Sveriges historia 1809–1866

Sveriges historia
Sveriges stora riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Tidsaxel
Förhistorien (c:a 12 000 f.Kr.–1050 e.Kr.)
Äldre medeltiden (1050–1250)
Folkungatiden (1250–1389)
Kalmarunionen (1389–1520)
Äldre vasatiden (1521–1611)
Stormaktstiden (1611–1721)
Frihetstiden (1719–1772)
Gustavianska tiden (1772–1809)
Union och ny konstitution (1809–1866)
Industrialiseringen (1866–1905)
1900-talets början (1905–1914)
Första världskriget (1914–1918)
Mellankrigstiden (1918–1939)
Depressionen (1929–1939)
Andra världskriget (1939–1945)
Efterkrigstiden (1945–1967)
Slutet av kalla kriget (1968–1991)
Nutiden (1991–)
Ämnen
Regenter • Statsministrar
Krig • Freder
Militärhistoria • Ekonomisk historia • Vetenskapshistoria

Sveriges historia 1809–1866 behandlar Sveriges historia under den konstitutionella ståndsförfattningens tid, åren 1809 till 1866. Perioden inleds med att Sverige 1809 har förlorat finska kriget och tvingas avträda östra riksdelen till Ryssland, samt att Sveriges kung Gustav IV Adolf har avsatts och det gustavianska enväldet ersatts med konstitutionell författning, 1809 års regeringsform. Den avslutas med att den gamla ståndsriksdagen avskaffas 1866 och ersätts med en tvåkammarriksdag.

En ny författning

Trots de nya maktinnehavarnas skuld i att Sverige 1809 förlorade den finska rikshalvan, tillsammans med Åland och en del av Västerbotten, åstadkom 1809 års män en sak på författningens område: 1809 års regeringsform. Tanken var att bygga författningen på nationell historisk erfarenhet, som inte varit främmande för 1719 och 1772 års lagstiftare, men av dessa endast på ett ofullständigt sätt förverkligats. Denna tanke blev nu genomförd med större insikt och på grundvalen av en genom den gustavianska tidens olyckor vidgad erfarenhet, i det den nya författningen fullständigt byggdes upp på maktdelningsprincipen. Därtill bidrog emellertid också inflytande av Montesquieus och Sieyès idéer, som pekade åt samma håll som de inhemska erfarenheterna. Särskilt röjde det av Hans Järta författade motiverande inledningsmemorialet till regeringsformen Montesquieusk inverkan.

Den nya grundlagen uppställde starka garantier mot kungamaktens missbruk: ett konstitutionellt ansvarigt statsråd i stället för det 1789 avskaffade riksrådet, en vart femte år sammanträdande ståndsriksdag med inte bara andel i lagstiftningen och fullständig beskattningsrätt, utan också med statsregleringsrätt samt en lagfäst tryckfrihet. Men den bevarade åt en duglig och plikttrogen kung möjligheten att såsom ett aktivt statsorgan verka för rikets bästa. Den form som genom detta gavs åt Sveriges statsliv kom i huvudsak att bestå under lång tid. Naturligtvis modifierades den när tiderna förändrades, men under lång tid hade Sveriges folk möjlighet att tillgodose de uppgifter, till vilkas lösning författningen skall ge ramen, utan att det behövde förslita sina krafter på anskaffandet av en ny sådan ram. 1809 års regeringsform kom att bestå ända fram till att den ersattes av 1974 års regeringsform.

En ny ätt på tronen och union med Norge

Svenska landavträdelser vid freden i Fredrikshamn och Wienkongressen (grönt).
Karl XIII var Sveriges kung 1809–1818.

Det syntes emellertid till en början tvivelaktigt om Sverige skulle kunna upprättas efter de yttre olyckorna och ur det inre förfallet. Vad som framför allt saknades var en ledande personlighet. En sådan erhölls, då Karl Johan 1810 valdes till tronföljare. Genom styrkan av sin personlighet ingöt han ny kraft inom förvaltningen och väckte åter till liv nationens tro på sin framtid. I sistnämnda hänseende hade unionen med Norge 1814, den främsta frukten av hans utrikespolitik, stor betydelse. Av föreningen mellan den skandinaviska halvöns brödrafolk väntade man för dem båda trygghet och styrka, och detta kändes som en ersättning för vad som gått förlorat för Sverige genom avskiljandet av den finska riksdelen. Med tiden skulle dock de förhoppningar som knöts vid detta Karl Johans verk visa sig bedrägliga, men det beredde dock onekligen båda folken fördelar under de 90 år den bestod.

Verkningarna av den nationella pånyttfödelsen visade sig inte minst på den materiella och andliga kulturens områden. Göta kanal, ett jätteverk för sin tid, byggdes klar. Genom 1834 års myntrealisation gjordes slut på den nya förvirring i penningväsendet, som den Napoleonska tidens krig vållat. Förberedd genom den gustavianska vitterheten, om också delvis i opposition med denna, inbröt den svenska skaldekonstens guldålder. En vetenskaplig produktion framträdde som kunde tävla med frihetstidens och åtminstone på det humanistiska området överträffade den, och genom 1842 års folkskolestadga lades grunden till det svenska folkskoleväsendets utveckling.

Den tid då Karl XIV Johan som kung (1818–1844) ledde Sveriges öden, karakteriserades i Europa av motsatsförhållandena mellan frihetssträvanden och den politiska reaktionen, som bland annat tog sig uttryck i Heliga alliansen. Sverige undgick sådana brytningar som på många håll framkallades av detta. Även här stod dock ett liberalt och ett konservativt parti mot varandra. Tvisten mellan dem gällde likväl inte frågan om Sverige skulle vara ett land med konstitutionell frihet. Detta var fastslaget genom 1809 års regeringsform och respekterades även av kungen och de konservativa. Vad den liberala oppositionen bekämpade var byråkratiska missbruk, som trots allt funnits kvar från frihetstiden, liksom indragningsmakten. Vidare var de kritiska mot att kungen vid regeringens förande lämnade mindre rum åt den konstitutionella rådkammaren än som syntes överensstämma med författningens anda, det så kallade "allenastyrandet", och slutligen att maktfördelningen i 1809 års regeringsform tillämpades på ett sätt som onekligen ibland hindrade fruktbärande samverkan mellan kung och riksdag. Det sistnämnda ville det liberala partiet bota genom författningens utveckling efter parlamentariska riktlinjer, men mot detta reste kungen, understödd av de konservativa, ett bestämt motstånd.

Innerst berodde motsatsen mellan de båda partierna på det liberala partiets individualism, som ivrigt bekämpades av de konservativa, och av detta fick den viktigaste tvistefrågan, den om ståndsförfattningens upphävande, sin karaktär. Vid 1840 års riksdag verkade det som om den liberala oppositionen skulle få övertaget. Karl XIV Johan godtog då den så kallade departementalstyrelsen, fastän han i detta befarade ett steg i parlamentarisk riktning, men hindrade dock oppositionen att bli herre över regeringsmakten, och ett radikalt representationsförslag, som den lyckats få vilande, föll vid nästa riksdag 1844.

Reformer och skandinavism

Upprop som spreds vid marsoroligheterna i Stockholm 1848. "Afsättom Oscar han duger icke till kung hellre Republiken! Reformen! ned med det Kongliga huset, lefve Aftonbladet! död åt kungen / Republik Republik folket. Brunkeberg i afton".

Oscar I (1844–1859) hyllade i olikhet mot fadern liberala idéer, men förmådde dock inte lösa representationsfrågan. Åtskilliga liberala reformer – indragningsmaktens upphävande, treåriga riksdagsperioder, kvinnors lika arvsrätt och myndighet, en på initiativ av Oscar I redan under hans kronprinstid igångsatt human reform av fångvårdsväsendet, fattigvårdens ordnande, det också från konservativt håll påyrkade avskaffandet av husbehovsbränningen samt lättandet av det merkantilistiska näringstvånget, det vill säga avskaffandet av skråväsendet - genomfördes emellertid under hans regering. Men nu tog den revolution i Sveriges kommunikationsväsen sin början, som järnvägsbyggandet innebar, och detta drog intresset från de mera politiska inrikesfrågorna.

Karl XIV Johan hade efter sin tronbestigning undvikit inblandning i främmande länders förvecklingar och till misshag för de liberala sökt stöd för sin fredspolitik genom en anslutning till det reaktionära Ryssland. Oscar I närmade sig i stället västmakterna, vilket var nära att medföra Sveriges deltagande i Krimkriget och resulterade i novembertraktaten. Till skillnad från Karl XIV Johan sympatiserade Oscar I och hans efterträdare Karl XV (1859–1872) med skandinavismen, men deras av detta starkt påverkade utrikespolitik kom dock inte att medföra Sveriges deltagande i vare sig 1848 eller 1864 års danska krig, det schleswig-holsteinska kriget respektive det dansk-tyska kriget 1864.

Representationsreformens genomförande

Karl XV förmåddes av justitiestatsministern Louis De Geer att återuppta den för en tid undanskjutna representationsreformen. Dess lösning förbereddes genom 1862 års kommunallagstiftning och 1863 års förordning om allmänt kyrkomöte, och den kom till stånd genom antagandet vid 1865 års riksdag av Louis De Geers förslag till en på tvåkammarsystem och riksdag varje år grundad riksdagsordning. De fyra stånden ersattes då med tvåkammarriksdagen och den äldre riksdagsordningen upphävdes därmed.

Se även

Referenser

Vidare läsning

Företräddes av
Gustavianska tiden		 Sveriges historia
1809 – 1866		Efterträddes av
Andra halvan av 1800-talet

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Scandinavia 1814.gif
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Kasper Holl antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0

The Danish and Swedish changes of territories.

  • Finland was ceded to Russia in 1809 (green)
  • In 1814 Norway (yellow) was ceded to Sweden, and in return Sweden was to give Denmark the Swedish holdings in Germany (green).
  • A year later Denmark ceded those holdings to Prussia, and was given the Duchy of Lauenburg. (purple)
Created by Kasper Holl, 2006.
Upprop för republik 1848.jpg
Uppror för införande av republik, spritt vid marsoroligheterna i Stockholm 1848. "Afsättom Oscar han duger icke till kung: lefve Republiken! Reformen! ned med det Kongliga huset, lefve Aftonbladet! död åt kungen / Republik Republik folket. Brunkeberg i afton"