Sveriges ambassad i Teheran

Sveriges ambassad i Teheran
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillIran
AdressPostadress:
Embassy of Sweden
P.O. Box 19575-458
Teheran, Iran
Besöksadress:
27 Nastaran Str, Boostan Ave
(North of Lavasani), Teheran La Paz
Koordinater35°48′04″N 51°28′32″Ö / 35.80103°N 51.47555°Ö / 35.80103; 51.47555
BeskickningschefMathias Otterstedt (sedan 2023)

Sveriges ambassad i Teheran är Sveriges diplomatiska beskickning i Iran som är belägen i landets huvudstad Teheran. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2023 är Mathias Otterstedt. Sverige och Iran etablerade diplomatiska förbindelser i samband med att ett vänskapstraktat ingicks 1929.[1]

Brittiska intressekontoret

Sverige agerar skyddsmakt för Storbritannien i Iran och den 15 juli 2012 öppnades det brittiska intressekontoret vid svenska ambassaden. Sverige har tidigare varit skyddsmakt för Storbritannien i Iran under en stor del av 1980-talet och fram till 1990.[2]

Fastigheten

Fastigheten som rymmer svenska ambassaden i Teheran ägs sedan 1997 av Statens fastighetsverk (SFV). Den byttes till av SFV mot en obebyggd tomt som svenska staten ägt sen 1963. Sedan 1994 hade Utrikesdepartementet (UD) sin ambassad inrymd i byggnaden och ansåg huset vara bra och ändamålsenligt för ambassadverksamhet. Byggnaden var från början ett flerfamiljshus med fem lägenheter. Den består av två våningar och källare med garage, pannrum och förråd. Ett motionsrum, bastu och pool återfanns tidigare i källarvåningen. Den är byggd som en pelardäckkonstruktion med balkar och pelare i betong samt bjälklag i sparkroppstegel och fasaderna är klädda med ljusgult tegel. Trädgården är muromgärdade med gångar och trappor av natursten, fontäner samt planteringar. Vid övertagandet 1997 var installationerna i mycket låg standard.[3]

Huset byggdes 1979 enligt dåvarande byggregler och var bristfälliga gällande säkerhet mot jordbävningsbelastningar. Tekniska undersökningar av byggnadens konstruktion och bärighet gjordes av SFV i samråd med UD som visade att den inte uppfyllde minimikraven enligt iransk jordbävningssäkerhet. Jordbävningsförstärkande åtgärder företogs av SFV med lokal jordbävningsexpertis och svenska konstruktörer. I samband med förstärkningsarbetet utfördes en genomgripande ombyggnad till regelrätt ambassadkansli för att klara de många viseringsärendena och utfärdanden av biometriska pass. Underhållsinsatser gjorde också avseende ytskikt och installationer. Ombyggnationen startade i februari 2007 och den 1 augusti 2007 flyttade ambassaden in i de nyrenoverade och jordbävningssäkrade lokalerna. I november 2007 återinvigdes ambassaden.[3]

Fakta fastigheten

Data:[3]

  • Byggår: 1979
  • Arkitekt: okänd, vid jordbävningsförstärkningen: Wingårdh Arkitektkontor AB, Gustav Appell & Linda Näslund
  • Besöksadress: 2, Nastaran Street, Pasdaran Avenue, Teheran
  • Hyresgäst: Utrikesdepartementet,
  • Förvaltare: Lennart Karlsson, Statens fastighetsverk

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAnmärkning
Carl von Heidenstam1929–1930EnvoyéPersien; Sidoackrediterad från ambassaden i Moskva.
Eric Gyllenstierna1930–1936EnvoyéPersien till 21 mars 1935. Sidoackrediterad från Moskva.[4]
Hugo von Heidenstam1936–1942EnvoyéSidoackrediterad till Bagdad.
Harald Pousette1942–1945Chargé d’affairesSidoackrediterad till Bagdad.
Harald Pousette1945–1947EnvoyéSidoackrediterad till Bagdad.
Harry Eriksson1948–1951EnvoyéSidoackrediterad till Bagdad och Karachi (från 1949).
Gunnar Jarring1951–1952EnvoyéSidoackrediterad till Bagdad och Karachi.
Ragnvald Bagge1952–1957EnvoyéSidoackrediterad till Bagdad och Karachi (till 1956).
Ragnvald Bagge1957–1959AmbassadörSidoackrediterad till Bagdad (till 1959).
Dick Hichens-Bergström1959–1963AmbassadörSidoackrediterad till Bagdad och Kabul.
Eyvind Bratt1964–1967AmbassadörSidoackrediterad till Kabul.
Nils-Eric Ekblad1967–1970AmbassadörSidoackrediterad till Kabul.
Gustaf Bonde1970–1973AmbassadörSidoackrediterad till Kabul.
Bengt Odhner1973–1978AmbassadörSidoackrediterad till Kabul.
Kaj Sundberg1978–1980AmbassadörSidoackrediterad till Kabul.
Göran Bundy1980–1985Ambassadör
Bo Henrikson1985–1988Ambassadör
Håkan Granqvist1989–1994Ambassadör[5]
Hans Andersson1992–1997Ambassadör[6]
Mats Marling1997–2000Ambassadör
Steen Hohwü-Christensen2000–2003Ambassadör
Christofer Gyllenstierna2003–2007Ambassadör
Magnus Wernstedt2007–2012Ambassadör
Peter Tejler2012–2016Ambassadör
Helena Sångeland2016–2019Ambassadör
Mattias Lentz2019–2023Ambassadör
Mathias Otterstedt2023–idagAmbassadör

Se även

Referenser

  1. ^ ”Iran”. Regeringskansliet. 6 november 2012. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081022214127/http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/52979. Läst 31 mars 2013. 
  2. ^ ”Det brittiska intressekontoret”. Sveriges ambassad i Teheran. Arkiverad från originalet den 17 april 2013. https://web.archive.org/web/20130417194336/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Teheran/Om-oss/Det-brittiska-intressekontoret/. Läst 30 mars 2013. 
  3. ^ [a b c] ”Teheran, Iran - Ambassadanläggning”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/asien/teheran-iran-ambassadanlaggning/. Läst 31 mars 2013. 
  4. ^ Kungl. Maj:ts Beskickningar till främmande makter. i Sveriges statskalender 1931
  5. ^ Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. sid. 390. Libris 3681533. ISBN 91-1-960852-7. https://runeberg.org/vemardet/1997/0390.html 
  6. ^ Sylvén, Christer (1 december 2000). ”DÖDSFALL: Hans Andersson”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-hans-andersson/. Läst 18 januari 2018. 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Peru (1940-2001, 2016-2022)  · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”