Sveriges ambassad i Montevideo

Sveriges ambassad i Montevideo
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillUruguay
AdressAdress:
Juan Carlos Gömez 1492, P-3, Montevideo[1] (år 1964)
Adress:
Casilla de Correo 12016, Distrito 2, Montevideo[2] (år 1984)
Öppnad1949
Nedlagd1993

Sveriges ambassad i Montevideo (spanska: Embajada de Suecia en Montevideo) var Sveriges diplomatiska beskickning i Uruguay som var belägen i landets huvudstad Montevideo. Beskickningen bestod av en ambassad och ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD). Ambassaden invigdes 1949, och stängdes igen 1993, varpå ansvaret för Sveriges diplomatiska förbindelser med Uruguay förlades till Sveriges ambassad i Buenos Aires.[3]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckreditering
Carl Hultgren1918–1925EnvoyéSidoackrediterad från beskickningen i Buenos Aires.
Einar Ekstrand1925–1931EnvoyéSidoackrediterad från beskickningen i Buenos Aires.
Christian Günther1931–1934EnvoyéSidoackrediterad från beskickningen i Buenos Aires.
Einar Modig1934–1939EnvoyéSidoackrediterad från beskickningen i Buenos Aires.
Wilhelm Winther1940–1945EnvoyéSidoackrediterad från beskickningen i Buenos Aires.
Carl Olof Gisle1946–1948EnvoyéSidoackrediterad från beskickningen i Buenos Aires.
Herbert Ribbing1949–1949EnvoyéSidoackrediterad från beskickningen i Buenos Aires.
Carl-Herbert Borgenstierna1949–1953Charge d'affaires
Gösta Hedengren1953–1956Charge d'affaires
Gösta Hedengren1956–1963Ambassadör
Åke Jonsson1964–1969Ambassadör
Tore Högstedt1969–1976AmbassadörSidoackrediterad till Asunción (från 1972).
Torsten Björck1976–1981AmbassadörSidoackrediterad till Asunción.
Lars Karlström1981–1982AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.[4]
1983–1983AmbassadörVakant. Sidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.[5]
Bengt Friedman1983–1986AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.
Ethel Wiklund1986–1987AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.
Anders Sandström1987–1994AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.
Håkan Granqvist1994–1997AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.
Peter Landelius1997–2001AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.
Madeleine Ströje-Wilkens2001–2005AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.
Arne Rodin2005–????AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.
Charlotte Wrangberg2010–2013AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.
Gufran Al-Nadaf2013–2016AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Buenos Aires.

Referenser

  1. ^ Sveriges statskalender. 1964. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1964. sid. 316. https://runeberg.org/statskal/1964/0316.html 
  2. ^ Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1984. sid. 366. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. https://runeberg.org/statskal/1984/0368.html 
  3. ^ ”Sveriges förbindelser med Uruguay”. Sveriges ambassad i Buenos Aires. Arkiverad från originalet den 3 september 2014. https://web.archive.org/web/20140903082745/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Buenos-Aires/Landfakta/Om-Uruguay/Sveriges-forbindelser-med-Uruguay/. Läst 28 augusti 2014. 
  4. ^ Sveriges statskalender 1982. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1982. Libris 3682763. ISBN 9138067307 
  5. ^ Sveriges statskalender. 1983. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1983. sid. 342. Libris 3682764. ISBN 91-38-07157-6. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59825/1/gupea_2077_59825_1.pdf 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.