Sveriges ambassad i Khartoum

Sveriges ambassad i Khartoum
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillSudan
AdressBesöksadress:
House 70, Street 43,
Khartoum 2, Khartoum
Postadress:
Embassy of Sweden P.O. Box 2206
Khartoum, Sudan
Koordinater15°34′13″N 32°33′00″Ö / 15.57038°N 32.55006°Ö / 15.57038; 32.55006
Öppnad2008
BeskickningschefAnna Block Mazoyer (sedan 2023)

Sveriges ambassad i Khartoum är Sveriges diplomatiska beskickning i Sudan som är belägen i landets huvudstad Khartoum. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2020 är Signe Burgstaller.

Historia

Innan 2007 har Sverige bara en gång tidigare, åren 1966-69, haft diplomatisk närvaro i Sudan. Då var det i form av en ambassad med Bengt Rösiö som chargé d’affaires. Orsaken till att den öppnades var ett bevattningsprojekt. Sverige arbetade tillsammans med bland andra FN, Världsbanken, Tyskland och USA. Tanken var att hjälpa nomaderna att bli bofasta. Sverige skulle borra brunnar, någon annan bygga vägar, någon tredje slakterier för boskapen. Sexdagarskriget kom dock emellan. Sudan bröt sina diplomatiska förbindelser med USA och Tyskland för deras stöd till Israel. Till den sudanesiska regeringens förvåning drog de sig då ur projektet och reste hem. Därmed avbröts brunnsborrningsprojektet och så småningom stängde också Sverige sin ambassad.[1]

I december 2007 beslutade regeringen att upprätta en ambassad i Khartoum. Skälet var att en permanent diplomatisk närvaro i Sudan skulle ge Sverige möjlighet att agera mer kraftfullt i freds- och konflikthanteringsinsatserna i Sudan.[2] Ambassaden öppnades i maj 2008. Tidigare hade ett sektionskontor funnit i Khartoum under ledning av Sveriges ambassad i Etiopien. Den svenska diplomatiska närvaron i Sudan kan dock spåras tillbaka till 1960-talet då diplomaten Bengt Rösiö var stationerad i huvudstaden som chargé d’affaires. På grund av inbördeskriget som kom att härja landet i mer än trettio år bröts de diplomatiska förbindelserna med bland andra Tyskland och USA och även Sverige blev utan ambassad.[3]

Sydsudan

Sverige har ingen ambassad i Sydsudan men ett sektionskansli, inhyst i Norges ambassad i Hai Malakal, Juba, som lyder under ambassaden i Khartoum.[4]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAnmärkning
Eyvind Bratt1957–1959EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Addis Abeba.
Åke Sjölin1960–1964AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Addis Abeba.
Erland Kleen1964–1966AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Addis Abeba.[5]
Bengt Rösiö1966–1969Ambassadråd[6] & Chargé d’affaires[1]
Tord Hagen1967–1972AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.[7]
Lars von Celsing1972–1976AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.
Axel Edelstam1976–1981AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.
Olov Ternström1981–1986AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.
Lars-Olof Brilioth1987–1990AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.[8]
Jan Ståhl1990–1995AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.
Christer Sylvén1995–2000AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.[9]
Sven Linder2000–2003AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.[10]
Stig Elvemar2003–2004AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.[11]
Håkan Åkesson2004–2005AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Addis Abeba[12].
Staffan Tillander2005–2008AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Addis Abeba.[13]
Jan Sadek2008–2013Ambassadör
Mette Sunnergren2013–2016Ambassadör
Hans Henric Lundqvist2016–2020Ambassadör
Signe Burgstaller2020–2023Ambassadör
Anna Block Mazoyer2023–Ambassadör, särskilt sändebud för Sudan

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Carlbom, Mats (3 augusti 2004). ”Han blir Sveriges man i Sudan”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/han-blir-sveriges-man-i-sudan/. Läst 17 februari 2017. 
  2. ^ ”Nytt sändebud i Khartoum”. Utrikesdepartementet. 29 maj 2008. Arkiverad från originalet den 11 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140311041514/http://www.regeringen.se/sb/d/10598/a/106251. Läst 11 mars 2014. 
  3. ^ ”Praktikrapport; Sveriges ambassad Sudan” (PDF). Statsvetenskapliga institutionen. Stockholms universitet. 6 augusti 2009. sid. 2. http://www.statsvet.su.se/polopoly_fs/1.125656.1361785432!/menu/standard/file/rapport_Svenska_ambassaden_Khartoum.pdf. Läst 11 mars 2014. 
  4. ^ ”Ambassaden”. Sveriges ambassad i Khartoum. Arkiverad från originalet den 25 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140125071901/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Khartoum/Om-oss/Ambassaden/. Läst 24 augusti 2014. 
  5. ^ Sveriges statskalender. 1966. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1966. sid. 292. Libris 8261599. http://hdl.handle.net/2077/64769 
  6. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 954. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0954.html 
  7. ^ Sveriges statskalender. 1967. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1966. sid. 304. Libris 8261599. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/64607/1/gupea_2077_64607_1.pdf 
  8. ^ ”Nytt om Namn”. Göteborgs-Posten: s. 19. 16 januari 1987. https://tidningar.kb.se/4112714/1987-01-16/edition/156053/part/1/page/19/. Läst 22 april 2020. 
  9. ^ Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. Sid. 1090. ISBN 91-1-960852-7. https://runeberg.org/vemardet/1997/1090.html. 
  10. ^ Sveriges statskalender 2003. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2003. sid. 186. Libris 8869747. ISBN 9138320452. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59836/1/gupea_2077_59836_1.pdf 
  11. ^ Sveriges statskalender 2004. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2004. sid. 171. Libris 9506762. ISBN 9138321203. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59837/1/gupea_2077_59837_1.pdf 
  12. ^ Sveriges statskalender 2004. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2004. sid. 172, 189. Libris 9506762. ISBN 9138321203. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59837/1/gupea_2077_59837_1.pdf 
  13. ^ Sveriges statskalender 2008. Stockholm: Norstedts Juridik AB. 2008. sid. 198. Libris 10900526. ISBN 9789138324059. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59891/1/gupea_2077_59891_1.pdf 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Peru (1940-2001, 2016-2022)  · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”