Sveriges ambassad i Moskva

Sveriges ambassad i Moskva
Sveriges ambassad i Moskva.
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillRyssland
AdressPostadress:
Embassy of Sweden
119590 Moskva
Ryssland
Besöksadress:
Sveriges Ambassad
Ulitsa Mosfilmovskaya 60
Moskva
Koordinater55°43′0.12″N 37°30′56.88″Ö / 55.7167000°N 37.5158000°Ö / 55.7167000; 37.5158000
Öppnad1631
BeskickningschefKarin Olofsdotter (sedan 2023)

Sveriges ambassad i Moskva är Sveriges diplomatiska beskickning i Ryssland som är belägen i landets huvudstad Moskva. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Karin Olofsdotter är sedan 2023 ambassadör. En av ambassadens huvuduppgifter är att främja relationerna mellan Sverige och Ryssland och att utveckla samarbetet inom områdena politik, ekonomi och kultur.[1] I Ryssland har Sverige även ett generalkonsulat i Kaliningrad, Sankt Petersburg och ett honorärkonsulat i Murmansk.

Historik

Redan 1631 upprättade sändebudet Johan Möller den första ständiga diplomatiska representationen i Moskva. Under 1700-talet flyttade utrikesrepresentationen till Sankt Petersburg för att efter oktoberrevolutionen 1917 flytta tillbaka till Moskva 1918. Byggstart för den nuvarande ambassadbyggnaden var 1 juli 1968 och inflyttning skedde 1972. Byggnadsarbetet organiserades av Glavmosstroj, Moskvas överstyrelse för byggande av bostäder och allmänna byggnader.[2] De utförde sitt arbete med noggrannhet och kunde också för Sovjets räkning bygga in all tänkbar utrustning för avlyssning. I mitten av 1980-talet genomfördes en svensk sanering – huruvida man lyckades genomföra den till hundra procent är dock ett okänt kapitel.[2] Ambassaden ritades av Anders Tengbom och är klädd i rött tegel från Forsa tegelbruk i Bollebygd i Västergötland. Leveransen av tegel fraktades per bil via Haparanda.[2] Efter en allvarlig incident på 1980-talet fick ambassadområdet inhägnas av ett staket.[3]

Fastighet

  • Byggår: 1968–1972
  • Arkitekt: Anders Tengbom, Tengbom Arkitekter
  • Byggår viseringskansli: 2002
  • Arkitekt: Jesper Husman, Tengbom Arkitekter
  • Besöksadress: Mosfilmovskaya ul. 60

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckrediteringAnmärkning
Herman Cedercreutz1722–1727EnvoyéKejsardömet Ryssland
Josias Cederhielm1725–1726AmbassadörKejsardömet Ryssland
Joachim von Dittmer1729–1738EnvoyéKejsardömet Ryssland
Erik Mathias von Nolcken1738–1741EnvoyéKejsardömet Ryssland
Nils Barck1743–1747EnvoyéKejsardömet Ryssland
Gustaf Wulfwenstierna1747–1748EnvoyéKejsardömet Ryssland
Gustaf Wilhelm von Höpken1748–1748EnvoyéKejsardömet Ryssland
Johan August Greiffenheim1750–1752EnvoyéKejsardömet Ryssland
Mauritz Posse1752–1763EnvoyéKejsardömet Ryssland
Carl Wilhelm von Düben1763–1766EnvoyéKejsardömet Ryssland
Carl Ribbing1766–1773EnvoyéKejsardömet Ryssland
Johan Fredrik von Nolcken1773–1788EnvoyéKejsardömet Ryssland
Curt von Stedingk1790–1808AmbassadörKejsardömet Ryssland
Curt von Stedingk1809–1811AmbassadörKejsardömet Ryssland
Carl Axel Löwenhielm1812–1819EnvoyéKejsardömet Ryssland
Nils Fredrik Palmstierna1820–1845EnvoyéKejsardömet Ryssland
Gustaf af Nordin1845–1856EnvoyéKejsardömet Ryssland
Georg Nicolaus Adelswärd1856–1858EnvoyéKejsardömet Ryssland
Fredrik Anton F. Hartwig Wedel Jarlsberg1858–1865EnvoyéKejsardömet Ryssland
Oscar Björnstjerna1865–1872EnvoyéKejsardömet Ryssland
Frederik Georg Knut Due1873–1890EnvoyéKejsardömet Ryssland
Gustaf Lennart Reuterskiöld1890–1899EnvoyéKejsardömet Ryssland
August Gyldenstolpe1899–1904EnvoyéKejsardömet Ryssland
Herman Wrangel1904–1906EnvoyéKejsardömet Ryssland
Edvard Brändström1906–1920[a]EnvoyéKejsardömet Ryssland
Carl von Heidenstam1924Chargé d’affairesSovjetunionen
Carl von Heidenstam1924–1930EnvoyéSidoackrediterad i Teheran 1929-1930.Sovjetunionen
Eric Gyllenstierna af Lundholm1930–1937EnvoyéSidoackrediterad i Teheran 1930-1936 och Bagdad 1934-1936.[5]Sovjetunionen
Wilhelm Winther1938–1940EnvoyéSovjetunionen
Vilhelm Assarsson1940–1944EnvoyéSovjetunionen
Staffan Söderblom1944–1946EnvoyéSovjetunionen
Gunnar Hägglöf1946–1947EnvoyéSovjetunionen
Rolf R:son Sohlman1947–1964AmbassadörSidoackrediterad i Kabul (från 1948), Bukarest och Sofia (från 1951).[6]Sovjetunionen
Gunnar Jarring1964–1973AmbassadörSidoackrediterad i Ulan Bator (från 1965).[7]Sovjetunionen
Brynolf Eng1973–1975AmbassadörSidoackrediterad i Ulan Bator.[8]Sovjetunionen
Göran Ryding1975–1979AmbassadörSovjetunionen
Carl de Geer1979–1983AmbassadörSovjetunionen
Torsten Örn1983–1986AmbassadörSidoackrediterad i Ulan Bator.[9]Sovjetunionen
Anders Thunborg1986–1989AmbassadörSovjetunionen
Örjan Berner1989–1994AmbassadörSidoackrediterad i Minsk (från 1992)[10] och Tbilisi (från 1992).[11]Sovjetunionen
Sven Hirdman1994–2004AmbassadörSidoackrediterad i Minsk.[12]Ryssland
Johan Molander2004–2008AmbassadörRyssland
Tomas Bertelman2008–2012AmbassadörRyssland
Veronika Bard Bringéus2012–2015AmbassadörRyssland
Peter Ericson2015–2019AmbassadörRyssland
Malena Mård2019–2023AmbassadörRyssland
Karin Olofsdotter2023–AmbassadörRyssland

Se även

Fotnoter

  1. ^ På hösten 1918 lämnade Brändström Petrograd och återvände till Stockholm men behöll sin befattning ända till år 1920.[4]

Referenser

  1. ^ ”Om ambassaden”. Sveriges ambassad i Moskva. Arkiverad från originalet den 19 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120619013224/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Moskva/Om-oss/Ambassaden/. Läst 7 november 2008. 
  2. ^ [a b c] Hedqvist, Hedvig (2005). ”En fästning i rött tegel - Sveriges ambassad i Moskva” (PDF). Kulturvärden (4): sid. 13, 15. Arkiverad från originalet den 6 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140506202008/http://www.sfv.se/Documents/Kulturvarden/2005_04/s10-en_fastning_i_rott_tegel_sveriges_ambassad_i_moskva.pdf. Läst 12 september 2012.  Arkiverad 6 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ ”Moskva, Ryssland. Ambassadanläggning”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/europa/moskva-ryssland-ambassadanlaggning/. Läst 29 juli 2013. 
  4. ^ Wieselgren, O. (1926). ”P H Edvard Brändström”. Svenskt biografiskt lexikon. Stockholm: Riksarkivet. sid. 606. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=17117. Läst 17 februari 2017. 
  5. ^ Kungl. Maj:ts Beskickningar till främmande makter. i Sveriges statskalender 1931
  6. ^ Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 1197. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1221.html 
  7. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 549. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0549.html 
  8. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1985. Stockholm: Norstedt. 1984. sid. 291. Libris 3681527. ISBN 91-1-843222-0. https://runeberg.org/vemardet/1985/0291.html 
  9. ^ Moen, Ann (red.): Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok (Nationalencyklopedin, Malmö 2006), s. 661.
  10. ^ TT (8 augusti 1992). ”Ambassadörer på nya poster”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151020202046/http://www.dn.se/arkiv/nyheter/ambassadorer-pa-nya-poster. Läst 9 februari 2015. 
  11. ^ TT (20 september 1992). ”Svensk ambassadör i Georgien”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/inrikes/svensk-ambassador-i-georgien/. Läst 12 januari 2018. 
  12. ^ ”Dagens rättelse”. Dagens Nyheter. 31 oktober 1994. https://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/dagens-rattelse-olof-bratto-ar-inte-professor-i-romanska-sprak-vid-stockholms-universitet-trots-att/. Läst 17 januari 2018. 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Peru (1940-2001, 2016-2022)  · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Swedish Embassy Moscow.jpg
(c) Denghu på engelska Wikipedia, CC BY 3.0
took this image using my mobile phone, on 4 September, 2008. The embassy of Sweden in Moscow.