Sveriges ambassad i Bamako

Sveriges ambassad i Bamako
Coat of arms of Sweden.svg
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillMali
AdressPostadress:
Ambassade de Suède
BP E2093
Bamako
Mali
Besöksadress:
Immeuble UATT
Quartier du Fleuve
Bamako
Koordinater12°37′51.15″N 8°0′8.61″V / 12.6308750°N 8.0023917°V / 12.6308750; -8.0023917
Öppnad2010
BeskickningschefKristina Kühnel (sedan 2021)

Sveriges ambassad i Bamako är Sveriges diplomatiska beskickning i Mali som är belägen i landets huvudstad Bamako. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2021 är Kristina Kühnel.

Historia

Sverige uppgraderade sina förbindelser med Mali år 2010 genom att omvandla Sidas sektionskontor i Bamako till ambassad.[1] Den svenska ambassadören är sidockrediterad vid ambassaden i Ouagadougou i Burkina Faso.[2]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAnmärkning
Claës König1968–1972AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Alger.[3]
Jean-Jacques von Dardel1972–1974AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Alger.[4]
Harald Edelstam1974–1979AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Alger.[5]
Stig Brattström1979–1980AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Alger.[6]
Hans-Olle Olsson1980–1981AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Abidjan.[7]
1981–1982AmbassadörVakant[8]
Erik Cornell1983–1988AmbassadörPlacerad i Stockholm.
Bengt Holmquist1988–1992AmbassadörPlacerad i Stockholm.
Magnus Faxén1992–1995AmbassadörPlacerad i Stockholm.[9][10][11]
Nils-Erik Schyberg1996–1999AmbassadörPlacerad i Stockholm.[12][13]
Bo Wilén2000–2002AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Dakar.
Annika Magnusson2002–2006AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Dakar.
Agneta Bohman2006–2010AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Dakar.
Carin Wall2010–2013AmbassadörSidoackrediterad till ambassaden i Ouagadougou.
Eva Emnéus2013–2018Ambassadör
Jessica Svärdström2018–2019Ambassadör
Diana Janse2019–2021Ambassadör
Kristina Kühnel2021–idagAmbassadör

Referenser

  1. ^ Löfvendah, Joakim (4 mars 2008). ”Mali”. Utrikesdepartementet. Arkiverad från originalet den 11 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140711052643/http://www.regeringen.se/sb/d/2574/a/75547. Läst 23 juni 2014. 
  2. ^ Löfvendah, Joakim (4 mars 2008). ”Burkina Faso”. Utrikesdepartementet. Arkiverad från originalet den 5 december 2013. https://web.archive.org/web/20131205183247/http://www.regeringen.se/sb/d/2574/a/75193. Läst 6 februari 2014. 
  3. ^ Sverige–Mali”. Göteborgs-Tidningen. UPI: s. 17. 26 maj 1969. https://tidningar.kb.se/3276072/1969-05-26/edition/150454/part/1/page/17/. Läst 22 april 2020. 
  4. ^ Sköldenberg, Bengt, red (1974). Sveriges statskalender 1974. Uppsala: Allmänna. sid. 374. ISBN 91-38-01839-X. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59619/1/gupea_2077_59619_1.pdf 
  5. ^ Sveriges statskalender. 1979. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1979. sid. 331. Libris 3682760. ISBN 91-38-04622-9. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59641/1/gupea_2077_59641_1.pdf 
  6. ^ Sköldenberg, Bengt, red (1980). Sveriges statskalender 1980. Stockholm: Liber. sid. 331. Libris 33682761. ISBN 91-38-05350-0. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59644/1/gupea_2077_59644_1.pdf 
  7. ^ Namn idag”. Göteborgs-Posten: s. 24. 19 november 1980. https://tidningar.kb.se/4112714/1980-11-19/edition/156053/part/2/page/4/. Läst 22 april 2020. 
  8. ^ Sveriges statskalender 1982. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1982. sid. 367. Libris 3682763. ISBN 9138067307. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59728/1/gupea_2077_59728_1.pdf 
  9. ^ Sveriges statskalender 1993. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1993. sid. 68. Libris 3682772. ISBN 9138128098. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59883/1/gupea_2077_59883_1.pdf 
  10. ^ ”Faxén Magnus (1930 – )”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE%2FRA%2F101010504&s=TARKIS08_Balder. Läst 16 januari 2018. 
  11. ^ Åkermark, Bo E (20 november 1995). ”Från TV till fem ambassader”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/familj/fran-tv-till-fem-ambassader/. Läst 16 januari 2018. 
  12. ^ Colliander, Hans; Grundberg, Lars (9 januari 2002). ”DÖDSFALL: Nils-Erik Schyberg”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/dodsfall-nilserik-schyberg. Läst 26 januari 2015. 
  13. ^ Nya ambassadörer utsedda”. Arbetet. TT: s. 6. 20 september 1996. https://tidningar.kb.se/4112681/1996-09-20/edition/12742/part/2/page/6/. Läst 21 april 2020. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.