Sveriges ambassad i Abidjan

Sveriges ambassad i Abidjan
BeskickningstypAmbassad
FrånSverige
TillElfenbenskusten
Adress04 B.P. 992, Abidjan 04. Telex 3293.[1] (år 1984)
Öppnad1978
Nedlagd2007

Sveriges ambassad i Abidjan var Sveriges diplomatiska beskickning i Elfenbenskusten, som var belägen i landets huvudstad Abidjan. Beskickningen bestod av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassaden lades ner år 2007. Sveriges förbindelser med Elfenbenskusten sköts av idag av en ambassadör som är baserad i Stockholm. Ambassadören reser regelbundet till regionen.[2] Beslutet om att stänga ambassaden var dels en följd av att ambassadens verksamhet begränsats av det oroliga läget i landet sedan 2004 och dels av UD:s ansträngda budget.[3]

Beskickningschefer

NamnPeriodFunktionAnmärkning
Torsten Brandel1961–1962AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Monrovia.
Bo Järnstedt1962–1962Tjf ambassadör[4]Sidoackrediterad från ambassaden i Monrovia.
Karl Henrik Andersson1963–1967Ambassadör
Olof Ripa1967–1969AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Monrovia.
Hans-Efraim Sköld1969–1972AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Monrovia.
Bengt Friedman1973–1976AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Monrovia.
Olof Skoglund1976–1977AmbassadörSidoackrediterad från ambassaden i Monrovia.
Hans-Olle Olsson1978–1981AmbassadörSidoackrediterad till Bamako (från 1980)[5] och Bissau (1979).[6]
Bengt Borglund1982–1987AmbassadörSidoackrediterad till Lomé, Porto-Novo och Ouagadougou (från 1983).
Arne Ekfeldt1987–1992Ambassadör
Peter Bruce1992–1995AmbassadörSidoackrediterad till Lomé, Porto-Novo och Ouagadougou.[7]
Bo Wilén1996–1999AmbassadörSidoackrediterad till Lomé, Porto-Novo och Ouagadougou.[8]
Göran Ankarberg1999–2002Ambassadör
Inga Björk-Klevby2003–2005AmbassadörSidoackrediterad till Conakry, Freetown, Monrovia och Ouagadougou.[9]
2006–2007AmbassadörVakant.[10][11]
Carin Wall2007–2010AmbassadörStockholmsbaserad.[12]
Per E J Carlson2011–AmbassadörStockholmsbaserad.

Referenser

  1. ^ Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1984. sid. 348. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. https://runeberg.org/statskal/1984/0350.html 
  2. ^ ”Elfenbenskusten”. Stockholmsbaserade sändebud Afrika. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130819102957/http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Afrika/Om-oss/Elfenbenskusten/. Läst 5 augusti 2013. 
  3. ^ ”Två svenska ambassader stängs”. SVT Nyheter. 26 januari 2007. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/tva-svenska-ambassader-stangs. Läst 15 maj 2022. 
  4. ^ Sveriges statskalender. 1963. Uppsala: Fritzes offentliga publikationer. 1963. sid. 303. Libris 8261599. https://runeberg.org/statskal/1963/0303.html 
  5. ^ ”Namn idag”. Göteborgs-Posten: s. 24. 19 november 1980. https://tidningar.kb.se/4112714/1980-11-19/edition/156053/part/2/page/4/. Läst 22 april 2020. 
  6. ^ Sveriges statskalender. 1979. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. 1979. sid. 341. Libris 3682760. ISBN 91-38-04622-9. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59641/1/gupea_2077_59641_1.pdf 
  7. ^ Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. sid. 182. Libris 3681533. ISBN 91-1-960852-7. https://runeberg.org/vemardet/1997/0182.html 
  8. ^ Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Stockholm: Norstedt. sid. 1207. Libris 3681533. ISBN 91-1-960852-7. https://runeberg.org/vemardet/1997/1207.html 
  9. ^ ”SECRETARY-GENERAL APPOINTS INGA BJÖRK-KLEVBY OF SWEDEN AS DEPUTY EXECUTIVE DIRECTOR OF UN-HABITAT” (på engelska). Förenta nationerna. 20 oktober 2005. http://www.un.org/press/en/2005/sga948.doc.htm. Läst 5 juli 2015. 
  10. ^ Sveriges statskalender 2006. Stockholm: Fritzes. 2006. sid. 176. Libris 10156707. ISBN 9138322307. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59889/1/gupea_2077_59889_1.pdf 
  11. ^ Sveriges statskalender 2007. Stockholm: Norstedts Juridik AB. 2007. sid. 172. Libris 10414913. ISBN 9138323583. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/59890/1/gupea_2077_59890_1.pdf 
  12. ^ TT (10 maj 2007). ”Två nya kvinnliga ambassadörer”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924155014/http://www.sydsvenskan.se/sverige/tva-nya-kvinnliga-ambassadorer/. Läst 5 juli 2015. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.