Sveriges ambassad i Addis Abeba

Sveriges ambassad i Addis Abeba
Coat of arms of Sweden.svg
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillEtiopien
AdressBesöksadress:
Lideta Sub-City,
Kebele 07/14,
House No 891
Addis Abeba
Postadress:
Embassy of Sweden
P. O. Box 1142
Addis Abeba
Etiopien
Koordinater9°01′07″N 38°44′56″Ö / 9.01860°N 38.74901°Ö / 9.01860; 38.74901
BeskickningschefHans Henric Lundqvist (sedan 2020)

Sveriges ambassad i Addis Abeba är Sveriges diplomatiska beskickning i Etiopien som är belägen i landets huvudstad Addis Abeba. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2020 är Hans Henric Lundqvist.[1] Till stor del fokuseras ambassadens arbete på utvecklingssamarbetet mellan Sverige och Etiopien, samt Sverige och Subsahariska Afrika som region.[2]

Historia

Den svenska representationen i Etiopien (Abessinien) omfattade 1922–1936 ett konsulat. 1936–1947 handla ambassaden i Kairo frågor avseende Etiopien. År 1960 omvandlades Addis Abeba till ambassad. Ambassadören har vanligen varit sidoackrediterad i Réunion, Djibouti och Madagaskar.[3]

Verksamhet

Ambassaden består av fem olika verksamhetsområden; sektionen för politik, handels- och kulturfrågor, sektionen för migration och konsulära ärenden, regionala biståndsavdelningen, bilaterala biståndsavdelningen samt administrationen. Dessa är olika grenar ur; Sida, Migrationsverket och Utrikesdepartementet som gifts samman till en myndighet. Vid ambassaden finns även en försvarsattaché ackrediterad som är underställd Försvarsmakten. Under 2011 arbetade tolv svenskar och cirka trettio lokalanställda på ambassaden. Ambassadören är även Sveriges permanenta representant till Afrikanska unionen.[2] Ambassadören är också sidoackrediterad till Djibouti.[4]

Den politiska sektionen består av två utsända, ambassadören och förstesekreteraren som arbetar med nationell- och regional politisk bevakning. Man arbetar även med bevakningen av Afrikanska unionen vars huvudkontor ligger i Addis Abeba. Ambassaden utöver detta även det subregionala samarbetet genom Intergovernmental Authority on Development (IGAD) och FN:s ekonomiska kommission för Afrika (UNECA).[2]

Sektionen för migration och konsulära ärenden består av två utsända. Största delen av de lokalanställda arbetar för den sektionen, bland annat som tolkar och utredare. Huvuduppgiften ligger i att sköta migrationsarbetet mellan Sverige och Etiopien. Utöver viseringsärenden arbetar de främst med ärenden kring familjeåterförening.[2]

Administrationen består av två utsända och har som huvuduppgift att sköta ambassadens dagliga verksamheter.[2]

Fastigheten

Ambassadtomten på 4 650 kvadratmeter[4] var en gåva som kejsar Haile Selassie överlämnade till kung Gustaf V 1946. Då låg en villa på tomten som hade byggts under den italienska ockupationen 1939–41. I början fungerade villan som ambassadörsresidens och ambassaden var inrymd i källarvåningen. 1962 uppfördes efter ritningar av Börje Wehlin en ny kontorsbyggnad på tomten. Den nya fastigheten omfattade en våning med hel källare och i källarvåningen låg, förutom kanslilokaler, också en lägenhet som senare gjordes om till kontor.[5]

Efter det beslutades 1995 att biståndsorganet Sidas verksamhet skulle integreras med ambassaden byggdes kontoret ut 1997–98 efter ritningar av arkitekt Gunnar Åsell. Det gamla envåningshuset fick nu ytterligare en våning och fastigheten förbands genom en gång i markplan med en länga före detta tjänstebostäder som nu också är kontor.[5]

Åsell fick in dagsljus i fastighetens innersta delar i båda våningsplanen genom ett lanternintak och stora öppningar i golvet mellan våningarna. Inredning utgörs av ljusa och lätta färger och möbleringen har en "svensk känsla" med blonda färgskalor och ljusa träslag. Väggarna är putsade och målade. Golven är täckta med linoleum och kalksten. Ambassaden kompletterades 2007 med ett nytt viseringskansli.[5] Samtliga byggnader förvaltas av Statens fastighetsverk.

Fakta fastigheten

Data:[6]

  • Byggår: Ursprunglig byggnad 1939–41, ny kontorsbyggnad 1962, ombyggnad 1997–98
  • Arkitekt: okänd, 1962 Börje Wehlin, ombyggnad 1997–1998 och viseringskansli 2007 Gunnar Åsell.
  • Besöksadress: Ras Tessema Sefer, Higher 3, K-53, hus 891
  • Förvaltare: Anders Ingmo, Statens fastighetsverk

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAckreditering
Widar Bagge1945–1950EnvoyéSidoackrediterad från ambassaden i Kairo.
Erik Wisén1950–1953Envoyé
Eyvind Bratt1953–1959EnvoyéSidoackrediterad till Khartoum (från 1957).
Åke Sjölin1960–1964AmbassadörSidoackrediterad till Khartoum samt Mogadishu och Tananarive (från 1961).
Erland Kleen1964–1967AmbassadörSidoackrediterad till Khartoum (till 1966) och Tananarive.[7][8]
Carl Bergenstråhle1967–1972AmbassadörSidoackrediterad till Aden och Tananarive.
Lars Hedström1972–1975AmbassadörSidoackrediterad till Aden och Tananarive.
Bengt Friedman1976–1978AmbassadörSidoackrediterad till Tananarive och Port Louis.
Arne Helleryd1978–1982Ambassadör
Nils Revelius1983–1988AmbassadörSidoackrediterad till Djibouti.
Birgitta Karlström Dorph1988–1993Ambassadör
Ann Wilkens1993–1995Ambassadör
Carl Olof Cederblad1995–1998AmbassadörSidoackrediterad till Asmara.
Johan Holmberg1999–2002Ambassadör
Håkan Åkesson2002–2005AmbassadörSidoackrediterad till Khartoum.[9][10]
Staffan Tillander2005–2009AmbassadörSidoackrediterad till Khartoum (till 2008).[11]
Jens Odlander2009–2013Ambassadör
Jan Sadek2013–2017Ambassadör
Torbjörn Pettersson2017–2020Ambassadör
Hans Henric Lundqvist2020–Ambassadör

Referenser

  1. ^ ”Ny ambassadör i Etiopien”. Utrikesdepartementet. 25 juni 2020. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/06/ny-ambassador-i-etiopien/. Läst 15 juli 2020. 
  2. ^ [a b c d e] Gebretensaye, Isabelle (23 maj 2011). ”Praktikrapport från praktik vid Sveriges ambassad i Addis Abeba, Etiopien” (PDF). Statsvetenskapliga institutionen. Stockholms universitet. sid. 3. http://www.statsvet.su.se/Student/arkiv/praktik/Praktikrapporter_grundniva/praktikrapport_Sveriges_ambassad_Addis_Abeba_Etiopien.pdf. Läst 14 september 2012. 
  3. ^ ”Beskickningen i Addis Abeba (1945–)”. Riksarkivet. http://sok.riksarkivet.se/?postid=ArkisRef+SE%2fRA%2f101010493&type=2&s=TARKIS08_Balder. Läst 6 februari 2014. 
  4. ^ [a b] ”Ambassaden”. Sveriges ambassad i Addis Abeba. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121027150216/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Addis-Abeba/Om-oss/Om-ambassaden/. Läst 14 september 2012. 
  5. ^ [a b c] Landberg, Hans (1998). ”'Svensk känsla' i Addis Abeba” (PDF). Kulturvärlden (Statens fastighetsverk) (3): sid. 36. Arkiverad från originalet den 5 april 2018. https://web.archive.org/web/20180405225105/https://www.sfv.se/globalassets/kulturvarden-artiklar/1998_03/baksida_svensk_kansla_i_addis_abeba.pdf. Läst 14 september 2012. 
  6. ^ ”Addis Abeba, Etiopien. Ambassadanläggning”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/sv/fastigheter/utrikes/afrika/addis-abeba-etiopien-ambassadanlaggning/. Läst 28 juli 2013. 
  7. ^ Sveriges statskalender. 1966. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1966. sid. 292. Libris 8261599. http://hdl.handle.net/2077/64769 
  8. ^ Sveriges statskalender. 1967. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1967. sid. 304. Libris 8261599. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/64607/1/gupea_2077_64607_1.pdf 
  9. ^ Sveriges statskalender 2003. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2003. sid. 186. Libris 8869747. ISBN 9138320452. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59836/1/gupea_2077_59836_1.pdf 
  10. ^ Sveriges statskalender 2004. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 2004. sid. 189. Libris 9506762. ISBN 9138321203. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59837/1/gupea_2077_59837_1.pdf 
  11. ^ Sveriges statskalender 2008. Stockholm: Norstedts Juridik AB. 2008. sid. 198. Libris 10900526. ISBN 9789138324059. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59891/1/gupea_2077_59891_1.pdf 

Vidare läsning

  • (på engelska) Embassy of Sweden: Addis Ababa, Ethiopia. Stockholm. 1997. Libris 9145991 

Externa länkar

Sveriges ambassader
Nuvarande ambassader
Afghanistan · Albanien · Algeriet · Angola · Argentina · Armenien · Australien · Azerbajdzjan · Bangladesh · Belarus · Bolivia · Bosnien-Hercegovina · Brasilien · Burkina Faso · Chile · Colombia · Cypern · Danmark · Egypten · Estland · Etiopien · Filippinerna · Finland · Frankrike · Förenade Arabemiraten · Georgien · Grekland · Guatemala · Indien · Indonesien · Irak · Iran · Island · Israel · Italien · Japan · Jordanien · Kambodja · Kanada · Kazakstan · Kenya · Kina · Demokratiska republiken Kongo · Kosovo · Kroatien · Kuba · Lettland · Libanon  · Liberia · Litauen · Nordmakedonien · Malaysia · Mali · Marocko · Mexiko · Moçambique · Moldavien · Nederländerna · Nigeria · Nordkorea · Norge · Pakistan · Peru · Polen · Portugal · Qatar · Rumänien · Ryssland · Rwanda · Saudiarabien · Schweiz · Serbien · Singapore · Spanien · Storbritannien · Sudan · Sydafrika · Sydkorea · Syrien · Tanzania · Thailand · Tjeckien · Tunisien · Turkiet · Tyskland · Uganda · Ukraina · Ungern · USA · Vietnam · Zambia · Zimbabwe · Österrike
Tidigare ambassader
Belgien (?-2011) · Botswana (1972-2008) · Bulgarien (1935-2010) · Elfenbenskusten (1978-2007) · Ecuador (1964-1992) · Guinea-Bissau (?-2000) · Irland (1946-2010) · Kuwait (?-2001) · Laos (1965-2010) · Lesotho (1985-1993) · Libyen (1974-1995) · Luxemburg (1996-2010) · Malta (?-?) · Namibia (1990-2008) · Nicaragua (1984-2008) · Nya Zeeland (1949-1995) · Oman (1986-1993) · Senegal (2000-2010) · Slovakien (2003-2010) · Slovenien (1999-2010) · Sri Lanka (1949-2009) · Uruguay (1949-1993) · Venezuela (1930-2000) · Heliga stolen (Vatikanstaten) (1986-2001)
Se även: Sveriges konsulat, Utrikesrepresentationen, Sveriges utrikespolitik, Nordens diplomatiska beskickningar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”