Sveriges ambassad i Nairobi

Sveriges ambassad i Nairobi
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillKenya
AdressPostadress:
Embassy of Sweden
PO Box 30600
00100 Nairobi
Kenya
Besöksadress:
United Nations Crescent,
Gigiri, Nairobi
Koordinater1°13′58″S 36°48′17″Ö / 1.23288°S 36.80476°Ö / -1.23288; 36.80476
Öppnad1962
BeskickningschefCaroline Vicini (sedan 2020)

Sveriges ambassad i Nairobi är Sveriges diplomatiska beskickning i Kenya, belägen i landets huvudstad Nairobi. Beskickningen består av ambassaden, svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2020 är Caroline Vicini.[1] Ambassaden representerar Sverige i Kenya, Somalia, Seychellerna och Komorerna.

Historia

Kenya blev självständigt 1963 men svenska staten hade redan 1962 inrättat ett generalkonsulat.[2] År 1964 öppnades den svenska ambassaden i Nairobi.[3]

Den 17 oktober 2011 lämnade personalen på svenska ambassaden sina dåvarande lokaler i byggnaden Lion Place i centrala Nairobi på grund av säkerhetshot mot byggnaden. Ett 60-tal anställda arbetade istället från dåvarande ambassadör Ann Dismorrs residens.[4] Detta var tredje gången sedan 2009, och andra gången på en månad som ambassaden stängdes av säkerhetsskäl.[5] Norge hade sin ambassad i samma byggnad men valde att flytta till nya lokaler efter hot mottagits den 28 september 2011.[5] Bank- och finansbolag samt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har också funnits som hyresgäster.

I början 2012 stod en ny ambassadbyggnad klar i norra Nairobi, där FN har sitt huvudkontor och USA har en stor ambassadbyggnad.[4] Den 17 september 2012 invigdes Sveriges nya ambassad och Kenyas premiärminister Raila Odinga klippte invigningsbandet. På plats vid invigningen fanns biståndsminister Gunilla Carlsson. I den nya ambassaden arbetar nära 75 anställda, varav 25 utsända från Sverige. Detta gör ambassaden i Nairobi till Sveriges största ambassad utomlands. Anledningen till dess storlek är dels de många konsulära ärendena från främst från Somalia, och dels de många FN-kontoren i Nairobi – flest utanför New York och Europa.[6]

Residens

Året innan Kenya blev självständigt (1962) förvärvade svenska staten ett vackert och representativt residens för den utsände beskickningschefen, efter att ha öppnat ett generalkonsulat. Den tidigare ägaren var den svenska honorärkonsuln baron Uno Åkerhielm. Fastigheten ligger i bostads- och kaffeplantageområdet Rosslyn cirka fem kilometer från Nairobis centrum och omfattar cirka 26 000 km². Den består av en vitputsad villa i två plan med spåntak av lokalt trä. Personalbostäder, garage, pool samt förrådsbyggnader finns också på tomten. Tomtgränsen går på norra sidan vid slänten ner till floden Karuna River.[2]

Verksamhet och organisation

Ambassaden representerar Sverige i Kenya, Somalia, Seychellerna och Komorerna samt representerar Sverige vid FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor (UN-HABITAT) som är två FN-organ med säte i Nairobi. Sverige har också en honorärkonsul i Mombasa i Kenya och i huvudstaden Victoria på Seychellerna. Ambassaden har personal från Utrikesdepartementet (UD), Sida och lokala anställda. Den totala personalstyrkan uppgår till cirka 75 personer vilket gör den till den största svenska ambassaden i världen.[7]

Ambassaden representerar och driver svensk utrikespolitik, svenska intressen och värderingar som görs inom skilda verksamhetsområden såsom politiska och ekonomiska relationer, utvecklingssamarbete, handels- och investeringsfrämjande, samt information och kultur. Man tillhandahåller också konsulära tjänster till svenska medborgare och handlägger migrationsärenden. Verksamheten utförs bilateralt, genom samarbetet i Europeiska unionen (EU) och inom ramen för FN-samarbetet.[7]

Ambassaden är indelad i följande sektioner:[7]

  • Sektionen för politik och handel
  • Sektionen för utvecklingssamarbete med Kenya
  • Somaliasektionen
  • Sektionen för regionalt utvecklingssamarbete
  • Sektionen för administration och konsulära ärenden
  • Sektionen för migrationsärenden

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckreditering
Otto Rathsman1962–1964Konsul med generalkonsuls namn[8]
Otto Rathsman1964–1966AmbassadörSidoackrediterad i Dar es-Salaam, Kampala och Lusaka.[8]
Carl Gustaf Béve1966–1968AmbassadörSidoackrediterad i Bujumbura, Dar es-Salaam, Kampala och Lusaka (till 1967).[9][10]
Carl-George Crafoord1968–1973AmbassadörSidoackrediterad i Kampala.[11]
Lennart Rydfors1973–1978AmbassadörSidoackrediterad i Bujumbura, Kigali och Kampala.[12]
Cecilia Nettelbrandt1978–1983AmbassadörSidoackrediterad i Bujumbura, Kampala, Kigali och Victoria.
Arne Fältheim1983–1988AmbassadörSidoackrediterad i Bujumbura, Kampala och Kigali.[13]
Nils Revelius1988–1993AmbassadörSidoackrediterad i Bujumbura, Kampala och Kigali.
Lars-Göran Engfeldt1993–1998AmbassadörSidoackrediterad i Bujumbura, Kampala och Kigali.[14]
Inga Björk-Klevby1998–2003AmbassadörSidoackrediterad i Kigali, Moroni och Victoria.[15]
Bo Göransson2003–2006AmbassadörSidoackrediterad i Bujumbura, Kigali, Mogadishu, Moroni och Victoria.[16]
Anna Brandt2006–2009Ambassadör
Ann Dismorr2009–2012AmbassadörSidoackrediterad i Kigali, Bujumbura, Mogadishu, Moroni och Victoria.[17]
Johan Borgstam2012–2017AmbassadörSidoackrediterad i Moroni och Victoria.[18]
Anna Jardfelt Melvin2017–2020Ambassadör
Caroline Vicini2020–Ambassadör

Se även

Referenser

  1. ^ ”Ny ambassadör i Kenya”. Regeringskansliet. 20 maj 2020. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/05/ny-ambassador-i-kenya/. Läst 20 maj 2020. 
  2. ^ [a b] ”Nairobi, Kenya. Ambassadörens residens”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/afrika/nairobi-kenya-ambassadorens-residens/. Läst 11 augusti 2013. 
  3. ^ ”50 års jubileum när Sverige firade nationaldagen med konst och konsert”. Sveriges ambassad i Nairobi. 9 juni 2014. Arkiverad från originalet den 17 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170217122041/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Nairobi/Aktuellt/Nyheter/50-ars-jubileum-nar-Sverige-firade-nationaldagen-med-konst-och-konsert--sys/. Läst 16 februari 2017. 
  4. ^ [a b] DN (19 oktober 2011). ”Hot tvingar svenska ambassaden att flytta”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/hot-tvingar-svenska-ambassaden-att-flytta/. Läst 11 augusti 2013. 
  5. ^ [a b] Engstrand-Neacsu, Victoria (18 oktober 2011). ”Svenska ambassaden i Kenya stängd efter hot”. SIDA. Arkiverad från originalet den 24 september 2013. https://web.archive.org/web/20130924085510/http://www.sida.se/OmVarlden/Branschnytt/Svenska-ambassaden-i-Kenya-stangd-efter-hot/. Läst 11 augusti 2013. 
  6. ^ Sjöqvist, Maria. ”Nya ambassaden i Kenya är Sveriges största”. Dagens eko. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5274002. Läst 11 augusti 2013. 
  7. ^ [a b c] ”Ambassaden”. Sveriges ambassad i Nairobi. Arkiverad från originalet den 25 september 2013. https://web.archive.org/web/20130925074630/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Nairobi/Om-oss/Ambassaden/. Läst 11 augusti 2013. 
  8. ^ [a b] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 786. Libris 3681519. https://runeberg.org/vemardet/1969/0802.html 
  9. ^ ”Nyerere tackar Sverige”. Arbetet. TT-Reuters: s. 7. 9 december 1966. https://tidningar.kb.se/2698214/1966-12-09/edition/156463/part/1/page/7/. Läst 22 april 2020. 
  10. ^ Sveriges statskalender. 1967. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1967. sid. 309. Libris 8261599. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/64607/1/gupea_2077_64607_1.pdf 
  11. ^ Sveriges statskalender. 1973. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1973. sid. 355. Libris 8261599. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59464/1/gupea_2077_59464_1.pdf 
  12. ^ Sveriges statskalender. 1978. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1978. sid. 447. Libris 8261599. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59622/1/gupea_2077_59622_1.pdf 
  13. ^ Uddling Hans, Paabo Katrin, red (1994). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1995. Stockholm: Norstedt. sid. 364. Libris 8261514. ISBN 91-1-943202-X. https://runeberg.org/vemardet/1995/0364.html 
  14. ^ Uddling Hans, Paabo Katrin, red (1994). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1995. Stockholm: Norstedt. sid. 293. Libris 8261514. ISBN 91-1-943202-X. https://runeberg.org/vemardet/1995/0293.html 
  15. ^ Mutiga, Murithi (30 april 2011). ”My joys and hardships in Africa” (på engelska). Daily Nation. http://www.nation.co.ke/news/My-joys-and-hardships-in-Africa-/-/1056/1154030/-/view/printVersion/-/o9ifs0z/-/index.html. Läst 5 juli 2015. 
  16. ^ Eriksson, Niklas (5 juli 2015). ”Bo Göransson: Half a century of politics” (på engelska). Sveriges ambassad i Nairobi. http://www.swedenabroad.com/en-GB/Embassies/Nairobi/Current-affairs/Sweden---Kenya-50-years--sys/Sweden-Kenya-Bo-Goransson-sys/. 
  17. ^ ”PROFILES” (på engelska) (PDF). FN:s utvecklingsprogram. 26 januari 2012. sid. 57. Arkiverad från originalet den 5 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150705200454/http://www.ke.undp.org/content/dam/kenya/docs/Democratic%20Governance/UNDP%20championing%20womens%20leadership%20booklet3%20(1).pdf. Läst 5 juli 2015. 
  18. ^ Oruko, Ibrahim (14 juli 2014). ”Kenya: Human Rights Are Universal - Ambasador Johan Borgstam” (på engelska). The Star. http://allafrica.com/stories/201407142339.html. Läst 5 juli 2015. 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Peru (1940-2001, 2016-2022)  · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”