Sveriges överbefälhavare

Överbefälhavaren
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Överbefälhavarens kommandotecken
Nuvarande Micael Bydén sedan 1 oktober 2015
Titel	general eller amiral[a]
Residens	Karlbergs slott
Säte	Högkvarteret, Stockholm
Underställd	Regeringen
Förste innehavare	Olof Thörnell
Inrättat	1939

Överbefälhavaren (ÖB) är myndighetschef för den svenska förvaltningsmyndigheten Försvarsmakten, som sorterar under Försvarsdepartementet. Innehavaren av ÖB-ämbetet har den högsta militära yrkesposten i Sverige. ÖB-ämbetet är den svenska motsvarigheten till det som i EU- och Nato-terminologi benämns funktionellt som försvarschef. Nuvarande ÖB är Micael Bydén.

Uppgifter och ansvar

Den svenske överbefälhavaren - i dagligt tal kallad ÖB - tillsätts i likhet med andra chefer med amirals- och generalsrang av regeringen. I samband med utnämningen av en ny överbefälhavare befordras denne till 4-stjärnig amiral eller general.

Överbefälhavarens uppgift är att leda myndigheten Försvarsmakten. Detta omfattar dels att tillse att Försvarsmakten förfogar över de förband med den beredskap som regeringen beslutat om, dels att använda de militära styrkorna för att lösa de uppgifter regeringen ställt till Försvarsmakten.

Om ett utländskt fartyg eller luftfartyg använder våld mot mål inom svenskt territorium får överbefälhavaren, i enlighet med den delegation som ges i IKFN-förordningen, besluta om att tillgripa vapenmakt. I övrigt måste regering eller riksdag fatta beslut om insats med Försvarsmakten.

Grad

Den sittande överbefälhavaren innehar, liksom H.M. Konung Carl XVI Gustaf, den högsta officersgraden, det vill säga 4-stjärnig general eller amiral. Enligt §14 i 1809 års regeringsform, som var ikraft fram tills utgången av 1974, var Konungen högste befälhavare för Krigsmakten, även om det sedan länge i praktiken var statsrådet som styrde i Konungens namn. Enligt 1974 års regeringsform som trädde ikraft den 1 januari 1975 är det regeringen som de jure har det övergripande ansvaret för Försvarsmakten. Konungens militära grader är sedan dess endast honorärtitlar, eller med militärt språkbruk à la suite.

Normalt sett är överbefälhavaren den ende svenska aktiva yrkesofficeraren med fyrastjärnig amirals- eller generalsgrad. Dock kom den tidigare överbefälhavaren general Håkan Syrén att behålla sin grad under sin tid som ordförande för Europeiska unionens militärkommitté (åren 2009–2012), vilket gav Sverige för första gången två aktiva fyrstjärniga generaler.^[1]

Ämbetets historik

I Sverige inrättades befattningen överbefälhavare genom ett kungligt brev 1936 i enlighet med försvarsbeslutet 1936 för att tillsättas i krig eller i krigsfara, befattningen tillsattes under hösten 1939 efter att Andra världskriget utbröt.^[2] Den högsta gemensamma militära befattningen som fanns innan dess var chefen för Försvarsstaben som inrättades 1936. Dessförinnan var varje försvarsgren direkt underställd Kungl. Maj:t. ÖB-ämbetet infördes i syfte att ha en militär chef med ansvar för de samlade militära styrkorna och med försvarsbeslutet 1942 beslöts att en överbefälhavare skulle finnas tillsatt även i fredstid.^[3]

Ursprungligen var ÖB:s uppgifter helt inriktade på strategi och operativ ledning av krigsförbanden. Med åren tillkom fler uppgifter av samordnande och administrativ karaktär. År 1994 blev ÖB myndighetschef för den då nyinrättade myndigheten Försvarsmakten, som var en sammanslagning av tidigare militära myndigheter.^[4]

Sedan medeltiden och fram till inrättandet av en ordinarie befattning som överbefälhavare 1942 var kungen den högste militären med undantag av Frihetstiden (1719-1772). Detta var ingen hederstitel. Om kungen var fysiskt kapabel att gå i fält förväntades han personligen leda krigsmakten. Samtliga kungar från 1523 till 1814 förde fältkommando i krig utom Johan III, Fredrik I, Adolf Fredrik och Karl XIII. Under perioden 1889 till 1920 kunde chefen för Lantförsvarsdepartementet respektive chefen för Sjöförsvarsdepartementet i kungens namn föra högsta befälet till lands respektive till sjöss om vederbörande var officer. År 1920 slogs de bägge departementen ihop till Försvarsdepartementet och funktionen som försvarsminister infördes. Till utgången av 1974 var kungen formellt Högste Befälhavare i enlighet med 1809 års regeringsform. Sedan 1975 lyder överbefälhavaren under regeringen; kungen har därefter endast hedersgrader som general och amiral, är hederschef för Livgardet och Livregementets husarer samt har en vid hovet adjungerad militärstab med personal från Försvarsmakten.^[3]

Lista över Sveriges överbefälhavare

Sedan befattningen inrättades 1942 har det aldrig utnämnts någon ÖB med bakgrund från flottan. Håkan Syrén kom från dåvarande Kustartilleriet som ingick i Marinen men hade samma tjänstegrader som Armén och Flygvapnet.

(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5

Nr		Namn	Tillträdde	Avgick	Försvarsgren
1		General Olof Thörnell	8 december 1939	31 mars 1944	Armén
2		General Helge Jung	1 april 1944	31 mars 1951	Armén
3		General Nils Swedlund	1 april 1951	30 september 1961	Armén
4		General Torsten Rapp	1 oktober 1961	30 september 1970	Flygvapnet
5		General Stig Synnergren	1 oktober 1970	30 september 1978	Armén
6		General Lennart Ljung	1 oktober 1978	30 september 1986	Armén
7		General Bengt Gustafsson	1 oktober 1986	30 juni 1994	Armén
8		General Owe Wiktorin	1 juli 1994	30 juni 2000	Flygvapnet
9		General Johan Hederstedt	1 juli 2000	31 december 2003	Armén
10		General Håkan Syrén	1 januari 2004	24 mars 2009	Marinen
11		General Sverker Göranson	25 mars 2009	30 september 2015	Armén
12		General Micael Bydén	1 oktober 2015	...	Flygvapnet

Se även

• Försvarsberedningen
• Sveriges försvarsminister
• Danmarks försvarschef
• Norges försvarschef
• Rikshövitsman
• ÖB:s klubba

Fotnoter

Referenser

Externa länkar

• Försvarsmakten: Överbefälhavaren