Sveriges ambassad i Tripoli

Sveriges ambassad i Tripoli
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillLibyen
AdressAdress:
P.O. Box 437, Tripoli.[1] (år 1984)
Öppnad1974
Nedlagd1995
BeskickningschefAnna Block Mazoyer (sedan 2019)

Sveriges ambassad i Tripoli var Sveriges diplomatiska beskickning i Libyen som var belägen i landets huvudstad Tripoli. Beskickningen bestod av en ambassad och ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD). Ambassaden öppnades 1974 och stängdes 1995. Sveriges ambassadör för Libyen är sidoackrediterad sedan 2016 från ambassaden i Tunis.

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckreditering
Lennart Petri1960–1962AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Rabat.
Per Bertil Kollberg1963–1967AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Tunis.
Lars Hedström1967–1972AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Tunis.
Marc Giron1973–1974AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Tunis.
Torsten Hylander1974–1978Ambassadör
Bengt Holmquist1977–1983Ambassadör
Sven Jonsson1983–1985Ambassadör
Ian Paulsson1985–1989Ambassadör
Andreas Ådahl1989–1992Ambassadör
Nils-Erik Schyberg1992–1995Ambassadör
Nils-Erik Schyberg1995–1999AmbassadörStockholmsbaserad. Även för Senegal (1996[2]), Mali (1996[3]), Niger och Guinea.[4]
Bengt Sparre1999–2003AmbassadörBaserad i Kairo.[5][6]
Bo Wilén2003–2008AmbassadörStockholmsbaserad.[7]
Anne Marie Dierauer2009–2011AmbassadörStockholmsbaserad.
Jan Thesleff2011–2014AmbassadörStockholmsbaserad.
?2014–2016AmbassadörStockholmsbaserad.
Fredrik Florén2016–2019AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Tunis.
Anna Block Mazoyer2019–AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Tunis.

Se även

Referenser

  1. ^ Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1984. sid. 355. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. https://runeberg.org/statskal/1984/0357.html 
  2. ^ Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. sid. 995. Libris 3681533. ISBN 91-1-960852-7. https://runeberg.org/vemardet/1997/0995.html 
  3. ^ ”Nya ambassadörer utsedda”. Arbetet. TT: s. 6. 20 september 1996. https://tidningar.kb.se/4112681/1996-09-20/edition/12742/part/2/page/6/. Läst 21 april 2020. 
  4. ^ Colliander, Hans; Grundberg, Lars (9 januari 2002). ”DÖDSFALL: Nils-Erik Schyberg”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/dodsfall-nilserik-schyberg. Läst 26 januari 2015. 
  5. ^ Lindstrand, Niclas (20 november 2000). ”UD försöker hjälpa kidnappad”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/inrikes/ud-forsoker-hjalpa-kidnappad/. Läst 17 januari 2018. 
  6. ^ Ribbing, Peder (18 april 2018). ”Bengt Sparre, 1942–2018”. Svenska Dagbladet: s. 25. https://tidningar.kb.se/1767385/2018-04-18/edition/144231/part/1/page/25/. Läst 21 april 2020. 
  7. ^ Sveriges statskalender 2008. Stockholm: Norstedts Juridik AB. 2008. sid. 188. Libris 10900526. ISBN 9789138324059. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59891/1/gupea_2077_59891_1.pdf 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.