Sveriges ambassad i Peking

Sveriges ambassad i Peking
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillKina
AdressBesöksadress:
Sveriges Ambassad
3 Dongzhimenwai Dajie
Chaoyang District
Peking
Postadress:
Embassy of Sweden
3 Dongzhimenwai Dajie
Chaoyang District
100600 Peking
Kina
Koordinater39°56′30″N 116°27′33″Ö / 39.94177°N 116.45927°Ö / 39.94177; 116.45927
Öppnad1631
BeskickningschefPer Augustsson (sedan 2023)

Sveriges ambassad i Peking är Sveriges diplomatiska beskickning i Kina som är belägen i landets huvudstad Peking. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2023 är Per Augustsson. Ambassaden är belägen i Chaoyang-distriktet. Utöver ambassaden har Sverige generalkonsulat i Hongkong och Shanghai. Ambassadens verksamhetsområde omfattar även Mongoliet; ambassadören är sidoackrediterad i Ulan Bator.

Historia

Sveriges diplomatiska representation går tillbaka till det generalkonsulat som etablerades i Shanghai på 1800-talet. Från 1933 var innehavaren av generalkonsulsbefattningen även tillförordnad chargé d'affaires i Republiken Kina.[1] Johan Beck-Friis blev Sveriges första sändebud i Kina från 1 juli 1937.[2] Efter Beck-Friis lämnade 1939 så stod Sverige utan diplomatiska förbindelser med den kinesiska nationalregeringen i några år. I december 1943 utnämndes Sven Allard till Sveriges förste diplomat i det fria Kinas huvudstad Chongqing. Kvar i Shanghai fanns numera endast en konsulär representation.[3] Beskickningen var baserad i Chongqing 1944-1945[4] innan man omlokaliserade till Nanjing 1946.[5] Mellan 1947 och 1948 var beskickningen belägen i Shanghai.[6] 1947-1948 blev det svenska sändebudet sidoackrediterad i Manila och Bangkok.[7][8]

I maj 1950 upprättade Sverige och Folkrepubliken Kina diplomatiska förbindelser. Sverige var det första västerländska landet som hittade sådana förbindelser med den nybildade folkrepubliken och av denna anledning beslutade Mao Zedong att personligen ta emot den svenska ambassadören Torsten Hammarström när han presenterade sina kreditivbrev[9] den 13 juni 1950,[10] vilket var ganska ovanligt, och ett tecken på att Kina fäste stor vikt vid detta diplomatiska genombrott.[11]

I september 1950 rapporterades det att ambassaden haft svårt att få sina kontors- och bostadsproblem lösta på ett tillfredsställande sätt och hade nu hyrt ett hus som rymmer både kanslilokaler och bostad för ambassadör Hammarström.[12]

Från 1951 fanns beskickningen och dess kansli beläget i Peking men ett konsulat/beskickningskansli fanns fortfarande kvar i Shanghai.[13][14]

Den 9 november 1970 överlämnade Byggnadsstyrelsen ett förslag till regeringen om att Sverige skulle bygga en egen ambassad i Peking. Sju miljoner kronor skulle den nya ambassaden kosta, och någon gång i mitten av 1972 skulle den vara klar. Ambassadör Arne Björnberg och den övriga ambassadpersonalen huserade vid tillfället i en hyrd byggnad. Den börjar bli utsliten, och en ny ambassad hade varit påtänkt under ett par år. Den nya ambassaden skulle innehålla kontor och dessutom bostäder åt ambassadpersonalen. Den ritades av svenska arkitekter och började, enligt avtal med svenska staten, byggas av kineser i januari 1971.[15]

Ambassaden liksom resten av Peking skakades av Kinas genom tidernas dödligaste jordbävning i juli 1976. Ambassadrådet Åke Berg och andra svenska ambassadtjänstemän tog sin tillflykt, liksom 6 miljoner människor i staden, till gatan och bodde i tält, då efterskalv skedde flera gånger om dagen i minst en veckas tid och det var risk för ras.[16]

Verksamhet

Ambassaden i Peking består av flera olika avdelningar; Politiska sektionen, Ekonomiska sektionen, Press-, informations- och kultursektionen, Sektionen för utvecklingssamarbete, Migrationsavdelningen, Konsulära och administrativa avdelningen och Försvarsavdelningen. Ambassaden inhyser även Exportrådet.

Byggnader

1944–1970-talet

Beskickningen var baserad i Chongqing 1944-1945[4] innan man omlokaliserade till Nanjing 1946.[5] Mellan 1947 och 1948 var den beläget på adressen 9, Nan-Whangputan, Shanghai.[6] År 1949 hade man flyttat till 9, Chung Shan Lu, Eastern (II), Shanghai 13[8] och 1950 till Cathay Mansions, Shanghai 13.[17] År 1951 omlokaliserades ambassaden till Peking. Ett bekickningskansliet kvarstod i Shanghai som 1951–1955 var beläget på adressen 9, Chung Shan Lu (E 2), Shanghai 13.[13][18]

Kansliet var åren 1951–1952 beläget på adressen 8 D, Nan Ho Yen, Peking,[13][14] åren 1953–1967 på adressen 17, Ma Chiao Miao, Peking[19][20] och åren 1968–1975 på adressen 22, Sanlitun, Peking.[21][22][a]

Residenset var åren 1951–1964 beläget på adressen 8 E, Nan Ho Yen, Peking,[13][25] och åren 1965–1968 var man beläget på adressen 8E, Dong’Anmen Nanjie.[26][21]

Sedan 1976 är kansliet och residenset beläget på adressen 3, Dongzhimenwai Dajie i Sanlitun i Chaoyang District.[27]

1970-talet till idag

Uppförandet av de svenska ambassadbyggnaderna pågick mellan september 1971 och oktober 1972. Arkitekter var Nils Ahrbom och Hando Kask. Konferenssalen Hedinhallen byggdes och ett mindre bostadshus med två små lägenheter. Arkitekten för dessa tillbyggnader var Mats Egelius. År 2003 gjordes en tillbyggnad och ombyggnad för viseringskontoret efter ritningar av arkitekten Gunnar Åsell. Ambassadstomten ligger i diplomatområdet nr 2, San Li Tun, i den nordöstra delen av staden. I området finns flera hotell och kontorsbyggnader samt ambassader, kanslier och residens.[28]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckrediteringPlats
Gustaf Oscar Wallenberg1907–1920EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Tokyo.
David Bergström1918–1920Envoyé t.f.Sidoackrediterad från ambassaden i Tokyo.
David Bergström1920–1922EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Tokyo.
Oskar Ewerlöf1922–1928EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Tokyo.
Johan Hultman1929–1936EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Tokyo.
Johan Hugo Beck-Friis1937–1939Envoyé
Sven Allard1944–1947Envoyé
Henrik Ramel1947–1948T.f. Chargé d’affaires
Torsten Hammarström1947–1950AmbassadörSidoackrediterad i Bangkok och Manila.Nanking
Torsten Hammarström1950–1951AmbassadörSidoackrediterad i Bangkok och Manila.Peking
Staffan Söderblom1951–1952Ambassadör
Tor Hugo Wilhelm Wistrand1952–1956AmbassadörSidoackrediterad i Bangkok 1953-1956.[29]
Klas Böök1956–1961Ambassadör
Nils Per Kjell Öberg1961–1962Ambassadör
Lennart Petri1963–1969Ambassadör
Arne Björnberg1969–1974AmbassadörSidoackrediterad till Phnom Penh och Hanoi 1969–1972 samt Pyongyang 1973–1974.
Kaj Björk1975–1980AmbassadörSidoackrediterad till Phnom Penh (till 1979) och Pyongyang.[30][31]
Sten Sundfeldt1980–1982Ambassadör
Lars Bergquist1982–1988Ambassadör
Björn Skala1988–1992AmbassadörSidoackrediterad till Ulan Bator och Pyongyang.
Sven Linder1992–1997AmbassadörSidoackrediterad till Ulan Bator och Pyongyang.
Kjell Anneling1997–2002Ambassadör
Börje Ljunggren2002–2006AmbassadörSidoackrediterad till Ulan Bator.[32]
Mikael Lindström2006–2010AmbassadörSidoackrediterad till Ulan Bator.[33]
Lars Fredén2010–2016AmbassadörSidoackrediterad till Ulan Bator.[34]
Anna Lindstedt2016–2019Ambassadör
Helena Sångeland2019–2023Ambassadör
Per Augustsson2023–idagAmbassadör

Se även

Fotnot

  1. ^ Fram till 1971 var adressen 22 Sanlitun, Peking[23] och från 1972 till 1975 angavs adressen endast som Sanlitun, Peking.[24][22]

Referenser

  1. ^ ”Vår representation i Kina”. Svenska Dagbladet: s. 20. 1936-01-18. https://www.svd.se/arkiv/1936-01-18/20/SVD. Läst 2 november 2023. 
  2. ^ ”Beck-Friis nr 104”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Beck-Friis_nr_104#TAB_15. Läst 7 november 2023. 
  3. ^ ”Sändebud i Chungking”. Svenska Dagbladet: s. 3. 1943-12-15. https://www.svd.se/arkiv/1943-12-15/3/SVD. Läst 2 november 2023. 
  4. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1945. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1945. Sid. 266. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/63364/gupea_2077_63364_1.pdf. 
  5. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1946. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1946. Sid. 272. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/64208/gupea_2077_64208_1.pdf. 
  6. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1947. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1947. Sid. 278. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/64326/gupea_2077_64326_1.pdf. 
  7. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1948. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1948. Sid. 267. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/63629/gupea_2077_63629_1.pdf. 
  8. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1949. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1949. Sid. 278. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/64333/gupea_2077_64333_1.pdf. 
  9. ^ ”H.M. Konungens tal vid Innovation Forum fredagen den 21 maj 2010”. H.M. Konungens tal vid Innovation Forum fredagen den 21 maj 2010. Kungliga Hovstaterna. 2010-05-21. http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/hmkonungcarlxvigustaf/tal/hmktal2010/hmkonungenstalvidinnovationforumfredagenden21maj2010.5.1fdbf1cc128b9aa9f4f8000923.html. Läst 17 juli 2015.  Arkiverad 21 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ ”Sveriges ambassadör hos Kinesiska folkrepubliken”. Svenska Dagbladet: s. 4A. 1950-06-15. https://www.svd.se/arkiv/1950-06-15/4/SVD. Läst 2 november 2023. 
  11. ^ ”60 years of friendship” (PDF). Dragon News: Member Magazine for the Swedish Chambers of Commerce in Hong Kong and China (Beijing: Swedish Chamber of Commerce) (2): sid. 12. 2010. http://www.swedishchamber.com.cn/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=a2ab96eb-db81-4ac7-8c8e-29287679a64d&MediaArchive_ForceDownload=true.  Arkiverad 22 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ ”Sveriges ambassad i Peking”. Svenska Dagbladet: s. A11. 1950-09-15. https://www.svd.se/arkiv/1950-09-15/11/SVD. Läst 8 november 2023. 
  13. ^ [a b c d] Sveriges statskalender för året 1951. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1951. Sid. 295. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/64325/gupea_2077_64325_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  14. ^ [a b] Sveriges statskalender för skottåret 1952. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1952. Sid. 301. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/64199/gupea_2077_64199_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  15. ^ ”Sverige bygger egen ambassad i Peking”. Svenska Dagbladet: s. 4. 1970-04-10. https://www.svd.se/arkiv/1970-04-10/4/SVD. Läst 7 november 2023. 
  16. ^ ”Svensk UD-personal bor i tält”. Svenska Dagbladet: s. 6. 1976-08-04. https://www.svd.se/arkiv/1976-08-04/6/SVD. Läst 6 november 2023. 
  17. ^ Sveriges statskalender för året 1950. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1950. Sid. 283. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/64210/gupea_2077_64210_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  18. ^ Sveriges statskalender för året 1955. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1955. Sid. 304. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/64211/gupea_2077_64211_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  19. ^ Sveriges statskalender för året 1953. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1953. Sid. 304. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/66185/gupea_2077_66185_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  20. ^ Sveriges statskalender 1967. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1967. Sid. 309. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/64607/gupea_2077_64607_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  21. ^ [a b] Sveriges statskalender för skottåret 1968. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1968. Sid. 319. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/65026/gupea_2077_65026_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  22. ^ [a b] Sköldenberg, Bengt, red (1975). Sveriges statskalender 1975. Uppsala: Liber/Allmänna. Sid. 411. Sveriges ambassad i Peking i Libris. ISBN 91-38-02088-2. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59465/gupea_2077_59465_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  23. ^ Sköldenberg, Bengt, red (1971). Sveriges statskalender 1971. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. Sid. 350. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59414/gupea_2077_59414_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  24. ^ Sköldenberg, Bengt, red (1972). Sveriges statskalender för skottåret 1972. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. Sid. 356. Sveriges ambassad i Peking i Libris. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59463/gupea_2077_59463_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  25. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1964. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1964. Sid. 311. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/65480/gupea_2077_65480_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  26. ^ Sveriges statskalender 1965. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1965. Sid. 320. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/65027/gupea_2077_65027_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  27. ^ Sköldenberg, Bengt, red (1976). Sveriges statskalender 1976. Uppsala: Liber/Allmänna. Sid. 434. Sveriges ambassad i Peking i Libris. ISBN 91-38-02736-4. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59618/gupea_2077_59618_1.pdf?sequence=1&isAllowed=y. 
  28. ^ ”Peking, Kina. Ambassadanläggning”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/asien/peking-kina-ambassadanlaggning/. Läst 6 februari 2014. 
  29. ^ Burling, Ingeborg, red (1956). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1957. Stockholm: Norstedt. sid. 1069. Libris 8261511. https://runeberg.org/vemardet/1957/1093.html 
  30. ^ Hellbom, Thorleif (21 december 1998). ”DN gratulerar: Klok rapportör i stormcentrum”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/dn-gratulerar-klok-rapportor-i-stormcentrum/. Läst 16 januari 2018. 
  31. ^ Sveriges statskalender. 1979. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1979. sid. 344. Libris 3682760. ISBN 91-38-04622-9. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59641/1/gupea_2077_59641_1.pdf 
  32. ^ ”Börje Ljunggren” (på engelska). Raoul Wallenberg Institute. Arkiverad från originalet den 10 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150710040218/http://rwi.lu.se/about/board/borje-ljunggren/. Läst 9 juli 2015. 
  33. ^ Abrigo, Paul (3 maj 2014). ”Intervju: Efter SSHL – Mikael Lindström”. Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924105252/http://www.sshl.se/efter-sshl-intervju-med-fordettingen-mikael-lindstrom/. Läst 9 juli 2015. 
  34. ^ ”Regeringen utser nya ambassadörer”. Utrikesdepartementet. 5 augusti 2010. Arkiverad från originalet den 24 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130324121819/http://regeringen.se/sb/d/13380/a/150143. Läst 15 juli 2013. 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Peru (1940-2001, 2016-2022)  · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”