Sveriges arbetsmarknadspolitik

Svensk politik
Riksdagspartier
Centerpartiet (C)
Kristdemokraterna (KD)
Liberalerna (L)
Miljöpartiet (MP)
Moderaterna (M)
Socialdemokraterna (S)
Sverigedemokraterna (SD)
Vänsterpartiet (V)
Historik och val
Sveriges politiska historia Riksdagsval 1866 – 1869 – 1872 – 1875 – 1878 – 1881 – 1884 – 1887 (1:a) – 1887 (2:a) – 1890 – 1893 – 1896 – 1899 – 1902 – 1905 – 1908 – 1911 – 1914 (1:a) – 1914 (2:a) – 1917 – 1920 – 1921 – 1924 – 1928 – 1932 – 1936 – 1940 – 1944 – 1948 – 1952 – 1956 – 1958 – 1960 – 1964 – 1968 – 1970 – 1973 – 1976 – 1979 – 1982 – 1985 – 1988 – 1991 – 1994 – 1998 – 2002 – 2006 – 2010 – 2014 – 2018 Folkomröstningar 1922 – 1955 – 1957 – 1980 – 1994 – 2003 Valmyndigheten
Politikområden
Alkoholpolitik
Arbetsmarknadspolitik
Bostadspolitik
Ekonomisk politik
Asyl- och invandringspolitik
Jordbrukspolitik
Kulturpolitik
Kärnkraftspolitik
Sjukvårdspolitik
Utbildningspolitik
Utrikespolitik
Massmedia
Svensk press
Television i Sverige

Sveriges arbetsmarknadspolitik är en del av Sveriges ekonomiska politik och består av en blandning av aktiva och passiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under en lång period var ett utmärkande drag för Sveriges arbetsmarknadspolitik omfattande satsningar på aktiva åtgärder.^[1]

I Sverige beslutas arbetsmarknadsåtgärder av regeringen, och administreras av Arbetsförmedlingen.

Den förda politiken har förändrats flera gånger under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, vad gäller ingående åtgärder och den totala omfattningen av åtgärderna. Förändringarna har berott på varierande läge på arbetsmarknaden, olika statsfinansiellt läge, varierande politiska majoriteter och utvärderingar av tidigare arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Exempel på åtgärder är Kunskapslyftet, AMS-jobb, Aktivitetsgarantin o.s.v. Många åtgärder har funnits under några år, och liknande åtgärder har återkommit under olika namn.

Historik

1945-1990

Efter att Rehn–Meidner-modellen lanserades i slutet av 1940-talet räknades Sverige som ett pionjärland för aktiv arbetsmarknadspolitik.^[2]

1991-2005

Under 90-talskrisen och dess omfattande arbetslöshet, hade de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna sin största omfattning, och låg som mest på nära 6 procent av BNP. Satsningarna på de aktiva åtgärderna uppgick 1991-1993 till nära 3 procent av BNP^[1] och de passiva åtgärderna uppick 1991-1992 till cirka 2,7 procent av BNP.^[2]

Lista över svenska arbetsmarknadsåtgärder

• Jobb- och utvecklingsgarantin
• Kunskapslyftet
• AMS-jobb
• Aktivitetsgarantin
• Plusjobb
• Instegsjobb
• Nystartsjobb
• OSA-anställning
• Beredskapsarbete

Se även

• Arbetsmarknadsdepartementet
• Sveriges arbetsmarknadsminister

Källor