Sveriges ambassad i Tunis

Sveriges ambassad i Tunis
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillTunisien
AdressAdress:
Sveriges Ambassad Tunis
Dar Nordique
Rue du Lac Neuchâtel
Öppnad1963, 2016
Nedlagd2001
BeskickningschefCecilia Wramsten (sedan 2023)

Sveriges ambassad i Tunis är Sveriges diplomatiska beskickning i Tunisien som är belägen i landets huvudstad Tunis. Beskickningen bestod av en ambassad och ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD).

Historia

Den svenska ambassaden i Tunis öppnades 1963 i samband med det dåvarande statsbesöket.[1] Ambassaden var då belägen på adressen 17 Avenue de France i Tunis[2] och sedan under 1980-talet på adressen B. P. 112, 1012 Tunis.[3] Ambassaden stängdes 2001 och den svenska ambassadören var därefter baserad i Stockholm men besökte landet regelbundet.[4] Den 5 november 2015 meddelande statsministern regeringen att ambassaden i Tunis kommer återöppnas.[5] Ambassaden återinvigdes av utrikesminister Margot Wallström den 25 oktober 2016.[6]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckreditering
Lennart Petri1958–1959EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Rabat.
Lennart Petri1959–1962AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Rabat.
Per Bertil Kollberg1963–1967AmbassadörSidoackrediterad till Tripoli.
Lars Hedström1967–1972AmbassadörSidoackrediterad till Tripoli.
Marc Giron1972–1976AmbassadörSidoackrediterad till Tripoli 1973–1974.
Olov Ternström1976–1978Ambassadör
Carl-Henric Nauckhoff1978–1982Ambassadör
Bengt Odhner1983–1984Ambassadör
Anders Sandström1985–1988Ambassadör
Magnus Faxén1988–1992AmbassadörAmbassadör i Tunis 1988-1992[7], därefter Stockholmsplacerad ambassadör för Tunis, Niamey, Dakar (1992), Conakry, Nouakchott (1993) och Bamako (1994).[8][9]
John Hagard1992–1996Ambassadör
Catherine von Heidenstam1996–1998Ambassadör
Staffan Åberg1998–2001Ambassadör
2001–2002AmbassadörVakant[10]
Bo Wilén2003–2008AmbassadörStockholmsbaserad.[11]
Anne Marie Dierauer2008–2011AmbassadörStockholmsbaserad.
Jan Thesleff2011–2014AmbassadörStockholmsbaserad.
Fredrik Florén2014–2019AmbassadörStockholmsbaserad 2014-2016. Sidoackrediterad till Tripoli från 2016[12].
Anna Block Mazoyer2019–2023Ambassadör
Cecilia Wramsten2023–Ambassadör

Se även

Fotnoter


Referenser

  1. ^ ”TILLBAKA TILL TUNIS”. Utrikesdepartementet. 25 oktober 2016. Arkiverad från originalet den 16 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170216213044/http://www.swemfa.se/2016/10/25/tillbaka-till-tunis/. Läst 15 februari 2017. 
  2. ^ Sveriges statskalender. 1964. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1964. sid. 315. https://runeberg.org/statskal/1964/0315.html 
  3. ^ Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1984. sid. 364. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. https://runeberg.org/statskal/1984/0366.html 
  4. ^ ”Tunisien”. Utrikesdepartementet. 29 januari 2014. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141023072425/http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/62706. Läst 16 oktober 2014. 
  5. ^ ”Sverige kommer att öppna ambassad i Tunisien”. Regeringskansliet. 5 november 2015. http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2015/11/sverige-oppnar-ambassad-i-tunisien/. Läst 6 november 2015. 
  6. ^ ”Utrikesministern inviger ny ambassad i Tunisien”. Regeringskansliet. 24 oktober 2016. http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/10/utrikesministern-inviger-ny-ambassad-i-tunisien/. Läst 15 februari 2017. 
  7. ^ Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. sid. 328. Libris 3681533. ISBN 91-1-960852-7. https://runeberg.org/vemardet/1997/0328.html 
  8. ^ ”Faxén Magnus (1930 – )”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE%2FRA%2F101010504&s=TARKIS08_Balder. Läst 16 januari 2018. 
  9. ^ Åkermark, Bo E (20 november 1995). ”Från TV till fem ambassader”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/fran-tv-till-fem-ambassader/. Läst 16 januari 2018. 
  10. ^ Sveriges statskalender 2002. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2002. sid. 195. Libris 8428312. ISBN 9138319519. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59835/1/gupea_2077_59835_1.pdf 
  11. ^ Sveriges statskalender 2008. Stockholm: Norstedts Juridik AB. 2008. sid. 200. Libris 10900526. ISBN 9789138324059. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59891/1/gupea_2077_59891_1.pdf 
  12. ^ ”Ambassaden & konsulat”. Sveriges ambassad i Tunis. Arkiverad från originalet den 16 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170216211809/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Tunis/Kontakt/Ambassaden--konsulat/. Läst 16 februari 2017. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.