Sverige under vikingatiden
Sveriges förhistoria under vikingatiden avser perioden från omkring år 800 till omkring år 1050. Sverige som stat hade inte formats och vilka områden som ska räknas in får avgöras med Sveriges nuvarande gränser.
Datering
Vikingatidens början brukar sättas till angreppet på Lindisfarne 793. Lindisfarne var ett kloster på norra Englands östkust. Denna datering av vikingatidens början är omdiskuterad. Slutåret är satt till 1050 då fler runstenar innebär fler textkällor men texterna är fortsatt få för att man ska ha historiskt källmaterial. I Skandinavien verkar vikingatiden ha startat tidigare med grundande av stadsliknande samhällen och de första vikingaskeppen byggdes omkring 750.[1]
Källor
De enda kända skriftliga källor från vad som idag är Sverige som härrör från denna tid är runinskrifterna. Det finns dock utländska källor och senare inhemska källor som beskriver förhållandena under vikingatiden: skildringar föranledda av kristendomens införande, utländska krönikor om vikingatågen, runinskrifterna (som till övervägande del härrör från 1000-talet), landskapslagarna (som i sin bevarade form tillhör 1200-1300-talen, men dock i mycket grundar sig på överlämningar från vikingaperioden), samt i någon mån den isländska och danska historielitteraturen (fastän även den härrör från en senare tid). Fotevikens museum ger sin bild av källorna i artikeln De litterära källorna - Skaldekväde och harpolek, forntida diktning.[2] Ett stort arkeologiskt källmaterial kompletterar dock de bristfälliga skriftliga källorna.
Samhället och staten under vikingatiden
I det som idag är Sverige levde folken i släktsamhällen, innan småstater bildades. Även lång tid efter att dessa bildats förblev släktbanden av stor betydelse. Det fanns till en början ett flertal mindre bygder som tillsammans bildade ett landskap/folkland. I historiska museets artikel Vilka var vikingarna? skildras olika bebyggelseenheter och folkland i Sverige under vikingatiden.[3] I folklanden hölls makten dels av folket på ting (jämför med landsting), dels av lokala stormän – båda som instanser för rättsskipning.
Då Sveriges samling till en enhetlig stat inte blivit genomförd förrän under medeltiden kan Sveriges historia i betydelsen svenska statens och svenska statsmaktens först sägas börja då.
Den centrala statsenheten var länge mycket svag. Kungen var dess ende sammanhållande representant. Han kunde till landets försvar uppbåda ledungen och även genomföra plundrings- och erövringståg. Dessutom hade han så länge hedendom varade vård om Uppsalatemplet, enligt dem som menar att det faktiskt existerat.[4]
I övrigt var kungens maktställning egentligen bara beroende på att han i sin tjänst hade fler handgångna krigare i den så kallade hirden, än andra stormän hade. Han kunde ha det större krigsföljet genom avkastningen från kungsgårdarna och de frivilliga sammanskott, som han vid ambulerandet mellan dessa fick från den kringboende befolkningen.
En kunglig riksregering och ett därmed sammanhängande ordnat skatteväsen existerade inte. Riket var i själva verket bara ett av kungens person sammanhållet förbund av autonoma menigheter, som under ledning av lagmän själva på tingen skötte sina angelägenheter (lagstiftning, rättskipning och förvaltning).
Samhällsskicket var jämlikt i den betydelsen att befolkningens huvudmassa bestod av politiskt likberättigade jordägare (bönder). Men bland dessa höjde sig några storbönder som mäktiga jorddrottar över de andra, och en betydande del av befolkningen var trälar. Vikingatågen, som gav perioden dess karaktär, bidrog säkert i hög grad till att de mäktiga blev rikare och att antalet trälar ökade.
Under perioden torde den senare dokumenterade indelningen i härader (Götalandskapen) och hundaren (Svealandskapen) ha uppstått,[5] härad främst som namn på en bygd förenad av ett lokalt ting, häradsting till skillnad från det större landstinget (landskapstinget), hundare främst kopplad till den militära organisationen.
Se även
Referenser
- ^ ”Vikingatiden växer”. Forskning & Framsteg. 7 februari 2019. https://fof.se/artikel/2019/1/vikingatiden-vaxer/. Läst 25 mars 2023.
- ^ ”De litterära källorna | Fotevikens Museum”. www.fotevikensmuseum.se. Arkiverad från originalet den 25 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230325015301/https://fotevikensmuseum.se/d/vikingar/hur/musik/kallor. Läst 25 mars 2023.
- ^ ”Vilka var vikingarna? | Historiska Museet”. historiska.se. https://historiska.se/upptack-historien/artikel/vilka-var-vikingarna/. Läst 25 mars 2023.
- ^ [https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=9005529&fileOId=9005531 ”Uppsalatemplet – myt eller verklighet? En diskursanalys över debatten kring Adam av Bremens tempelskildring”]. Lunds universitet Kandidatupppsats. https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=9005529&fileOId=9005531. Läst 25 mars 2028.
- ^ Hyenstrand, Åke (1974). ”DEN TERRITORIELLA INDELNINGEN”. Centralbygd - Randbygd Strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yngre järnålder. Stockholm. sid. 119-128. Läst 2t5 mars 2023
Vidare läsning
- Hyenstrand, Åke: Lejonet, draken och korset – Sverige 500–1000. (1996) ISBN 91-44-61901-4
| |||||||||||||
Media som används på denna webbplats
(c) Bengt A. Lundberg/SHM, CC BY 2.5 se
Detalj från bildsten med skepp 800-1099 Tjängvide, Gotland.
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Uwe kils antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0
viking ship image uwe kils
Utbredning av fasta bosättningar i Sverige under yngre järnålder; vendeltid och vikingatid (550 e.Kr. - 1050 e.Kr.). Bosättningarna indikeras främst av gravar. Under denna tid utvecklades ett mera intensivt åkerbruk med boskap i stall, insamling av vinterfoder och gödsling. Bosättningen blev alltmer permanent och byar och samhällen uppkom.
Författare/Upphovsman: Statens historiska museum, Licens: CC BY 2.5
Hänge av silver i form av ett mansansikte. Från Aska, Hagebyhöga socken, Östergötland. Vikingatid