Sveriges Kvinnoorganisationer

Sveriges Kvinnoorganisationer (SKO^[1]) är en paraplyorganisation för den svenska kvinnorörelsen, grundad 1997 under namnet Samverkansforum för Kvinnor i Sverige (SAMS). Åren 2002–2022 hette organisationen Sveriges Kvinnolobby.^[2]

Sveriges Kvinnoorganisationer är en feministisk intresseorganisation som verkar för kvinnors fulla mänskliga rättigheter och ett jämställt samhälle. Verksamheten utgår från FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor, the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women, förkortat CEDAW,^[3] och handlingsplanen Beijing Platform for Action.^[4] Sveriges Kvinnoorganisationer uttalar att organisationen arbetar för "alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive transkvinnors."^[5] Dock har organisationen flera gånger fått kritik för att sprida transfobiska åsikter sedan 2018.^[6][7][8]

Initiativet till organisationen togs av dåvarande statssekreteraren hos jämställdhetsministern, Ingegerd Sahlström. Syftet var att skapa ett forum som kunde samordna de olika kvinnoorganisationernas representation i såväl nationella som internationella sammanhang. Den första ordföranden för Samverkansforum för Kvinnor i Sverige (som organisationen då hette) var Gunvor Ngarambe. Ordförande för Sveriges Kvinnoorganisationer var under åren 2009–2015 Gertrud Åström.^[9] Clara Berglund, pressekreterare vid SFS, valdes 2015 till ordförande efter att ha nominerats av Fredrika Bremer-förbundet.^[10] Anna Giotas Sandquist satt som ordförande från 2016-2022. Susannah Sjöberg är organisationens nuvarande ordförande.^[11]

Sveriges Kvinnoorganisationer är det svenska samordningsorganet inom The European Women's Lobby (EWL),^[12] Den europeiska paraplyorganisationen har cirka 2 000 medlemsorganisationer i och utanför EU.^[13]

Sveriges Kvinnoorganisationer hade under 2010-talet cirka 50 medlemsorganisationer och samverkar i olika nätverk. Några av nätverken är:

• Q-sam/Kvinnor i samverkan – forum för Sveriges Kvinnoorganisationer och riksdagspartiernas kvinnoorganisationer.
• NOKS – forum för samverkan mellan de nordiska paraplyorganisationerna.
• Operation 1325^[14] – nätverk som verkar för kvinnors deltagande i konfliktförebyggande arbete nationellt och internationellt.
• CIVOS – civilsamhällets organisationer i samverkan.^[15]

Organisationens arbete bedrivs främst genom lobbyaktioner gentemot regering och andra makthavare, och genom informationskampanjer i form av seminarier och konferenser.

Sverige Kvinnoorganisationer arbetar kontinuerligt med så kallad jämställdhetsbudgetering. Jämställdhetsbudgetering innebär att undersöka hur offentliga resurser fördelas mellan könen.^[16] Sveriges Kvinnoorganisationer granskar bland annat regeringens budgetpropositioner ur ett genusperspektiv.^[17]

Sveriges Kvinnoorganisationer är initiativtagare till 16:06-rörelsen (senare känd som Lön hela dagen), som vill synliggöra löneskillnader mellan män och kvinnor.^[18] Man är även aktiv i Forum Jämställdhet – Sveriges största jämställdhetskonferens och till Wikifem som syftar till att öka andelen kvinnor som redigerar på Wikipedia.

16:06-rörelsen är en sammanslutning av politiska kvinnoförbund, fackliga organisationer och kvinnorörelsens organisationer som tillsammans arbetar för att även kvinnor ska få "lön hela dagen".

Kampanjens mål är lika lön för lika och likvärdigt arbete.

Wikifem^[19] är ett feministiskt initiativ med syfte att öka antalet kvinnliga skribenter på Wikipedia.

Syftet med initiativet och satsningen Wikifem är att skapa en gemensam plats för ett kollektivt handlande utifrån enskilda kvinnors insatser. Tanken är helt enkelt att de som är intresserade själva kan bidra med artiklar och kompletteringar till befintliga artiklar på Wikipedia.

I december 2011 uppmärksammades Wikifem i SVT:s Kulturnyheterna.^[20]

Forum Jämställdhet är Sveriges största jämställdhetskonferens. Den samlar chefer, förtroendevalda och experter från offentlig och privat sektor. Det är ett tillfälle för kompetensutveckling för alla som arbetar med eller ansvarar för jämställda verksamheter. Ett syfte med konferensen är att utveckla, sprida kunskap om och inspirera till jämställdhetsintegrering.

I januari 2016 genomfördes konferensen Jämställdhetsdagarna arrangerat av Sveriges Kvinnolobby och MCI Scandinavia den 27–28 januari i Malmö. Forum Jämställdhet är en vidareutveckling av så väl Nordiskt Forum som Jämställdhetsdagarna. 2017 genomfördes Forum Jämställdhet den 31 januari–1 februari i Örebro. 2018 genomfördes Forum Jämställdhet 6–7 februari i Karlstad och 2019 genomfördes Forum Jämställdhet 30–31 januari i Luleå. 2020 arrangeras Forum Jämställdhet i Jönköping 5–6 februari. 2021 och 2022 genomfördes konferensen digitalt med anledning av Coronapandemin. 2023 arrangerades Forum jämställdhet i Malmö den 7–8 februari.

Nordiskt Forum Malmö 2014 – New Action on Women’s Rights var Nordens största samling för kvinnorörelsens alla olika delar sedan 1990-talet och arrangerades av organisationer ur den nordiska kvinnorörelsen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Den 16 november 2012 meddelade Sveriges regering att Sveriges Kvinnoorganisationer beviljats ekonomiskt bidrag om 10 miljoner kronor för genomförandet av konferensen.^[21]

Den 27 november 2012 tillkännagav Malmö Stad sitt stöd för och samarbete med konferensen.^[22]

Konferensen ägde rum den 12–15 juni 2014 på Malmömässan och Malmö Arena. Konferensen var ett initiativ av Sveriges Kvinnoorganisationer och syftade till att utveckla ett jämställt samhälle där kvinnor har fulla mänskliga rättigheter. Parallellt med Nordiskt Forum ägde även en Feministisk Festival rum i Malmö Folkets Park.

Aktiviteterna innefattade en mängd utställningsmontrar, seminarier, föredrag, artistframträdanden och andra kulturdelar. Bland annat invigdes 14 juni en väldig fontänskulptur av Charlotte Gyllenhammar på området, Mother, ett liggande kvinnoansikte med associationer till Moder Jord^[23] och ett symfoniskt verk av Anna-Lena Laurin, Quests!, uruppfördes.^[24]

Organisationen har tagit aktiv ställning mot sexbranschen som fenomen.^[25] Man deltar ofta i debatter och opinionsarbete för att sprida den svenska modellen kring prostitution, eftersom denna anses minska efterfrågan på sexuella tjänster.^[26] Man menar att sexbranschen som sådan i stort sett handlar om utnyttjande och våld mot kvinnor^[27] och att ersättning för en sexuell handling är en makthandling som en förövare^[27] utövar gentemot sitt offer.

SKO:s arbete inkluderar tanken att pornografi bör förbjudas,^[28] liksom att ord som sexarbete och sexarbetare endast är sexbranschens sätt att försöka legitimera ett för alla inblandade skadligt beteende.^[27] Man anser att pornografi har bevisade negativa hälsoeffekter.^[28] Flera av medlemsorganisationerna är kvinnoförbund inom större politiska partier där ungdomsförbunden har andra förhållningssätt till sexbranschen.^[29][30][31]

Opinionsarbetet inom SKO genomförs ofta i samarbete med medlemsorganisationer som Roks^[32] och Unizon,^[25] kvinnojoursorganisationer som arbetar med våldsutsatta kvinnor. Man är kritisk till att det under nuvarande lagstiftning (2022; se Tidöavtalet) är möjligt att utvisa utländska prostituerade som ertappats med att sälja sexuella tjänster.^[33]

År 2019 upplevde Signe Krantz, en 20-årig transkvinna som var kandidat till styrelsen för Sveriges Kvinnolobby och som representerade en av dess medlemsorganisationer, Maktsalongen, att hon nekades möjligheten att vara kandidat på grund av att hon var transkvinna. Representanter för Sveriges Kvinnolobby gjorde undersökningar om hennes juridiska kön utan hennes vetskap. Detta ledde till stark kritik mot organisationen och till en diskussion om transfobi.^[6] Maktsalongen lämnade sedan Sveriges Kvinnolobby i protest mot transfobi.^[8] Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer publicerade ett öppet brev där de kritiserade Sveriges Kvinnolobby för transfobi.^[7][34]

Genusforskarna Erika Alm och Elisabeth L. Engebretsen ansåg att Sveriges Kvinnolobby har främjat könskritiska idéer.^[35] 2023/24 blev XXantippas Vrede, den svenska grenen av den internationella anti-transgruppen Women's Declaration International^(en) (WDI), medlem.^[36] WDI anses av Southern Poverty Law Center vara en hatgrupp och en del av ett "anti-LGBTQ+ pseudovetenskapligt nätverk".^[37][38] År 2021 gick den transkritiska gruppen Women’s Rights Watch med som medlem.^[39] År 2023 organiserade Sveriges Kvinnolobby och Women’s Rights Watch ett seminarium om självidentifiering av kön där framträdande personer inom anti-transrörelsen deltog, inklusive Reem Alsalem^(en).^[40] Enligt juristen Jens Theilen "använder Alsalem kvinnors rättigheter som ett verktyg för att underminera transpersoners rättigheter"^[41] och hon har blivit brett kritiserad för sina anti-transåsikter.^[42] År 2024 gick Sveriges Kvinnoorganisationer samman med Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna för att motsätta sig nya könstillhörighetslagen.^[43] I de andra nordiska länderna infördes liknande lagar med stöd från den feministiska rörelsen. Organisationen har hävdat att ny lag om könstillhörighet hotar jämställdheten och har främjat idéer om att transpersoner utgör ett hot mot ciskvinnor i toaletter, omklädningsrum och sporter.^[44] Dessa påståenden har beskrivits av forskare och många feminister som grundlösa, kopplade till antigenusrörelsen och som del av en "organiserad transfobisk diskurs".^{[45][46][47][35][48][49][50]} UN Women har beskrivit falska påståenden att transkvinnor "utgör ett hot mot rättigheterna, utrymmena och säkerheten för ciskvinnor" som hatpropaganda och desinformation kopplad till extrema anti-rättighetsrörelser såsom antigenus-, "Gender-Critical-" och mansrättsrörelser.^[51]

Även om organisationen inte fokuserade så mycket på transpersoner innan 2018, fick den kritik för att ha plattformat rasistiska och transfobiska talare i samband med sitt evenemang Nordiskt Forum 2014, och flera svenska feminister och representanter för Feministiskt initiativ publicerade ett öppet brev där de kritiserade evenemanget för rasism och transfobi.^[52] Som svar på kritiken har Sveriges Kvinnolobby uttalat att de arbetar för "alla kvinnors och flickors rättigheter, inklusive transkvinnors."^[5] Dock uttalar de också att de arbetar för "kvinnors könsbaserade rättigheter",^[53] vilket Pearce och medförfattare beskriver som "ett centralt begrepp som mobiliseras" av TERF-rörelsen.^[54]

Omkring 50 organisationer^[55] tillhör paraplyorganisationen Sveriges Kvinnoorganisationer, bland annat Fredrika Bremer-Förbundet, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, FQ - Forum kvinnor och funktionshinder, KvinnorKan!, Kvinnliga Akademikers Förening, TRIS - Tjejers rätt i samhället, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Riksförbundet Internationella Föreningen för Invandrarkvinnor, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Unizon och 1,6 miljonerklubben.

• Norges kvinnelobby
• European Women's Lobby

• Officiell webbplats
• Nordiskt Forum Malmö 2014 - New Action on Women's Rights