Sveriges jämställdhetsminister

Statsråd
Jämställdhetsminister
TitelFru statsråd
Utses avSveriges statsminister
Förste innehavareAnna-Greta Leijon
Inrättat1973
WebbplatsOfficiell webbplats

Jämställdhetsminister kallas allmänt det statsråd i Sveriges regering som ansvarar för frågor rörande jämställdhet mellan kvinnor och män. Posten har sedan skapandet 1973 sorterat under en mängd olika departement, nästan alltid som biträdande statsråd.[1] Oftast har ministerposten placerats i Arbetsmarknadsdepartementet.

Historik

Huvudinriktningen inom den svenska jämställdhetspolitiken kan belysas genom den svenska jämställdhetsministerns historiska tillhörighet till olika departement. Vid bildandet 1973 hanterades jämställdhetsärendena under Inrikesdepartementet, och mellan 1974 och 1991 hörde dessa frågor till Arbetsmarknadsdepartementet (bildat 1974).

Därefter har posten ambulerat mellan olika departement. Kultur- och Socialdepartementet, Statsrådsberedningen, Civil-, åter hos Arbetsmarknadsdepartementet samt därefter hos Jordbruksdepartementet. 2003–2004 var tillhörigheten inom Justitiedepartementet, 2006–2010 hos Integrations- och jämställdhetsdepartementet; ministern även departementschef. 2011 placerades regeringsposten åter vid ett annat departement, denna gång i Utbildningsdepartementet.

Från 2019 har både rödgröna och borgerliga regeringar placerat posten som biträdande statsråd hos Arbetsmarknadsdepartementet,[1] vilket belyser den svenska statens jämställdhetsfokus runt arbetsmarknadsfrågor.

Lista över Sveriges jämställdhetsministrar

NamnTillträddeAvgickPolitiskt partiDepartementInformell titel[a]
 Anna-Greta Leijon1973[2]1976SArbetsmarknadsdepartementetinvandrar- och jämställdhetsminister
 Per Ahlmark19761978FPArbetsmarknadsdepartementet
 Rolf Wirtén19781978FPArbetsmarknadsdepartementet
 Eva Winther19781979FPArbetsmarknadsdepartementetinvandrar- och jämställdhetsminister
 Karin Andersson19791982CArbetsmarknadsdepartementetinvandrar- och jämställdhetsminister
 Anita Gradin19821986SArbetsmarknadsdepartementetinvandrar- och jämställdhetsminister
 Anna-Greta Lejon19861987SArbetsmarknadsdepartementet
 Ingela Thalén19871989SArbetsmarknadsdepartementet
 Maj-Lis Lööw19891991SArbetsmarknadsdepartementetinvandrar- och jämställdhetsminister
 Birgit Friggebo19911993FPKulturdepartementetKultur- och invandringsminister
 Bengt Westerberg19931994FPSocialdepartementetSocialminister och vice statsminister
 Mona Sahlin7 oktober 199410 november 1995SStatsrådsberedningenVice statsminister och jämställdhetsminister
 Marita Ulvskog10 november 199522 mars 1996SCivildepartementetCivilminister
 Ulrica Messing22 mars 19961998SArbetsmarknadsdepartementetarbetsrätts- och jämställdhetsminister[3]
 Margareta Winberg7 oktober 199831 oktober 2003SJordbruksdepartementet 1998-2002
Statsrådsberedningen 2002-2003
Jordbruks- och jämställdhetsminister 1998-2002
Vice statsminister och jämställdhetsminister 2002-2003
 Mona Sahlin31 oktober 200321 oktober 2004SJustitiedepartementetDemokrati-, integrations-, jämställdhets- och idrottsminister[4]
 Jens Orback21 oktober 20045 oktober 2006SJustitiedepartementetDemokrati-, integrations-, storstads- och jämställdhetsminister[5]
 Nyamko Sabuni6 oktober 200621 januari 2013FPIntegrations- och jämställdhetsdepartementet 2006-2010
Utbildningsdepartementet 2011-2013
Integrations- och
jämställdhetsminister 2006-2010[6]
Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister 2010-2013[6]
 Maria Arnholm21 januari 20133 oktober 2014FPUtbildningsdepartementetJämställdhets- och bitr. utbildningsminister
 Åsa Regnér3 oktober 2014 [7]8 mars 2018SSocialdepartementetBarn-, äldre- och jämställdhetsminister[7]
 Lena Hallengren8 mars 201821 januari 2019SSocialdepartementetBarn-, äldre- och jämställdhetsminister
 Åsa Lindhagen21 januari 20195 februari 2021MPArbetsmarknadsdepartementetJämställdhetsminister
 Märta Stenevi5 februari 202130 november 2021MPArbetsmarknadsdepartementetJämställdhets- och bostadsminister
 Eva Nordmark30 november 202118 oktober 2022SArbetsmarknadsdepartementetArbetsmarknads- och jämställdhetsminister[8]
 Paulina Brandberg18 oktober 2022[9]LArbetsmarknadsdepartementetJämställdhetsminister och bitr. arbetsmarknadsminister

Se även

Kommentarer

  1. ^ Formell titel är statsråd

Referenser

  1. ^ [a b] ”jämställdhetsminister - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/j%C3%A4mst%C3%A4lldhetsminister. Läst 16 juni 2021. 
  2. ^ ”Tidigare S-ministern Anna-Greta Leijon är död”. Rikspolitik. 12 april 2024. https://www.altinget.se/rikspolitik/nyttomnamn/tidigare-s-ministern-anna-greta-leijon-ar-dod. Läst 6 augusti 2024. 
  3. ^ Peruzzi, Britt (27 augusti 2013). ”Ulrica Messing går till PR-byrån Prime”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/5VWBVz. Läst 6 augusti 2024. 
  4. ^ ”Mona Sahlin – år för år”. www.aftonbladet.se. 5 maj 2016. https://www.aftonbladet.se/a/J13lvj. Läst 6 augusti 2024. 
  5. ^ ”Jens Orback”. www.nok.se. https://www.nok.se/forfattare/o/jens-orback/. Läst 6 augusti 2024. 
  6. ^ [a b] ”Nyamko Sabuni - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nyamko-sabuni. Läst 6 augusti 2024. 
  7. ^ [a b] Secher, Åsa (19 december 2014). ””Jämställdhetspolitiken behöver anpassas till dagens Sverige””. feministisktperspektiv.se. https://feministisktperspektiv.se/2014/12/19/jamstalldhetspolitiken-behover-anpassas-till-dagens-sverige/. Läst 6 augusti 2024. 
  8. ^ ”Eva Nordmark - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/eva-nordmark. Läst 6 augusti 2024. 
  9. ^ Lindahl, Björn (25 mars 2024). ”Paulina Brandberg - jämställdhetsministern som vill ta i med hårdhandskarna”. Arbeidsliv i Norden. http://www.arbeidslivinorden.org/artikler/portrett/portrett-2024/article.2024-03-04.7253980883. Läst 6 augusti 2024. 

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Paulina Brandberg in 2022.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Paulina Brandberg with Kristersson Cabinet gathered at Lejonbacken outside the royal palace after the meeting with the King Carl XVI Gustaf on 18 October 2022.