Sveriges ambassad i Managua

Sveriges ambassad i Managua
Coat of arms of Sweden.svg
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillNicaragua
AdressBesöksadress:
Rotonda Güegüense,
1 c. al lago 2 1/2c. abajo,
Bolonia, Managua
Öppnad1984
Nedlagd2008

Sveriges ambassad i Managua var Sveriges diplomatiska beskickning i Nicaragua som var belägen i landets huvudstad Managua. Beskickningen bestod av en ambassad och ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD). Ambassaden lades ned 2008.

Historia

Ambassaden i Nicaragua öppnades under 1980-talet, främst för att arbeta med biståndsfrågor. Ambassadbyggnaden förvärvades av svenska staten 1984 och är byggd 1970. Den var i gott skick och hade klarat sig från jordbävningar. Statens fastighetsverk (SFV) jordbävningsförstärkte ambassadbyggnaden 2006 så att den ska klara nya skalv.[1]

När dåvarande Byggnadsstyrelsen 1984 ställde i ordning fastigheten för att rymma ambassadkansliet, var arkitekten Tord Hallström. År 2006 gjorde SFV en ombyggnad för att tillgänglighetsanpassa byggnaden och ge kansliet öppnare kontor. Arkitekt denna gång var Andreas Jonasson.[1]

Regeringen beslutade 2007 att biståndet till Nicaragua skulle fasas ut, och ambassaden skulle därför omvandlas till ett så kallat sektionskontor som enbart ska arbeta med utfasningen av biståndet. Sektionskontoret drivdes av Sida.[2] Omvandling till sektionskontor skedde den 1 september 2008. Sektionskontoret lades ned 2011.[3]

Fastighet

  • Byggår: 1970
  • Arkitekter: ombyggnad 1984 Tord Hallström, ombyggnad 2006 Andreas Jonasson
  • Besöksadress: Rotonda Güegüense, 1 c. al lago 2 1/2c. abajo, Bolonia, Managua
  • Hyresgäst: Utrikesdepartementet
  • Förvaltare: Helen Axelsson, Statens fastighetsverk

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAnmärkning
Gylfe Anderberg1936–1937EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Mexico City.
Vilhelm Assarsson1937–1940EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Mexico City.
Herbert Ribbing1943–1948EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Mexico City.
Claes Westring1949–1952EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Mexico City.
Sven Grafström1952–1955EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Mexico City.
Karl Lennart Hjalmar Nylander1955–1962EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Mexico City.
Tord Göransson1962–1969AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Mexico City.
Harald Edelstam1969–1972AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Guatemala City.
Claës König1972–1976AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Guatemala City.
Arne Helleryd1976–1978AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Guatemala City.
Henrik Ramel1978–1981AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Guatemala City.
Carl-Erhard Lindahl1981–1983AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Guatemala City.
Göte Magnusson1984–1988AmbassadörSidoackrediterad till San José.
Harald Fälth1988–1991AmbassadörSidoackrediterad till San José.
Lars Jonsson1992–1994Ambassadör
Eivor Halkjaer1994–1997Ambassadör
Jan Bjerninger1997–2000AmbassadörSidoackrediterad till Panama City och San José.[4]
Klas Markensten2000–2003Ambassadör
Eva Zetterberg2003–2008Ambassadör
Ewa Werner-Dahlin2008–2010AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Guatemala City.
Michael Frühling2010–2014AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Guatemala City.
Georg Andrén2014–idagAmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Guatemala City.

Referenser

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.