Sveriges ambassad i Bissau

Sveriges ambassad i Bissau
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillGuinea-Bissau
Öppnad?
Nedlagd2000

Sveriges ambassad i Bissau var Sveriges diplomatiska beskickning i Guinea-Bissau som var belägen i landets huvudstad Bissau. Beskickningen bestod av en ambassad och ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD). Ambassaden lades ned 2000.

Historia

Guniea-Bissau har varit ett av Sveriges programländer för bistånd. Ambassadören var till 1990-talets början sidoackrediterad från Lissabon och har senare varit så från Senegal.[1] Ambassaden upphörde 1998 i samband med inbördeskriget i Guinea-Bissaus utbrott[2] och stängdes två år senare.[3] Samma år upprättades ett konsulat för hela landet i Bissau.[1] Idag ansvarar Sveriges ambassad i Lissabon för kontakterna med Guinea-Bissau.[4]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckreditering
Bengt Friedman1974–1976AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Monrovia.
Olof Skoglund1976–1977AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Monrovia.
1977–1978AmbassadörVakant.[5]
Hans-Olle Olsson1979–1979AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Abidjan.[6]
Sven Fredrik Hedin1980–1986AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Lissabon.[7][8]
Patrik Engellau1975–1979Chargé d'affaires
Sven-Åke Svensson1979–1983Chargé d'affaires
Ann-Charlotte Ohlstedt1983–1988Chargé d'affaires
Lennart Rydfors1986–1988AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Lissabon.[9]
Göran Hasselmark1989–1994AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Lissabon.[10]
Rolf Folkesson1989–1993Chargé d'affaires
Nils Olof Malmer1993–1997Chargé d'affaires
Carl-Erhard Lindahl1994–1999AmbassadörStockholmsplacerad.[11][12]
Ulla Andrén1997–1998Chargé d’affaires[13]
Bo Wilén2000–2002AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Dakar.[14]
Annika Magnusson2002–2005AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Dakar.[15]
Agneta Bohman2006–2010AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Dakar.[16]
?2010–2016Ambassadör
Caroline Fleetwood2016–2017AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Lissabon.[17]
Helena Pilsas Ahlin2017–2022AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Lissabon.[18][19]
Elisabeth Eklund2022–AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Lissabon.[20][21]

Referenser

  1. ^ [a b] ”Ambassaden Guinea-Bissau (1975 – )”. Riksdagen. http://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE%2fRA%2f101010790&type=2&s=TARKIS08_Balder. Läst 5 februari 2015. 
  2. ^ Lindh, Anna (11 mars 1998). ”Svar på skriftlig fråga 1998/99:416 - Guinea-Bissau”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Svar-pa-skriftliga-fragor/Guinea-Bissau_GM12416/. Läst 5 februari 2015. 
  3. ^ TT (25 oktober 2016). ”UD planerar stänga flera ambassader”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2016-10-25/ud-planerar-stanga-flera-ambassader. Läst 16 februari 2017. 
  4. ^ ”Ambassaden”. Sveriges ambassad i Lissabon. Arkiverad från originalet den 6 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150206050922/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Lissabon/Om-oss/Om-ambassaden/. Läst 5 februari 2015. 
  5. ^ Sveriges statskalender. 1978. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1978. sid. 444. Libris 3682759. ISBN 91-38-03894-3. https://runeberg.org/statskal/1978/0444.html 
  6. ^ Sveriges statskalender. 1979. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1979. sid. 341. Libris 3682760. ISBN 91-38-04622-9. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59641/1/gupea_2077_59641_1.pdf 
  7. ^ Sveriges statskalender. 1980. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1980. sid. 341. Libris 3682761. ISBN 91-38-05350-0. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59644/1/gupea_2077_59644_1.pdf 
  8. ^ Sveriges statskalender. 1986. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1986. sid. 355. Libris 3682765. ISBN 91-38-08944-0. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59794/1/gupea_2077_59794_1.pdf 
  9. ^ Sveriges statskalender. 1988. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1988. sid. 363. Libris 3682767. ISBN 91-38-09927-6. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59826/1/gupea_2077_59826_1.pdf 
  10. ^ Sveriges statskalender 1994. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1994. sid. 179. Libris 3682773. ISBN 9138129485. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59886/1/gupea_2077_59886_1.pdf 
  11. ^ TT (19 januari 1996). ”Ambassadör fick sitt 9:e land”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151011210637/http://www.dn.se/arkiv/nyheter/ambassador-fick-sitt-9e-land. Läst 5 februari 2015. 
  12. ^ Salander Mortensen Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. sid. 680. Libris 3681533. ISBN 91-1-960852-7. https://runeberg.org/vemardet/1997/0680.html 
  13. ^ TT (16 juni 1998). ”Granat stoppade svenska ambassadens radio”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9806/16/telegram/utrikes47.html. Läst 16 februari 2017. 
  14. ^ Sveriges statskalender 2002. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2002. sid. 181. Libris 8428312. ISBN 9138319519. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59835/1/gupea_2077_59835_1.pdf 
  15. ^ Sveriges statskalender 2005. Stockholm: Fritzes. 2005. sid. 176. Libris 9879458. ISBN 9138321971. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59888/1/gupea_2077_59888_1.pdf 
  16. ^ Sveriges statskalender 2010. Stockholm: Norstedts Juridik AB. 2010. sid. 181. Libris 11846164. ISBN 9138325209. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59894/1/gupea_2077_59894_1.pdf 
  17. ^ ”Ambassadör Fleetwood besöker Guinea-Bissau”. Sveriges ambassad i Lissabon. 18 maj 2016. Arkiverad från originalet den 16 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170216220841/http://udweb202.ud.episerverhosting.com/sv-SE/Ambassader/Lissabon/Aktuellt/Nyheter/Ambassador-Fleetwood-besoker-Guinea-Bissau-sys/. Läst 16 februari 2017. 
  18. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (15 juni 2017). ”Ny ambassadör i Portugal”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/06/ny-ambassador-i-portugal/. Läst 1 februari 2023. 
  19. ^ ”A word from the Ambassador of Sweden to Portugal” (på engelska). www.camaralusosueca.pt. https://www.camaralusosueca.pt/news/meet-ambassador-of-sweden-to-portugal-helena-pilsas-ahlin. Läst 1 februari 2023. 
  20. ^ ”Ambassadens personal”. Sweden Abroad. https://www.swedenabroad.se/sv/utlandsmyndigheter/portugal-lissabon/om-oss/ambassadens-personal/. Läst 1 februari 2023. 
  21. ^ ”Om oss”. Sweden Abroad. https://www.swedenabroad.se/sv/utlandsmyndigheter/portugal-lissabon/om-oss/. Läst 1 februari 2023. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.