksförordning till myndighetsförordning (SOU 2004:23). sid. 62. https://regeringen.se/contentassets/86e9c9a82a5748078ed0f060e4829352/fran-verksforordning-till-myndighetsforordning-del-1 .
  14. ^ 1 § myndighetsförordningen (2007:515).
  15. ^ 2 § myndighetsförordningen (2007:515).
  16. ^ 9 § myndighetsförordningen (2007:515).
  17. ^ 10 § myndighetsförordningen (2007:515).
  18. ^ Förordningen (1978:500) med instruktion för centrala studiestödsnämnden.
  19. ^ Förordningen (1988:502) med instruktion för centrala studiestödsnämnden.
  20. ^ ”Riksdagens myndigheter och nämnder”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/kontakt-och-besok/riksdagens-myndigheter-och-namnder/. Läst 31 augusti 2023. 
  21. ^ 1 § lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen.
  22. ^ Björkman, Ulla; Lundin, Olle (2020). Kommunen och lagen (7). sid. 27-32. 
  23. ^ 1 § förordningen (2007:755) om det allmänna myndighetsregistret.
  24. ^ 2 § förordningen (2007:755) om det allmänna myndighetsregistret.
  25. ^ 5 § förordningen (2007:755) om det allmänna myndighetsregistret.
  26. ^ ”Det allmänna myndighetsregistret”. Statistiska centralbyrån. https://myndighetsregistret.scb.se/. Läst 11 augusti 2023. 
  27. ^ Statsförvaltningens utveckling 1990–2005 Arkiverad 23 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Statskontoret 2005:32 s. 14.
  28. ^ Nordebo, Peter (15 december 2005). ”Antalet statliga myndigheter minskar | Publikt”. www.publikt.se. https://www.publikt.se/nyhet/antalet-statliga-myndigheter-minskar-6639. Läst 18 januari 2023. 
  29. ^ ”Myndigheterna under regeringen”. Statskontoret. https://www.statskontoret.se/fokusomraden/fakta-om-statsforvaltningen/myndigheterna-under-regeringen/. Läst 3 september 2023. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
TrafikverketBorlänge.JPG
Trafikverkets huvudkontor och flagga
Rosenbad Stockholm.jpg
Författare/Upphovsman: Tage Olsin, Licens: CC BY-SA 2.0
Rosenbad, Stockholm, Sweden. The house of the Swedish Government.
Riksbankshuset April 2015.jpg
Författare/Upphovsman: Arild Vågen, Licens: CC BY-SA 4.0
Riksbankshuset, headquarter of Swedish National Bank. Inaugurated 1976. Architect: Peter Celsing. The Riksbank building (Riksbankshuset) is located at Brunkebergstorg 11 in Stockholm city.
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Stockholms radhus 060409.JPG
Författare/Upphovsman: Udo Schröter, Licens: CC BY-SA 2.5
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).