Sveriges ambassad i Beirut

Sveriges ambassad i Beirut
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillLibanon
AdressAdress:
Rue Jenah, Immeuble Abboud; kansli: Rue Bliss, Immeuble Farra; postadr. B. P. 4560, Beirut[1] (år 1964)
Postadress:
B. P. 114560, Beirut. Telex 20847[2] (år 1984)
Öppnad2017
BeskickningschefAnn Dismorr (sedan 2021)

Sveriges ambassad i Beirut är Sveriges diplomatiska beskickning i Libanon som är belägen i landets huvudstad Beirut. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2021 är Ann Dismorr.

Historia

Ambassaden i Beirut stängdes 1982 efter Israels invasion av Libanon. Den återöppnades i mars 1999.[3] Ambassaden stängdes åter 2001 av budgetskäl och ersattes av ett honorärt generalkonsulat. Ansvaret för verksamheten i Libanon lades istället på ambassaden i Damaskus. På grund av det försämrade säkerhetsläget i Syrien under 2012 beslutade Utrikesdepartementet att tills vidare dra ned på verksamhet och personal på ambassaden i Damaskus. Den fortsatt svåra säkerhetsmässiga situationen har medfört att ambassaden inte är kontinuerligt bemannad och att delar av verksamheten bedrevs i anslutning till det honorära generalkonsulatet i Beirut.[4] Den 14 juli 2016 beslutade regeringen att åter öppna en ambassad i Beirut. Ambassaden öppnade igen i slutet av 2017.[5]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckreditering
Widar Bagge1947–1951EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.
Gustaf Weidel1951–1955EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.
Brynolf Eng1955–1957EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.
Åke Sjölin1957–1960EnvoyéSidoackrediterad till Damaskus 1957–1958. I Amman 1957–1960.
Gösta Brunnström1960–1965EnvoyéSidoackrediterad till Riyadh, Amman och Nicosia. I Damaskus 1961–1965.
Claës Ivar Wollin1965–1969AmbassadörSidoackrediterad till Amman, Damaskus, Jeddah och Nicosia.[6]
Åke Jonsson1969–1974AmbassadörSidoackrediterad till Amman, Damaskus och Nicosia 1969–1974, Riyadh 1969–1974 och Sanaa 1971–1974.
Jean-Jacques von Dardel1974–1978AmbassadörSidoackrediterad till Damaskus och Amman.
Sten Strömholm1979–1983AmbassadörSidoackrediterad till Damaskus och Amman.[7]
Ingemar Stjernberg1983–1986AmbassadörSidoackrediterad till Amman. Stjernberg var generalkonsul i Berlin 1987-1990 med fortsatt ansvar som ambassadör i Beirut.[8]
Rolf Gauffin1990–1991AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Damaskus.
Stig Elvemar1991–1994AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Damaskus.
Jan Axel Nordlander1994–1997AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Damaskus.
Tommy Arwitz1997–1999AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Damaskus.[9]
Sverker Åström1999–1999Chargé d’affaires[9]
Ann Dismorr1999–2001Ambassadör
Viola Furubjelke2002–2005AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Damaskus.
Catharina Kipp2005–2008AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Damaskus.
Niklas Kebbon2008–2015AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Damaskus.
Diana Janse2015–2015AmbassadörNormalt sidoackrediterad från ambassaden i Damaskus, dock baserad i Beirut på grund av säkerhetsläget.[10]
Peter Semneby2015–2017AmbassadörNormalt sidoackrediterad från ambassaden i Damaskus, dock baserad i Beirut på grund av säkerhetsläget.
Jörgen Lindström2017–2020Ambassadör
Harriet Pedersen2020–2021Ambassadör
Ann Dismorr2021–idagAmbassadör

Se även

Referenser

  1. ^ Sveriges statskalender. 1964. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1964. sid. 311. https://runeberg.org/statskal/1964/0311.html 
  2. ^ Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1984. sid. 355. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. https://runeberg.org/statskal/1984/0357.html 
  3. ^ Jönsson, Per (5 januari 2001). ”Stängning av ambassad väcker förvåning i Beirut”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/politik/stangning-av-ambassad-vacker-forvaning-i-beirut/. Läst 12 januari 2018. 
  4. ^ ”Libanon”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/sveriges-diplomatiska-forbindelser/mellanostern-och-nordafrika/libanon/. Läst 20 mars 2017. 
  5. ^ ”Sveriges Ambassad i Libanon”. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181004185554/https://www.swedenabroad.se/sv/utlandsmyndigheter/libanon--beirut/om-oss/embassy-staff/#. Läst 4 oktober 2018. 
  6. ^ Uddling Hans, Paabo Katrin, red (1994). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1995. Stockholm: Norstedt. sid. 1209. Libris 8261514. ISBN 91-1-943202-X. https://runeberg.org/vemardet/1995/1209.html 
  7. ^ ”Dödsfall”. Dagens Nyheter. 7 april 1997. https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-f-ambassadoren-sten-stromholm-lund-har-avlidit-66-ar-gammal/. Läst 17 januari 2018. 
  8. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 1029. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/1029.html 
  9. ^ [a b] Håstad, Disa (21 augusti 1999). ”Sverker Åström, 83, på ny post”. Dagens Nyheter: s. A 10. https://tidningar.kb.se/8224221/1999-08-21/edition/11184/part/1/page/10/?q=%22Tommy%20Arwitz%22. Läst 21 april 2020. 
  10. ^ ”Ny ambassadör i Libanon”. Utrikesdepartementet. 1 april 2015. http://www.regeringen.se/sb/d/20065/a/256831. Läst 15 april 2015. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.