Sveriges ambassad i Caracas

Sveriges ambassad i Caracas
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillVenezuela
AdressApartado 61279, Chacao, Caracas 1060-A.[1] (år 1984)
Öppnad1930
Nedlagd2000

Sveriges ambassad i Caracas var Sveriges diplomatiska beskickning i Venezuela, som var belägen i landets huvudstad Caracas. Beskickningen bestod av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassaden lades ner år 2000.

Historia

År 1838 inrättades ett generalkonsulat som lades ner 1852. År 1876 upprättades på nytt ett generalkonsulat efter att konsulatet i La Guaira återflyttat till Caracas. Detta konsulat nedlas 1926 och 1930 upprättades beskickning i Caracas. Under åren har bland annat Puerto Cabello och Puerto la Cruz varit underställda konsulat. Ambassaden ned den 30 juni 2000.[2] Relationerna har därefter skett från ambassaden i Bogotá. Sverige har ett honorärt generalkonsulat i Caracas och ett honorärt konsulat i Porlamar.[3]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAnmärkning
Fredrik Adlercreutz1841–1855Chargé d’affaires
Einar Modig1930–1934EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Lima.
Vilhelm Assarsson1935–1937EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Lima.
Gunnar Reuterskiöld1937–1938EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Lima.
Albert Carl Gustaf Winqvist1938–1941Chargé d’affaires
Nils-Eric Ekblad1943–1948Chargé d’affaires
Rolf Arfwedson1949–1951Chargé d’affaires
Fritz Stackelberg1948–1953EnvoyéSidoackrediterad i Havanna, Ciudad Trujillo och Port-au-Prince.[4]
Carl-Herbert Borgenstierna1953–1958EnvoyéSidoackrediterad i Havanna, Ciudad Trujillo och Port-au-Prince.[5]
Gunnar Dryselius1958–1959Envoyé
Gunnar Dryselius1959–1963AmbassadörSidoackrediterad i Havanna, Ciudad Trujillo och Port-au-Prince.[6]
Mohammed Knut Bernström1963–1966AmbassadörSidoackrediterad i Port-au-Prince och Santo Domingo (från 1964).[7]
Otto Rathsman1966–1970AmbassadörSidoackrediterad i Santo Domingo och Port of Spain.[8]
Per Bertil Kollberg1970–1975AmbassadörSidoackrediterad i Santo Domingo och Port of Spain.[9]
Hans Ewerlöf1976–1980AmbassadörSidoackrediterad i Bridgetown, Georgetown, Santo Domingo, Port-au-Prince och Port of Spain.[10]
Carl Gustaf von Platen1980–1984AmbassadörSidoackrediterad i Bridgetown och Port of Spain.[11]
Lars Schönander1984–1988AmbassadörSidoackrediterad i Bridgetown och Port of Spain.[12]
Karl Wärnberg1989–1991Ambassadör
Peter Landelius1991–1996AmbassadörSidoackrediterad i Bridgetown och Port of Spain.[13]
Magnus Nordbäck1996–2000Ambassadör[14]
Olof Skoog2000–2004AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Bogotá.
Lena Nordström2005–2011AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Bogotá.[15]
Marie Andersson de Frutos2011–AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Bogotá.

Se även

Referenser

  1. ^ Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1984. sid. 366. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. https://runeberg.org/statskal/1984/0368.html 
  2. ^ ”Beskickningen Caracas (1926–2000)”. Riksarkivet. http://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkisref+SE%2FRA%2F101010776&AvanceradSok=True&type=2&s=Balder. Läst 6 februari 2014. 
  3. ^ ”Om Venezuela”. Sveriges ambassad i Bogotá. Arkiverad från originalet den 5 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120505210735/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Bogota-DC/Landfakta/Om-Venezuela/. Läst 4 augusti 2013. 
  4. ^ Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 1201. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1225.html 
  5. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1977. Stockholm: Norstedt. 1976. sid. 136. Libris 3681523. ISBN 91-1-766022-X. https://runeberg.org/vemardet/1977/0156.html 
  6. ^ Sveriges statskalender. 1963. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1963. sid. 311. Libris 8261599. https://runeberg.org/statskal/1963/0311.html 
  7. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 123. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0123.html 
  8. ^ Sveriges statskalender. 1970. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1970. sid. 359. Libris 8261599. https://runeberg.org/statskal/1970/0359.html 
  9. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1972. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1972. sid. 361. Libris 8261599. https://runeberg.org/statskal/1972/0361.html 
  10. ^ Sveriges statskalender. 1978. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1978. sid. 460. Libris 3682759. ISBN 91-38-03894-3. https://runeberg.org/statskal/1978/0460.html 
  11. ^ Spiegelberg, Christina, red (1984). Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Liber. sid. 366. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. https://runeberg.org/statskal/1984/0368.html 
  12. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 978. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0978.html 
  13. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 625. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0625.html 
  14. ^ ”Nya ambassadörer utsedda”. Arbetet. TT: s. 6. 20 september 1996. https://tidningar.kb.se/4112681/1996-09-20/edition/12742/part/2/page/6/?q=%22John%20Hagard%22%20%22ambassad%C3%B6r%22&from=1980-01-01&to=2012-12-31. Läst 21 april 2020. 
  15. ^ ”Swedish Women Mediation Network”. Folke Bernadotteakademin. sid. 7. https://fba.se/contentassets/514f879747224ea7beb1123e9144d413/presentation_160909.pdf. Läst 8 mars 2019. 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Peru (1940-2001, 2016-2022)  · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”