Svenska marinen

Marinen
(c) Koyos, CC BY-SA 2.5
Vapen för Svenska marinen tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnMarinen
Datum1522– (501 år)[a]
LandSverige
FörsvarsgrenMarinen
TypKust- och sjöstridskrafter
RollOperativ, territoriell och taktisk verksamhet
Del avFörsvarsmakten / Marinstaben
VapenslagAmfibiekåren
Flottan
HögkvarterHaninge garnison/Musköbasen
FörläggningsortKarlskrona, Göteborg, Horsfjärden, Härnösand, Skredsvik, Visby,
Marsch"Marinens paradmarsch" (Wagner) [b]
Årsdagar9 juli [c]
Befälhavare
MarinchefEwa Skoog Haslum
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Marinen är en försvarsgren inom Försvarsmakten som verkat i olika former sedan 1522. Marinen består av två vapenslag, flottan och amfibiekåren. Marinledningen är förlagd i Haninge garnison på Muskö.[2]

Historia

1520–1634

Den 7 juni 1522, endast ett år efter separationen av Sverige från Kalmarunionen, köpte Gustav Vasa ett antal fartyg från hansastaden Lübeck och kan därför ses som svenska flottans födelse. Regalskeppet Vasa var ett fartyg från 1600-talet inom svenska marinen, då känd som Kungliga flottan.

1901–1948

Kustartilleriet bildades den 1 januari 1902 och kom att ingå i Marinen. Genom försvarsbeslutet 1925 kom territorialvattnet längs den svenska kusten från den 1 januari 1928 att delas in i sex marindistrikt. Marindistriktet omfattade territorialvattnet, det marina försvarsområdet samt den del som utgjorde landterritorium. Bakgrunden var avsaknaden av klara befälsförhållanden samt en enhetlig ledning för de svenska kustområdena i krig eller vid krigsfara. De sex marindistrikten utgjorde endast krigsförband, men fyllde samtidigt en viktig roll som regional ledning av de marina stridskrafterna. Genom försvarsbeslutet 1936 beslutade riksdagen att samtliga marindistrikt skulle fredsorganiseras från den 1 juli 1937. Med den nya organisationen kom marindistriktet omfatta stab, personalavdelning, intendenturförvaltning, sjukvårdsförvaltning, kameralkontor, fartygsdepå, örlogsdepå, fartygsdetachement, fiskfördelningscentral samt en kustbevakningsavdelning.[3] Genom försvarsbeslutet 1948 reducerades antalet marindistrikt med två stycken, men samtidigt infördes begreppet marina bevakningsområden, vilka underställdes marindistrikten.[4]

1949–2000

Den 1 oktober 1957 omorganiserades marindistrikten till marinkommandon, där kustartilleriförsvaret avskiljdes för att den 1 juli 1958 bilda egen myndighet, där kustartillericheferna blev försvarsområdesbefälhavare.[4][5][6] Den nya organisationen bestod bland annat av en ledningsorganisation med stab och förvaltning, kustartilleribrigad, fartygs och helikopterförband.[7]

Den 1 oktober 1966 infördes en ny regional ledning inom det svenska försvaret. Där den samlade operativa ledning samlades hos en militärbefälhavare. Därmed omorganiserades marinkommandona till örlogsbaser, vilka underställdes en militärbefälhavare från att tidigare varit direkt underställd Chefen för Marinen. Dock var det endast tre kommandon som omorganiserades till örlogsbaser, då Marinkommando Nord omorganiserades till örlogsbasavdelning ingående i Norrlands kustartilleriförsvar. Örlogsbasernas organisation kunde bland annat bestå av stab och förvaltning, kustbevakningsorganisation samt fartygs och helikopterförband.[8]

Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog överbefälhavaren kostnadsreduceringar och personalminskningar för marinens organisation på ostkusten. Vilket skulle genomföras genom en ökad samordning mellan verksamheten vid Ostkustens örlogsbas (ÖrlB O) och Berga örlogsskolor (BÖS). Vidare skulle Roslagens örlogsbasavdelning i Uppsala omlokaliseras den 1 juli 1982 till Muskö, för att där uppgå i Ostkustens örlogsbas.[9] Roslagens örlogsbasavdelning upphörde den 30 juni 1982, då verksamheten omlokaliserades till Ostkustens örlogsbas vid Muskö örlogsbas.[10] Åren 1986 och 1990 genomfördes en större reform inom Marinen, då alla örlogsbaser sammanslogs med kustartilleriförsvaren och bildade marinkommandon.[11]

Inför statsbudget för budgetåret 1995/1996 föreslog regeringen i sin proposition att grundutbildningen vid Norrlandskustens marinkommando skulle upphöra. Det med bakgrund till att den årliga värnplikts kontingenterna inom marinen reducerats från cirka 6 300 till 4 100 värnpliktiga per år. Det med bakgrund till den betydande nedskärningen som gjorts inom marinen genom försvarsbeslutet 1992. Därmed konstaterade regeringen att det fanns en överkapacitet i marinens utbildningsorganisationen, särskilt inom kustartilleriet. Regeringen föreslog därmed att värnpliktsutbildningen vid Norrlandskustens marinkommando skulle upphöra senast den 1 november 1997. Därmed kom Härnösands kustartilleriregemente att upplösas och avvecklas 1998.[12]

Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkten att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida utbildning av kustartilleriförband. En enhet var avseende att utgöra en huvudenhet för vapenslaget. Inför försvarsbeslutet fanns fyra kustartilleriregementen, Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm, Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona, Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg. Regeringen ansåg att kustartilleriregementet i Vaxholm skulle utgöra huvudenhet i Försvarsmaktens grundorganisation. Med bakgrund att Vaxholm hade en befintlig infrastruktur med en god närhet till Stockholms skärgård med övnings- och skjutfält, vilket ansågs väl dimensionerande för de terrängtyper förbandet förväntas uppträda i. Ytterligare argument till att behålla Vaxholm var för att behålla samordning med övriga marinförband i Stockholmsområdet. Vidare konstaterades av regeringen att de andra kustartilleriregementena saknade förutsättningar till att utgöra huvudenhet för kustartilleriet.[13]

I frågan om vilken det andra förbandet som skulle kvarstå att utgöra stödenhet till Vaxholm, stod mellan kustartilleriregementena i Karlskrona och i Göteborg. I den samlade bedömningen ansågs att det skulle krävas större investeringar i både Göteborg och Karlskrona, då de båda saknade den typen av övningsfält som Vaxholm hade. Däremot så ansågs båda lämpliga till att utgöra stödenhet till Vaxholm. Men regeringens val föll på Göteborg. Bland annat med argumentet att Göteborg som Sveriges andra stad behövde en militär närvaro. Men även det centrala läget i Västsverige sett ur värnpliktsresesynpunkt bidrog till fördel för kustartilleriregementet i Göteborg. Kustartilleriregementet på Gotland var aldrig aktuellt att till varken huvudenhet eller stödenhet. Därmed kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) i Vaxholm och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) i Göteborg kvarstå i grundorganisationen. Medan Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2) i Karlskrona och Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) på Gotland upplöstes och avvecklades.[13]

Med försvarsbeslutet kom det fasta kustartilleriet att avvecklas, och de kvarvarande förbanden kom istället att utgöra amfibieförband. Där de två kustartilleriregementet omorganiserades till amfibieregementen, vilka organiserade en amfibiebrigadledning och tre amfibiebataljoner.[13] Den 30 juni upplöstes och avvecklades kustartilleriet, och den 1 juli 2000 bildades amfibiekåren med Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS). Vidare beslutades även att Kustartilleriets stridsskola skulle uppgå och bli en del av Vaxholms amfibieregemente. Genom omorganisationen kom Kustartilleriets stridsskola anta namnet Amfibiestridsskolan. Det med anledning av att det namnet återspeglade bättre den verksamhet som skulle bedrivas vid skolan.[13]

Vidare föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med Operativa insatsledningen. Förslaget som antogs av riksdagen innebar att samtliga fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon upplöstes och avvecklades.[13] Den 30 juni 2000 upplöstes och avvecklades marinkommandona, och ersattes till viss del av två nya organisationsenheter som skulle bilda två marinbaser för sjöstridskrafterna.

2001–nutid

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att organisationsstrukturen från det förra försvarsbeslutet med två likvärdiga marinbaser inte längre är lämplig. Bakgrund låg i sjöstridsförbandens uppgifter och dess förändringarna i insatsorganisationen som föreslogs i försvarsbeslutet 2004. Istället hade Försvarsmakten föreslagit för regeringen att det endast behövdes en marinbas, innefattande en huvudbas och en sidobas. Dock ansåg regeringen att en sådan konstruktion skulle kunna leda till oklarheter och en mindre rationell verksamhet. Istället föreslog regeringen att en marinbas skulle kvarstå, vilken skulle svara för att den geografiska viljeinriktningen kunden uppfyllas. Dock skulle det finnas inom ramen att möjliggöra basering på två ytterligare orter. Organisationen vid marinbasen skulle bland annat bestå av varvsresurser för tungt fartygsunderhåll samt att verksamhetsställen borde innehålla dimensionerande infrastruktur i form av kajer och förtöjningsanordningar. Från den 1 januari 2005 kvarstod endast en marinbas, där den geografiska spridningen bland annat bestod av sjöinformationskompanier.[14]

Vidare ansåg regeringen att det enbart behövdes en plattform för utbildning av amfibieförband i grundorganisationen. Där regeringen ansåg att Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) skulle bibehållas. Bland annat då man hänvisade till regeringens proposition 1999/2000:30, där regeringen lyft fram Vaxholm som huvudplattform på grund av de goda övningsbetingelserna i Stockholms skärgård, samt att den värdering som då gjordes fortfarande gällde. Där man då konstaterade att Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) i Göteborg hade begränsade övningsförutsättningar. Riksdagen beslutade på förslag från regeringen att Amfibiestridsskolan skulle avvecklas, och verksamheten skulle uppgå och övertas av Sjöstridsskolan i Karlskrona.[15]

Ingående enheter

I fredstid är marinen indelad i marinbaser, flottiljer och regementet. Antalet aktiva förband har minskat kraftigt genom de olika försvarsbesluten sedan slutet av Kalla kriget.

Insatsorganisation

Inför att Försvarsmaktens går in i Insatsorganisation 2014, organiserade marinen nedan förband.[16]

Marinförband
KrigsförbandUtbildningsförbandOrtKommentar
  1. ubåtsflottiljen
Första ubåtsflottiljen 1. ubfljKarlskronaEn ubåt av typ Södermanland-klass och tre ubåtar typ Gotland-klass
1. ubåtsflottiljenFörsta ubåtsflottiljenKarlskronaSignalspaningsfartyg HMS Artemis
1. ubåtsflottiljenFörsta ubåtsflottiljenKarlskronaUbåtsräddningsfartyg HMS Belos
3. sjöstridsflottiljenTredje sjöstridsflottiljen (3. sjöstridsflj)KarlskronaPlanerar, leder, genomför och redovisar verksamhet
31. korvettdivisionenTredje sjöstridsflottiljen (3. sjöstridsflj)KarlskronaTvå patrullfartyg typ Stockholm-klass
Tre korvetter typ Visby-klass
Tre bevakningsbåtar typ Tapper-klass
33. minröjningsdivisionenTredje sjöstridsflottiljen (3. sjöstridsflj)KarlskronaTvå minröjningsfartyg typ Koster-klass
Ett röjdykfartyg typ Styrsö-klass
34. underhållsdivisionenTredje sjöstridsflottiljen (3. sjöstridsflj)KarlskronaStödfartyg HMS Carlskrona
4. sjöstridsflottiljenFjärde sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj)BergaPlanerar, leder, genomför och redovisar verksamhet
41. korvettdivisionenFjärde sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj)BergaTvå korvetter typ Göteborg-klass
Två korvetter typ Visby-klass
Tre bevakningsbåtar typ Tapper-klass
42. minröjningsdivisionenFjärde sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj)BergaTre minröjningsfartyg typ Koster-klass
Ett röjdykfartyg typ Styrsö-klass
43. underhållsdivisionenFjärde sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj)BergaStödfartyg HMS Trossö
44. röjdykardivisionenFjärde sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj)SkredsvikVidmakthåller EOD förmåga Sjö (Ammunitionsröjning till sjöss och på land)
2. amfibiebataljonenStockholms amfibieregemente (Amf 1)Berga8. manöverbataljonen (amfibie) med Stridsbåt 90, Lätt trossbåt, tre svävare typ Griffon 2000TD, en ledningsbåt, en trossfärja HMS Loke samt bandvagnar
17. bevakningsbåtskompaniÄlvsborgs amfibieregemente (Amf 4)GöteborgBevakningsbåtskompani med fem bevakningsbåtar typ Tapper-klass och ett ledningsfartyg typ Styrsö-klass. I kompaniet finns också en bordningsstyrka.
132. säkerhetskompani sjöÄlvsborgs amfibieregemente (Amf 4)GöteborgIngår i Säkerhetsbataljonen
SjöinformationsbataljonMarinbasen (MarinB)KarlskronaTvå sjöinformationskompanier
Marin basbataljonMarinbasen (MarinB)KarlskronaEtt basskyddskompani och en rörlig underhållsledningskompani

Förband och skolor

Svensk sjöofficer på HMS Norrköping (R131) under övning BALTOPS 2003.
(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Minröjaren HMS Sturkö på besök i Ystad 5 april 2019.
HMS Stockholm (K11) lägger till i Kalmar, april 2010
(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Robotbåten HMSYstad - R142 på besök i Ystad 15 juni 2017.

Marinens högsta ledning utgörs av Marinstaben som tillfälligt är grupperad i Stockholm men som slutligen kommer förläggas till Musköbasen. Den högsta företrädaren för marinen är marinchefen.

Ubåtsflottilj

Sjöstridsflottiljer

Amfibiekåren

Marinbas

Utbildning/Ledningsförband

Befälhavare

Fram till 1937 var det den svenska monarken som formellt var chef för marinen. År 1937 bildades Chefen för marinen (CM) för att leda marinen i fredstid. Efter en stor omorganisation av Försvarsmakten år 1994 avskaffades CM och posten Chef för marinledningen bildades vid det nyinrättade Högkvarteret (HKV). Den 1 januari 2014 återinfördes befattningen Marinchef inom Försvarsmakten. Befattningen har inte samma uppgift som innan 1994, utan har som uppgift att produktionsleda förbanden inom marinen, och vara deras främste företrädare genom att omhänderta Försvarsmaktens traditioner.[17][18]

Chefer för marinen

Chefer för marinledningen

Generalinspektörer för marinen

Marininspektörer

Marinchefer

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ 7 juni 1522, Inofficiellt: Tidig medeltid,
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1974, fastställdes den 13 juni 1996. Marschen användes även sedan 1874 av Svenska flottan.[1]
  3. ^ Årsdagen för Slaget vid Svensksund.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 79
  2. ^ Braunstein (2011), s. 8-13
  3. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 39-40
  4. ^ [a b] Roth (2014), s. 137-138
  5. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 188
  6. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 41-42
  7. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 143
  8. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 43
  9. ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102/html. Läst 24 augusti 2018. 
  10. ^ Försvarsstaben (1982/1983), s. 17
  11. ^ Jansson, Johansson (2001), s. 44
  12. ^ ”Regeringens proposition 1994/95:100”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/forslag-till-statsbudget-for-budgetaret-199596_GI03100. Läst 13 augusti 2018. 
  13. ^ [a b c d e] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 7 maj 2017. 
  14. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 13 augusti 2018. 
  15. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 7 maj 2017. 
  16. ^ Forsvarsmakten.se (2 augusti 2011) Försvarsmaktens delårsrapport 2011 Läst 1 november 2011
  17. ^ 9 kap. 11 § ”FFS 2013:4 Försvarsmaktens arbetsordning”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 11 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140111110900/http://www.forsvarsmakten.se/Global/Myndighetswebbplatsen/4-Om-myndigheten/Dokumentfiler/lagrum/G%C3%A4llande%20FFS%202012%20-/FFS-2013-4-fmarbo.pdf. Läst 11 januari 2014. 
  18. ^ ”Nya namn på nya poster”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2013/12/nya-namn-pa-nya-poster/?section=15809. Läst 23 januari 2014. 

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9 
  • Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.) 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Militära fakta med totalförsvarsfakta (1982/1983). Stockholm: Försvarsstaben. M7749-706704 

Vidare läsning

  • Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9 
  • Roth, Thomas (2014). Den svenska krigsmakten under kalla kriget: krigsplanläggning, förband och beredskap. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. Libris 16621644. ISBN 978-91-86837-68-6 
  • Jansson, Nils-Ove; Johansson, Christer (2001). Marinkommando Väst: kronologi över marin verksamhet på västkusten. Borås: Warne förlag. Libris 8402344. ISBN 91-86425-30-7 
  • Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700-2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris 10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Swedish Navy Officer during BALTOPS 2003.jpg
030613-N-4374S-014 Baltic Sea (Jun. 13, 2003) – A Swedish Officer assigned to fast patrol boat HSwMS Norrköping (R131), observes the Ticonderoga class, guided missile cruiser USS Vella Gulf (CG 72) and the German oiler FGS Rhoen (A 1443) in the Baltic Sea during the annual maritime exercise Baltic Operations 2003 (BALTOPS). The United States and 12 other nations are participating in this year's exercise. BALTOPS 2003 is intended to improve interoperability between allies and Partnership for Peace countries by conducting support operations at sea including exercises in gunnery, replenishment at sea, undersea warfare, radar tracking, mine countermeasures, seamanship, search and rescue, maritime interdiction operations, and scenarios dealing with potentially real world crises. U.S. Navy photo by Photographer’s Mate 2nd Class Michael Sandberg. (RELEASED)
HMS Stockholm Mooring.jpg
Författare/Upphovsman: Marcusroos, Licens: CC BY-SA 3.0
Korvetten HMS Stockholm lägger till i Kalmar. Marinen närvarade i Kalmar med anledning av arbetsmarknadsmässan Career Event, som anordnades på Sjöfartshögskolan i Kalmar 14-15 april 2010.
Robotbåten Ystad - R142 - Ystad-2017.jpg
(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0
Robotbåten Ystad R142 på flottbesök i Ystad 15 juni 2017.
HMS Sturkö - Ystad-2019.jpg
(c) Foto: Jonn Leffmann, CC BY 3.0
HMS Sturkö på besök i Ystad 5 april 2019.