Svenska kyrkans grundläggande dokument

Svenska kyrkans grundläggande dokument är de för svenska kyrkans lära definierande skrifterna. Svenska kyrkans regelverk, Kyrkoordningen beskriver denna som:

”Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument„
– Svenska kyrkans kyrkoordning 1 kap., 1 §)

Svenska kyrkan blev en från Romersk-katolska kyrkan självständig kyrka när den kanoniska rätten avskaffades vid ett kyrkomöte i Uppsala 1536,[1] och antog en inhemsk bekännelseskrift och kyrkoordning, Den Svenska Kyrkoordningen, vid ett kyrkomöte i Uppsala 1572.

Svenska kyrkan blev en evangelisk-luthersk kyrka vid Uppsala möte 1593, då den Augsburgska bekännelsen antogs, det vill säga den lutherska bekännelse som de flesta lutherska samfund ansluter sig till. Vid samma tillfälle antogs Uppsala mötes beslut, och de tre trosbekännelserna från den tidiga, odelade kyrkan behölls. Svenska kyrkans bekännelse av år 1593, som utkom i trycket 1594 under titeln Confessio Fidei, består av:

De i Svenska kyrkan gällande officiella översättningarna av två av de tre gammalkyrkliga trosbekännelserna står i Den svenska kyrkohandboken (1986), medan den gällande översättningen av Augsburgska bekännelsen 1530 finns i Confessio fídei, tryckt 1594[a].

År 1686 antog riksdagen en förklaring till Augsburgska bekännelsen, Konkordieboken, en bok som, förutom de tre ovanstående fornkyrkliga trosbekännelserna och den Augsburgska bekännelsen, innehåller följande grundläggande dokument:

Svenska kyrkan antog däremot inte de förord som ingår i den tyska upplagan av Konkordieboken. I successionsordningen 1810 förutsattes monarken endast bekänna innehållet i Confessio fidei, inte Konkordiebokens övriga dokument. De senare har därför[källa behövs] kommit att betraktas som kommentarer och förklaringsskrifter till den förstnämnda.

Andra bejakade dokument

Under loppet av 1800-talet och 1900-talet bejakade Svenska kyrkan ett antal lärodokument. Att så hade skett konstaterades 1993 genom införandet av en tydligare portalparagraf i vad som då var Svenska kyrkans författningssamling, i formuleringen ”andra av Svenska kyrkan bejakade dokument”. Vilka dessa dokument var vid tidpunkten ifråga exemplifierades i Centralstyrelsens kyrkliga skrivelse 1993:4, nämligen:

Sedan 1993 har Svenska kyrkan bejakat två större dokument:

Den vikt som fästs vid gestaltning i gudstjänst och liv skänker även teologin i ”de kyrkliga böckerna” roll som grundläggande dokument, något redan Centralstyrelsens kyrkliga skrivelse 1993:4 hade framhävt. Dessa gudstjänstböcker är:

Litteratur

  • Lars Eckerdal & Per Erik Persson: Confessio fidei. Uppsala mötes beslut 1593 om Svenska kyrkans bekännelse, 1993
  • Sven Kjöllerström: ”Bekännelseskrifterna i svensk tradition”, Svensk teologisk kvartalskrift 22 (1946)
  • En bok om kyrkan av svenska teologer, 1942

Noter

  1. ^ Avtryck i Confessio fídei, Uppsala mötes beslut 1593 om Svenska kyrkans bekännelse, Kommentarer av Lars Eckerdal och Per Erik Persson, Verbum 1993
  2. ^ Vad ”viktiga teologiska frågor” är för något, och vem som har rätt att bedöma skillnaden mellan viktiga och oviktiga eller mindre viktiga teologiska frågor framgår ej.

Referenser

  1. ^ Wolfhechel Jensen, Ola. ””Antiqua serva”: Några brottstycken ur den tidiga minnesvårdens rättskultur”. https://www.raa.se/app/uploads/2016/11/Plakatets-f%C3%B6rhistoria.pdf. Läst 11 september 2017. 

Se även

Media som används på denna webbplats