Sveriges ambassad i Luanda

Sveriges ambassad i Luanda
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillAngola
AdressBesöksadress:
Rua Houari Boumedienne 96
Miramar, Luanda
Postadress:
Embassy of Sweden
c/o Royal Norwegian Embassy
C.P. 3835
Luanda, Angola
Koordinater8°48′39″S 13°15′10″Ö / 8.81078°S 13.25269°Ö / -8.81078; 13.25269
BeskickningschefLennart Killander Larsson (sedan 2022)

Sveriges ambassad i Luanda är Sveriges diplomatiska beskickning i Angola som är belägen i landets huvudstad Luanda. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Stockholmsbaserad ambassadör sedan 2022 är Lennart Killander Larsson.[1]

Historia

Sverige var ett av de första länderna som erkände Angola 1975 och diplomatiska relationer upprättades redan i februari 1976.[2] Sverige var också ett av de första länderna att öppna ambassad och inleda ett biståndssamarbete med Angola.[3]

Den 19 december 2007 beslutade regeringen att avveckla ambassaden i Luanda tillsammans med två andra ambassader. Enligt regeringens bedömning kunde till exempel främjande av svenska intressen i landet och rapportering om Angolas ekonomiska och politiska utveckling skötas från ambassaden i Pretoria, samt av Exportrådet som fanns på plats i Luanda sedan oktober 2007. Nedläggningen skulle ske senast den 31 augusti 2008 och ett honorärkonsulat skulle istället öppnas.[3] Den 21 augusti 2008 beslutades det att upphäva beslutet om att lägga ned ambassaden i Luanda. Istället kom ett pilotprojekt att genomföras med en ny typ av ambassad med ett begränsat verksamhetsuppdrag. Detta var något som skulle säkerställa Sveriges närvaro i landet till en lägre kostnad.[4] Den 2 oktober 2008 kom beslutet att öppna ett handelssekreterarkontor vid ambassaden för att utveckla handelsrelationerna med Angola. Kontoret kom att vara en naturlig del av ambassadens verksamhet och drivas av Exportrådet.[5]

Den 22 december 2010 beslutade regeringen att avveckla ambassaden i Luanda tillsammans med fyra andra ambassader.[6] Ambassaden avvecklades under sommaren 2011. Den 22 september 2011 beslutades det att ambassaden skulle återupprättas efter ett beslut som var en följd av den överenskommelse som träffades den 1 augusti 2011 mellan regeringspartierna och socialdemokraterna.[7]

Verksamhet

Ambassadens uppgift är bland annat att stärka relationerna mellan Sveriges och Angolas regeringar samt mellan innevånare, organisationer och företag i de båda länderna. Handelsfrågor upptar en allt större del av ambassadens verksamhet. Fokus ligger på att ge stöd till svenska företag att flytta fram sina positioner på den angolanska marknaden. Ambassaden verkar också för ökad angolansk export till Sverige.[8]

Ambassadanläggningen

Den nuvarande ambassadbyggnaden uppfördes 1984–1985 och ritades av de två arkitekterna Rune Falk och Lisa Hanson på White & Partners. Den rymmer förutom Sveriges ambassad även Sidas biståndskontor. Den ligger i området Miramar i centrala Luanda. Omgivande bebyggelse karaktäriseras av bostadshus i 1–2 våningar med trädplanteringar mot gatan. Ambassadbyggnadens skala är anpassad till den omgivande bostadsbebyggelsen. På entréplanet finns reception, samtalsrum och väntrum samt vaktmästeri, förråd, uppehållsrum, bibliotek och kontorsrum. På det övre planet finns ambassadörens tjänsterum, sammanträdesrum och övriga kanslilokaler.[9]

Byggnadens stomme är gjord av platsgjuten betong med inner- och ytterväggar av putsad betonghålsten. Fönsterpartier är gjorda av aluminium med isolerglasrutor. I interiören återfinns ljust nordiskt träslag i form av björk. Dörrarna består av björk med stålkarmar. Den fasta inredningen utgörs också till viss del av björk. Golven är genomgående belagda med klinker.[9]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAnmärkning
Kaj Falkman1976–1978AmbassadörSidoackrediterad i São Tomé från 1977.
Göte Magnusson1978–1981Ambassadör
Leif Sjöström1982–1985AmbassadörSidoackrediterad i São Tomé.
Sten Rylander1985–1988AmbassadörSidoackrediterad i São Tomé.
Per Lindström1988–1992AmbassadörSidoackrediterad i São Tomé.[10]
Anders Möllander1992–1995Ambassadör
Lena Sundh1995–2000Ambassadör
Roger Gartoft2000–2003AmbassadörSidoackrediterad i São Tomé.[11]
Anders Hagelberg2003–2006Ambassadör
Erik Åberg2006–2009Ambassadör
Bo Emthén2009–2012Ambassadör
Lena Sundh2012–2016Ambassadör
Lennart Killander Larsson2016–2019Ambassadör
Ewa Polano2019–2022Ambassadör
Lennart Killander Larsson2022–AmbassadörStockholmsbaserad[1]

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] ”Lennart Killander Larsson ny ambassadör i Angola”. Regeringskansliet. 3 november 2022. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2022/11/lennart-killander-larsson-ny-ambassador-i-angola/. Läst 3 november 2022. 
  2. ^ ”Angola”. Utrikesdepartementet. 27 februari 2008. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203090343/http://www.regeringen.se/sb/d/2574/a/75170. Läst 11 mars 2014. 
  3. ^ [a b] ”Sverige avvecklar tre ambassader”. Utrikesdepartementet. 19 december 2007. Arkiverad från originalet den 29 april 2014. https://web.archive.org/web/20140429192315/http://www.regeringen.se/sb/d/9880/a/94747. Läst 11 mars 2014. 
  4. ^ ”Regeringen upphäver beslutet om nedläggning av ambassaden i Luanda”. Utrikesdepartementet. 21 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 12 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140312015136/http://www.regeringen.se/sb/d/10826/a/109606. Läst 11 mars 2014. 
  5. ^ ”Förstärkta handelsrelationer med Angola”. Utrikesdepartementet. 2 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 12 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140312015040/http://www.regeringen.se/sb/d/10890/a/112650. Läst 11 mars 2014. 
  6. ^ ”Sverige stänger fem ambassader”. Utrikesdepartementet. 22 december 2010. Arkiverad från originalet den 25 december 2010. https://web.archive.org/web/20101225135023/http://www.regeringen.se/sb/d/13798/a/158228. Läst 11 mars 2014. 
  7. ^ ”Beslut om fyra ambassader - Buenos Aires, Hanoi, Kuala Lumpur och Luanda”. Utrikesdepartementet. 22 september 2011. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121031100327/http://regeringen.se/sb/d/15077/a/176107. Läst 11 mars 2014. 
  8. ^ ”Om ambassaden”. Sveriges ambassad i Luanda. Arkiverad från originalet den 12 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140312022156/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Luanda/Om-oss/Om-ambassaden/. Läst 11 mars 2014. 
  9. ^ [a b] ”Luanda, Angola. Ambassad”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/afrika/luanda-angola-ambassad/. Läst 11 mars 2014. 
  10. ^ Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. sid. 707. Libris 3681533. ISBN 9119608527. https://runeberg.org/vemardet/1997/0707.html 
  11. ^ TT (16 juli 2003). ”Statskupp i Sao Tomé”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/statskupp-i-sao-tome/. Läst 12 januari 2018. 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Peru (1940-2001, 2016-2022)  · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”