Sveriges ambassad i Rabat

Sveriges ambassad i Rabat
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillMarocko
AdressPostadress:
Ambassade de Suède
P.O. Box 428
10001 Rabat
Marocko
Besöksadress:
159, Avenue Mohamed VI
Rabat – Souissi
Koordinater33°59′08″N 6°49′42″V / 33.98567°N 6.82836°V / 33.98567; -6.82836
Öppnad1958
BeskickningschefJörgen Karlsson (sedan 2022)

Sveriges ambassad i Rabat är Sveriges diplomatiska beskickning i Marocko, som är belägen i landets huvudstad Rabat. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2022 är Jörgen Karlsson.

Historia

Sveriges förbindelser med Marocko går tillbaka till 1763 då länderna ingick ett "Freds-, handels- och navigationstraktat". Med anledning av avtalet etablerade Sverige en konsulär närvaro i Marocko. Den svenska ambassaden upprättades 1958 i huvudstaden Rabat efter Marocko blivit självständigt.[1]

Residens i Rabat inköptes av svenska staten 1967. Fastigheten ligger i stadsdelen Agdal och består av en villa i ett plan. Den norra delen består av representationsutrymmen med salong, matsal och bibliotek. Från salongen och biblioteket finns en pergola och en stor trädgård med poolanläggning. Den privata delen ligger i den södra delen av byggnaden. Södra delen byggdes cirka 1930 och norra delen byggdes cirka 1960 och 1972–1973.[2]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAnmärkning
Lennart Petri1958–1959EnvoyéSidoackrediterad till Tunis.[3]
Lennart Petri1959–1962AmbassadörSidoackrediterad till Tunis och Tripoli (från 1960).[3]
Bo Siegbahn1963–1966AmbassadörSidoackrediterad till Dakar.[4]
Lars von Celsing1967–1972AmbassadörSidoackrediterad till Banjul, Dakar och Nouakchott.[5]
Åke Sjölin1972–1976AmbassadörSidoackrediterad till Banjul, Dakar och Nouakchott.[6]
Mohammed Knut Bernström1976–1983AmbassadörSidoackrediterad till Banjul, Dakar och Nouakchott (från 1977).[7]
Arne Lundquist1983–1987Ambassadör
Rune Nyström1987–1990Ambassadör
Christer Jacobson1990–1994Ambassadör
Mathias Mossberg1994–1996Ambassadör
Cecilia Malmsten1996–2000Ambassadör
Peter Bruce2000–2004Ambassadör
Klas Gierow2004–2008Ambassadör
Michael Odevall2008–2011Ambassadör
Anna Hammargren2011–2015Ambassadör
Erika Ferrer2015–2018Ambassadör
Niklas Kebbon2018–2020Ambassadör
Anne Höglund2020–2022Ambassadör
Jörgen Karlsson2022–Ambassadör

Se även

Referenser

  1. ^ ”Sveriges förbindelser med Marocko”. Utrikesdepartementet. 5 mars 2008. Arkiverad från originalet den 25 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150525095647/http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/63874. Läst 5 augusti 2013. 
  2. ^ ”Rabat, Marocko. Ambassadörens residens”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/afrika/rabat-marocko-ambassadorens-residens/. Läst 6 augusti 2013. 
  3. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 885. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0885.html 
  4. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1964. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1964. sid. 312. Libris 8261599. https://runeberg.org/statskal/1964/0312.html 
  5. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1972. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1972. sid. 357. Libris 3682755. https://runeberg.org/statskal/1972/0357.html 
  6. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 998. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0998.html 
  7. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 123. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0123.html 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Peru (1940-2001, 2016-2022)  · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”