Sveriges kommuner

Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverigeportalen
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Kommungränserna inom Sverige.

Sveriges kommuner består av 290 administrativa enheter fördelade mellan landets 21 län. I 1974 års regeringsform används benämningen ”kommun på lokal nivå" för att skilja kommunerna från regionerna som formellt är en "kommun på regional nivå". Sverige har en enhetlig kommuntyp och ingen rangordning och inga privilegier förekommer. Sveriges kommuner är, i internationell jämförelse, ytmässigt stora och omfattar i allmänhet såväl tätbebyggelse som landsbygd. Den tätort som är huvudort i en kommun benämns centralort.

Kommunernas verksamhet regleras genom kommunallagen från 2017. En kommun bildas genom beslut av riksdagen och i detta beslut fastslås också kommunens namn, medan beslut om kommunens vapen däremot sedan 1970-talet tas av kommunen själv.

I varje kommun finns en folkvald församling, kommunfullmäktige, som beslutar om kommunens frågor; kommunstyrelsen, utsedd av kommunfullmäktige, leder verksamheten. Kommunfullmäktige utser sedan personer till de olika nämnderna, utskotten i kommunen och till exempelvis tingsrätten. Verksamheten regleras till största delen av kommunallagen och finansieras av kommunalskatter, avgifter och statsbidrag. Kommunala beslut kan överklagas antingen genom laglighetsprövning eller förvaltningsbesvär.

Vissa kommuner, speciellt större, kan ha kommundelsnämnder (ibland med andra benämningar som områdesnämnd eller stadsdelsnämnd). Alla kommuner är vidare indelade i distrikt (före 2016 församlingar), totalt 2 523 stycken, som tjänar en viss roll inom folkräkning och valsystem.

Historia

Före 1863 var det kyrksocknarna som tog hand om de lokala frågorna, såväl världsliga som andliga. 1843 infördes en sockennämnd vid sidan om kyrkorådet för att handha fattigvårdsfrågor och hälsovård.

Kommuner i dagens mening infördes genom 1862 års kommunalförordningar, som delade upp kyrksocknens uppgifter mellan de nya borgerliga och kyrkliga kommunerna. Därefter fanns det flera olika kommunformer i Sverige: städer, köpingar, kyrkliga kommuner och landskommuner. En särskild form var municipalsamhället.

De kyrkliga kommunerna existerade som kommunala myndigheter mellan 1863 och 1999-12-31, då de som en följd av relationsförändringen kyrka-stat upphörde.

I och med 1862 års kommunalförordningar skapades således grunden till det nuvarande kommunala systemet i Sverige. År 1863 bildades borgerliga landskommuner som sammanföll med den kyrkliga kommunen, den tidigare kyrksocknen. Utöver landskommunerna fanns även ett antal stads- och köpingskommuner. Man inrättade kommunalstämma som var högsta beslutande organ i alla små kommuner. Från 1919 blev kommunfullmäktige obligatoriskt även i de små kommunerna. Den löpande skötseln av kommunen handhades av kommunalnämnd som senare kom att benämnas kommunstyrelse. Man inrättade landsting som skulle ta hand om de områden som blev för tunga för en kommun att sköta.

Riksdagen beslutade 1946 att förändra kommunsystemet. 1952 års storkommunreform resulterade i att antalet kommuner minskade från 2 498 till 1 037 genom sammanslagningar. Efter storkommunreformen utökades kommunernas ansvarsområden ytterligare vilket innebar att reformen ansågs otillräcklig och 1961 fastslog en statlig utredning att en ny kommunreform var nödvändig. Utredningens förslag medförde även slutet för uppdelningar i städer, köpingar och landskommuner; i stället infördes ett enhetligt kommunbegrepp. De föreslagna sammanslagningar skulle vara frivilliga, men processen gick långsamt vilket aktualiserade tvångssammanslagningar. Detta beslutades 1969 och innebar att reformen skulle vara genomförd 1974. Antalet kommuner minskade från drygt 1 000 till 278 mellan åren 1962 och 1974. Den senaste kommunsammanslagningen ägde rum 1977. Efter 1977 har antalet kommuner ökat något efter ett antal kommundelningar. Idag finns det 290 kommuner.

Samarbete med Sveriges kommuner sker bland annat genom intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (nuvarande namn sedan 2019).[1]

Kommuntyper och kommungrupper

Sveriges Kommuner och Regioner och SCB kategoriserar kommuner enligt följande:[2]

  1. Storstäder (4 kommuner år 2012) är kommun med folkmängd över 200 000. Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Uppsala kommun uppfyller villkoret 2012.
  2. Förortskommuner till storstäder (38 kommuner år 2010) är kommun där minst 50 procent av nattbefolkningen arbetspendlar till annan kommun. Den vanligaste kommunen till vilken pendlingen sker ska vara en storstad.
  3. Större städer (31 kommuner 2010) är kommun med 50 000–200 000 invånare och tätortsgrad på minst 70 procent.
  4. Förortskommuner till större städer (22 kommuner 2010) är kommun där minst 50 procent av nattbefolkningen arbetspendlar till annan kommun. Den vanligaste kommunen till vilken pendlingen sker ska vara en större stad enligt definition ovan.
  5. Pendlingskommuner (51 kommuner 2010) är kommun där minst 40 procent av nattbefolkningen pendlar till en annan kommun. Se även sovstad.
  6. Turism- och besöksnäringskommuner (20 kommuner 2010) är kommun som har minst 21 årliga gästnätter per invånare på hotell, vandrarhem och campingar eller där antalet fritidshus uppgår till minst 0,20 per invånare.
  7. Varuproducerande kommuner (54 kommuner 2010) är kommun där minst 34 procent av nattbefolkningen mellan 16 och 64 år arbetar med tillverkning, utvinning, energi, miljö samt byggverksamhet.
  8. Glesbygdskommuner (20 kommuner 2010) är en kommun med tätortsgrad under 70 procent och befolkningstäthet på mindre än åtta invånare per kvadratkilometer.
  9. Kommuner i tätbefolkad region (35 kommuner 2010) är kommun i region med mer än 300 000 personer inom en radie på 112,5 kilometer.
  10. Kommuner i glesbefolkad region (16 kommuner 2010) är kommun i region med mindre än 300 000 personer inom en radie på 112,5 km.

Se även kranskommun.

Den kommunala administrationen

Det politiska styret i en kommun är uppbyggt genom ett direktvalt kommunfullmäktige, som väljs på samma sätt och på samma dag som riksdagen, med partival. Under kommunfullmäktige finns styrelsen (eller som den oftast kallas: kommunstyrelsen) som sköter det övergripande löpande politiska arbetet och därtill finns olika nämnder och styrelser som sköter kommunens åtaganden inom olika områden. Så brukar det bland annat finnas en byggnadsnämnd som handlägger bygglov, en utbildningsnämnd som har hand om skolfrågor, en socialnämnd som har ansvaret för försörjningsbistånd och så vidare. Kommunstyrelsen och övriga nämnder och styrelser är politiskt sammansatta i proportion till partiernas storlek i kommunfullmäktige.

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ mellan valen. Kommunstyrelsen och övriga nämnder är kommunens verkställande organ. Kommunen har också ett granskande organ: Kommunrevisionen, som förutom att granska räkenskaperna även granskar Kommunstyrelsens och övriga nämnders verksamhet med avseende på ändamålsenlighet och effektivitet.

Endast ett fåtal politiker brukar vara heltidsanställda i kommunen, de flesta kommunalpolitiker sköter sina uppdrag på fritiden, vid sidan om andra jobb. En kommuns politiska ledare brukar vara ett kommunalråd, en kommun har ofta ett eller några kommunalråd samt ibland några politiska sekreterare som assisterar dessa i politiska frågor.

Under nämnder och styrelser finns kontor och förvaltningar med anställda tjänstemän som skall verkställa politikernas beslut och sköta det dagliga arbetet i kommunens verksamheter. Dessa tjänstemän är inte politiskt tillsatta.

Varje kommunal styrelse, nämnd och kontor är en myndighet. Kommunfullmäktige räknas dock inte som en myndighet, det är i stället, likt Sveriges riksdag, en beslutande församling.

Kommunernas uppgifter

De svenska kommunerna har enligt lag ansvar för

All annan verksamhet sker på frivillig grund, till exempel:

Se även

Referenser

  1. ^ ”Sveriges Kommuner och Landsting”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sveriges-kommuner-och-landsting. Läst 17 november 2017. 
  2. ^ Kommungruppsindelning Arkiverad 30 september 2011 hämtat från the Wayback Machine. Sveriges kommuner och landsting 2010-11-30, accessdatum 2011-06-27.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
SWE-Map Kommuner2007.svg
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Sveriges kommuner 2007. Notera att Heby kommun numera tillhör Uppsala län och därför har en ny kommunkod. För information om hur kartan lättast modifieras se SWE-Map Documentation