Svenska kyrkans stift

Uppsala domkyrka
Skara domkyrka
Gamla Uppsala kyrka
Husaby kyrka

Svenska kyrkan är sedan 1527 en evangelisk-luthersk kyrka, räknas som folkkyrka och är Sveriges största trossamfund. Svenska kyrkan har 13 stift varav Uppsala är ärkestift med två biskopar (ärkebiskopen och biskopen i Uppsala stift). Stiftets verksamhet styrs av stiftsfullmäktige som väljs vid direkta kyrkliga val vart fjärde år.

Svenska kyrkans stiftshistoria

Som det äldsta stiftet i Sverige räknas Skara stift som fick sin förste biskop 1014 med biskop Thurgot. Stiftet omfattade formellt hela Götaland och mer såsom missionsstift (se artikeln om biskop Thurgot). Men Skara blev inte definitivt centrum i stiftet förrän omkring år 1060 (under biskop Adalvard den äldre) och innan dess låg biskopssätet i Husaby. Under tidigt 1100-tal upprättades också Linköpings stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Eskilstuna stift och Sigtuna stift. Även Birka och Hälsingland finns omnämnda som stift, men det är osäkert om vilka områden det gällde. Alla dessa stift lydde under Nordens kyrkoprovins, som hade sitt centrum i Lund, som blev ärkebiskopssäte under påvligt beskydd och efter ett påvligt beslut 1103. Tidigare hade regionen lytt under biskopen i Hamburg-Bremen under den tysk-romerske kejsarens beskydd.[1]

Runt 1130 förlorar Sigtuna sin strategiska plats som utpost i Svealand, troligtvis på grund av att kyrkan nu kunde flytta till Gamla Uppsala och på grund av att landhöjningen gjorde Norrström till en mer strategisk hamnplats. Biskopssätet flyttade alltså till Uppsala med Gamla Uppsala kyrka som domkyrka. Konkurrensen mellan götar och svear gjorde att man inte kunde enas om ett ärkestift i Sverige, därför stannade påvens sändebud i Lund, som var kyrkoprovinsen Sverige-Danmarks huvudsäte, vid kardinalbesöket år 1153. Då lär Linköping ha varit föreslaget som ärkebiskopsäte för blivande kyrkoprovinsen Sverige.[2]

Men det blev Uppsala som upphöjdes till ärkebiskopstift 1164, men ända fram till reformationen bibehöll ärkebiskopen i Lund viss överhöghet som kyrkoprovinsens överhuvud (så kallad primas).[3] Linköping fick rangplats som stift nummer två och det omfattade Östergötland, Småland, Öland och Gotland.[2] Det äldre Skara stift som omfattade Västra Sverige blev nummer tre i rangordningen.[4]. Samtidigt slogs Eskilstuna stift ihop med Strängnäs stift och Växjö stift upprättades som ett eget stift, som då först enbart omfattade Värend, med Växjö som stiftsstad. Strängnäs, Västerås och Växjö stift blev nummer fyra, fem och sex i rangordningen av Sveriges då sammanlagt sex stift.[4]

I Sverige ingick senare Finland som rikets östra rikshalva och där bildas under sent 1100-tal Åbo stift. Under reformationen avdelade Gustav Vasa de östra delarna som bildade Viborgs stift 1554.

Den minsta enheten under stiften under alla dessa tider var socknen, ett ord som hör samman med svenskans "söka" och "rannsaka", och betydde alltså det område där man sökte sig till samma kyrkplats. Detta begrepp motsvarar katolska kyrkans och latinets begrepp parochia, liksom Engelska kyrkans och engelskans parish.

Vid Västerås riksdag 1527 bröt Sverige med påvestolen och landet upphörde att vara en romersk-katolsk kyrkoprovins. Kyrkan behöll dock administrationen med stift, ärkestift och domkapitel (även kallat konsistorium). Under reformationen utgjorde de mäktiga biskoparna ett hot mot kungamakten och Gustav Vasa ville splittra kyrkan och utsåg ordinarier som kyrkliga ledare istället för biskoparna och ej underlydande dem i andra städer än stiftsstäderna som Stockholm, Gävle, Örebro och Skövde. Stiften delades alltså in i mindre enheter. Under stormaktstiden bildades nya stift både i Sverige och i erövrade områden kring Östersjön. För nuvarande Sveriges del kom Halland efter Freden i Brömsebro 1645 att avdelas från Lunds stift till Göteborgs stiftSkåne och Blekinge förblev en del av Danmark, Jämtland och Härjedalen kom under Uppsala ärkestift från Nidaros stift (numera är båda landskapen inom Härnösands stift ), Bohuslän från Oslo stift till Göteborgs stift och Karlstads stift ( Norrviken som motsvarade norra delen av landskapet överfördes till Göteborg från Karlstads stift 1693); dessa nya stift kom att ledas av superintendenter istället för biskopar. Titeln var i princip likvärdig med ett biskopsämbete.

Det rådde fortfarande rädsla för katolska kyrkan och biskoparnas makt och ortodoxa lutheraner ansåg att titeln superintendent var mer teologiskt korrekt, eftersom den skilde sig från katolska kyrkan. 1772 ersattes dock den sista superintendenturen i Karlstads stift med ett biskopsämbete (dessförinnan bland annat i Göteborgs stift 1665).

1915 slogs Kalmar stift ihop med Växjö stift. Detta var en konsekvens av bildandet av Luleå stift 1904 då Riksdagen ställde som villkor att de två befintliga stift skulle läggas samman innan ett nytt kunde bildas. Av olika skäl (ekonomi och befolkningsunderlag i de båda smålandsstiften inte minst, dessa hade varit på tillbakagång under hela 1800-talet) blev det Kalmar och Växjö som gick samman med Växjö som bibehållen stiftsstad. Sammanläggningen skedde efter den siste kalmarbiskopens avgång 1914.
Stockholm hade sedan medeltiden haft en egen styrelse, ett konsistorium (domkapitel) för Stockholms stad med Pastor primarius (Storkyrkoförsamlingens kyrkoherde) som ordförande. Pastor primarius är en sorts motsvarighet till domprostämbetet. Staden var ändå formellt delad mellan Uppsala stift i norr och Strängnäs stift i söder (med gräns i Söderström, nuvarande Slussen), men 1942 bildades slutligen ett eget stift. Denna gången skedde avknoppningen från två befintliga stift utan att redan existerande stift behövde sammanläggas.

Årtal i svensk stiftshistoria

Stift i Svenska kyrkan

Svenska kyrkans stiftsindelning
KodStiftVapenBildatUngefärligt områdeDomkyrkaNuvarande biskop (tillträdesår)
01Uppsala stift1130-talet, 1164[5]Uppland utom södra delen, Gästrikland och HälsinglandUppsala domkyrkaMartin Modéus (ärkebiskop, 2022), Karin Johannesson (stiftsbiskop, 2019)
02Linköpings stifttidigt 1100-talÖstergötland, norra-nordöstra SmålandLinköpings domkyrkaMarika Markovits (2023)
03Skara stift1014Mellersta och norra Västergötland, Katrinedal i södra DalslandSkara domkyrkaÅke Bonnier 2012)
04Strängnäs stifttidigt 1100-talSödermanland utom nordöstra delen, NärkeSträngnäs domkyrkaJohan Dalman (2015)
05Västerås stifttidigt 1100-talVästmanland, DalarnaVästerås domkyrkaMikael Mogren (2015)
06Växjö stift1170-taletSmåland utom nordöstra landskapsdelen, ÖlandVäxjö domkyrkaFredrik Modéus (2015)
07Lunds stift1060, 1103[6]Skåne, BlekingeLunds domkyrkaJohan Tyrberg (2014)
08Göteborgs stift1620Västra Västergötland, Halland, Bohuslän och sydvästra Dalsland.Göteborgs domkyrkaSusanne Rappmann (2018)
09Karlstads stift1647[7]Värmland utom Södra Råda, Dalsland utom Valbo-Ryr.Karlstads domkyrkaSören Dalevi (2016)
10Härnösands stift1647Jämtland, Medelpad, Ångermanland och HärjedalenHärnösands domkyrkaEva Nordung Byström (2014)
11Luleå stift1904Norrbottens län, Västerbottens länLuleå domkyrkaÅsa Nyström (2018)
12Visby stift1645Gotland, Svenska kyrkan i utlandetVisby Sankta Maria domkyrkaErik Eckerdal (2023)
13Stockholms stift1942Södra Uppland, nordöstra SödermanlandStorkyrkanAndreas Holmberg (2019)

Stiftskod är en tvåsiffrig sifferkombination som används för att identifiera stift inom Svenska kyrkan, till exempel i databaser. Stiftskoden ingår som de två första siffrorna i kontraktskoder och pastoratskoder.[8]

Liknande koder finns för län, kommuner och församlingar.

Respektive stiftsvapen i Svenska kyrkan följer de svenska heraldiska traditionerna.

Nedlagda eller tidigare stift i Svenska kyrkan

StiftVapenBildatUpphörtUngefärligt områdeDomkyrka
Sigtuna stift10601160SvealandSankt Pers kyrkoruin
Tuna stiftCa 11001170SödermanlandFors kyrka
Mariestads superintendentia15801646Värmland och nordöstra VästergötlandMariestads domkyrka
Viborgs stift 1554–172315541723[a]Sydöstra FinlandViborgs gamla domkyrka
Åbo stiftSent 1100-tal1809[b]Västra och norra FinlandÅbo domkyrka
Borgå stift 1723–19231723[a]1809[b]Sydöstra FinlandBorgå domkyrka
Kalmar stift16031915Södra delen av Kalmar länKalmar domkyrka
  1. ^ [a b] Detta år upphörde stiftet på grund av att staden Viborg och stora delar av stiftet hade avträtts till Ryssland. Biskopssätet flyttades till Borgå samma år.
  2. ^ [a b] Detta år förlorade Sverige Finland (och därmed Åbo och Borgå stift) till Ryssland och då upphörde dessa stift att vara en del av Svenska kyrkan. De finns dock kvar än idag och är, sedan 1809, istället en del av Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, som där efterträdde Svenska kyrkan som statskyrka. Sedan 1817 är Åbo stift ett ärkestift.

Se även

Fotnoter

  1. ^ Läs mer i artikeln Investiturstriden.
  2. ^ [a b] Petrén 2000, s. 17-19.
  3. ^ Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1974, band 10, spalt 990 (artikeln om ärkebiskop).
  4. ^ [a b] Lilla Uppslagsboken, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1974, band 9, spalt 518 (artikeln om Sverige, lista över stiften under rubriken "Religiösa förhållanden"), samt kartan över de medeltida stiften på baksidan av kartplanschen vid spalt 525.
  5. ^ Uppsala blir Sveriges ärkestift.
  6. ^ Lund blir Nordens ärkestift och primas för kyrkoprovinsen Norden (inklusive Sverige), fram till reformationen i Danmark (blev inte svenskt förrän 1658), .
  7. ^ Mariestads stift bildades 1583 men flyttades till Karlstad 1647.
  8. ^ Stift, kontrakt och pastorat i nummerordning med ingående församlingar 2010-01-01, SCB

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Skara Domkyrka 2005.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 1.0
Turun arkkihiippakunta.svg
Turun arkkihiippakunnan vaakuna.
Svenska Kyrkans Stift.svg
Författare/Upphovsman: Avopeas, Licens: CC BY-SA 4.0
Svenska kyrkans stift från och med 2010.
Gamla Uppsala - church.jpg
Författare/Upphovsman: Lestat (Jan Mehlich), Licens: CC BY-SA 3.0
Old Uppsala Church.
Husaby kyrka ext 2005-08-10.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 1.0