Sveriges ambassad i Wellington
Sveriges ambassad i Wellington | |
![]() | |
Beskickningstyp | Ambassad |
---|---|
Från | Sverige |
Till | Nya Zeeland |
Adress | Adress: 33 Salamanca Road; kansli: 105 Customhouse Quay, Wellington[1] (år 1964) Postadress: P.O. Box 1800 och 1898, Wellington C 1. Telex 3660[2] (år 1984) |
Öppnad | 1964 |
Nedlagd | 1995 |
Sveriges ambassad i Wellington var Sveriges diplomatiska beskickning i Nya Zeeland som var belägen i landets huvudstad Wellington. Beskickningen bestod av en ambassad och ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD). Ambassaden lades ned 1995.
Historia
Beskickningen i Wellington inrättades 1949 och upphöjdes till ambassad 1964. Den omfattade konsulaten i Auckland, Christchurch och Dunedin (sedan konsulatet i Wellington nedlagts 1965). Ambassaden las ned 1995 och Wellington sidoackrediterades från Canberra.[3] Motivet till nedläggningen var besparingsskäl.[4] Ansvaret för Nya Zeeland togs över av den svenska ambassaden i Canberra. Den svenska ambassadören var även under senare år sidoackrediterad i Fiji, Tonga och Västra Samoa[2]. Idag har Sverige honorärkonsulater i Wellington och Auckland.[5]
Beskickningschefer
Namn | Period | Funktion | Ackreditering |
---|---|---|---|
Rolf Arfwedson | 1949–1951 | Chargé d’affaires | |
Martin Kastengren | 1951–1957 | Envoyé | |
Hugo Ärnfast | 1957–1960 | Envoyé | |
Olof Ripa | 1960–1962 | Envoyé | |
Olof Kaijser | 1963–1967 | Ambassadör | |
Karl Henrik Andersson | 1967–1969 | Ambassadör | |
Carl-Gustaf Béve | 1969–1971 | Ambassadör | |
Olof G. Bjurström | 1971–1974 | Ambassadör | |
Sten Aminoff | 1974–1979 | Ambassadör | |
Gunnar Gerring | 1979–1982 | Ambassadör | Sidoackrediterad till Suva, Nuku'alofa och Apia. |
Christer Sylvén | 1982–1987 | Ambassadör | Sidoackrediterad till Suva (från 1982), Nuku'alofa och Apia (från 1983). |
Kjell Anneling | 1987–1990 | Ambassadör | Sidoackrediterad till Suva, Nuku'alofa och Apia. |
Hans Andén | 1991–1993 | Ambassadör | |
Karin Ahrland | 1993–1995 | Ambassadör | |
Göran Hasselmark | 1995–2000 | Ambassadör | Sidoackrediterad från ambassaden i Canberra.[6] |
Lars-Erik Wingren | 2000–2003 | Ambassadör | Sidoackrediterad från ambassaden i Canberra.[7] |
Se även
Referenser
- ^ Sveriges statskalender. 1964. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1964. sid. 313. https://runeberg.org/statskal/1964/0313.html
- ^ [a b] Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1984. sid. 358. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. https://runeberg.org/statskal/1984/0360.html
- ^ ”Beskickningen Wellington (1949–)”. Riksarkivet. http://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkisref%20SE/RA/101010804&type=2&s=Balder. Läst 6 februari 2014.
- ^ Hedlund, Carl Erik; Svenson, Karl-Gösta (4 oktober 1996). ”Motion 1996/97:U301 - Ambassaden i Nya Zeeland”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Ovriga-dokument/Ovrigt-dokument/Ambassaden-i-Nya-Zeeland_GK02U301/?text=true. Läst 13 oktober 2012.
- ^ ”Svenska konsulat i Nya Zeeland”. Sveriges ambassad i Canberra. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121027133557/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Canberra/Kontakt/Svenska-konsulat-i-Nya-Zeeland-sys/. Läst 13 oktober 2012.
- ^ Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. sid. 452. Libris 3681533. ISBN 91-1-960852-7. https://runeberg.org/vemardet/1997/0452.html
- ^ TT (1 april 2000). ”PERSONNYTT: Utnämning”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/personnytt-utnamning-2000-04-01/. Läst 16 januari 2018.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet
Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)
“ | 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
|
” |