Sveriges domstolsväsen

Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverigeportalen

Sveriges domstolsväsen är en samlande beteckning för domstolarna i Sverige. Domstolarna kan indelas i tre grupper uppdelade efter vilken typ av mål de dömer i nämligen de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna och specialdomstolarna. I de två första grupperna handläggs målen – åtminstone teoretiskt – i tre instanser. I den tredje gruppen varierar möjligheterna att överklaga.

De allmänna domstolarna

Allmänna domstolar är tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.

Tingsrätten är första instans. Det finns 48 tingsrätter av varierande storlek (våren 2010).[1]

Hovrätterna, som är sex till antalet, är andra instans.[2] Dessa är

Högsta domstolen är högsta instans.[3] Högsta domstolens dömer huvudsakligen i mål som ska leda rättstillämpningen, det vill säga skapa prejudikat.

De allmänna domstolarna är behöriga att handlägga alla typer av tvistemål, brottmål och ärenden, som inte uttryckligen har undantagits från deras kompetens. Behörigheten för en allmän domstol följer oftast av lag men en allmän domstol kan även ha behörighet att ta upp mål på grund av den så kallade restkompetensen. En allmän domstol kan således vara behörig att pröva en fråga om det inte finns någon annan domstol som är direkt behörig.

Vanligen inleds handläggningen i tingsrätten men det finns också ärenden som inleds hos en förvaltningsmyndighet. En viss del av tvistemålen är så kallade familjemål som kan avse äktenskapsskillnad, vårdnad om barn, umgängesrätt och underhåll. Andra tvistemål kan avse fordringar eller skadestånd eller tvister om avtal, klander av bodelningar eller arvskiften. I de allmänna domstolarna handläggs även vissa ärenden där någon tvist mellan parterna normalt inte råder. Exempel på sådana ärenden är registrering av äktenskapsförord och förordnande av bodelningsförrättare.

För de allmänna domstolarna finns regler om processordningen i rättegångsbalken och lagen om domstolsärenden.[4] För vissa måltyper finns kompletterande bestämmelser i andra lagar.

Rättsinstanser i Sverige
Sveriges riksvapen
Denna artikel tillhör en artikelserie
Allmänna domstolar
Tingsrätt
Hovrätt
Högsta domstolen
Förvaltningsdomstolar
Förvaltningsrätt
Kammarrätt
Högsta förvaltningsdomstolen
Särskilda domstolar
Mark- och miljödomstolar
Mark- och miljööverdomstolen
Migrationsdomstolen
Migrationsöverdomstolen
Patent- och marknadsdomstolen
Patent- och marknadsöverdomstolen
Tryckfrihetsdomstol
Specialdomstolar
Arbetsdomstolen
Hyresnämnd
Arrendenämnd
Försvarsunderrättelsedomstolen
Skiljenämnd
Se även
Rättsväsen
Domstol
Sverige-portalen

De allmänna förvaltningsdomstolarna

Förvaltningsrätten är första instans. Det finns 12 förvaltningsrätter.

Kammarrätterna är andra instans. De är fyra till antalet och utgörs av

Högsta förvaltningsdomstolen är högsta instans inom de allmänna förvaltningsdomstolarna. Högsta förvaltningsdomstolen dömer huvudsakligen i mål som ska leda rättstillämpningen det vill säga skapa prejudikat. Före 2011 hette Högsta förvaltningsdomstolen Regeringsrätten.

De allmänna förvaltningsdomstolarna handlägger främst mål som rör mellanhavanden mellan det allmänna och enskilda. Exempel på sådana mål är skattemål, mål om tvångsingripande mot psykiskt sjuka och missbrukare samt socialförsäkringsmål. Framför allt handlägger de allmänna förvaltningsdomstolarna överklaganden från förvaltningsmyndighet, exempelvis Skatteverket och Försäkringskassan.

För de allmänna förvaltningsdomstolarna finns regler om processordningen i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen.[5][6] För vissa måltyper finns kompletterande bestämmelser i andra lagar.

Särskilda domstolar och specialdomstolar

En form av specialisering inom de allmänna domstolsslagen är särskilda domstolar som är knutna till de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. De särskilda domstolarna är specialiserade på en eller flera måltyper och är ensamma behöriga att pröva dessa måltyper. De är

Den mest uttalade formen av specialisering är specialdomstolar som är organisatoriskt fristående från de allmänna domstolsslagen. Det finns två sådana domstolar (den 1 november 2017):

Domstolsliknande nämnder

För vissa typer av hyres- och arrendetvister finns det hyresnämnder och arrendenämnder. Dessa har bland annat medlande roller i tvister mellan fastighetsägare och hyresgäster eller arrendatorer.

Statens ansvarsnämnd prövar frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande, avstängning och läkarundersökning med tvång beträffande statligt anställda i högre befattningar.[7]

Riksdagens ansvarsnämnd prövar vissa frågor om anställningar inom riksdagsförvaltningen. Det kan handla om att skilja någon från dennes anställning på grund av personliga förhållanden, disciplinansvar, anmälan om åtal eller avstängning av en anställd.

Det finns även andra förvaltningsmyndigheter som arbetar på ett sätt som liknar domstolar, till exempel Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.

Domstolarnas administration

Domstolsverket är en förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen och har inrättats för att ge administrativt stöd och service åt de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna samt service åt allmänheten. De mål som Domstolsverket har att uppfylla handlar bland annat om en effektiv och ändamålsenlig resursfördelning, om att främja en ökad samverkan såväl inom Sveriges Domstolar som med andra myndigheter, liksom att vara drivande och stödjande i reform och förändringsarbeten inom domstolarna.[8]

Se även

Referenser

  1. ^ 1 kap. rättegångsbalken (1942:740)
  2. ^ 2 kap. rättegångsbalken (1942:740)
  3. ^ 3 kap. rättegångsbalken (1942:740)
  4. ^ Lag (1996:242) om domstolsärenden (1996:242)
  5. ^ Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (1971:289)
  6. ^ Förvaltningsprocesslag (1971:291)
  7. ^ Instruktion för Statens ansvarsnämnd (2007:831)
  8. ^ ”Domstolsverkets mål”. Arkiverad från originalet den 18 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190318134001/http://www.domstol.se/Om-Sveriges-Domstolar/Domstolsverket/Domstolsverkets-mal/. Läst 18 juni 2019. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.