Svensk författningssamling

Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverigeportalen

Svensk författningssamling (SFS) är en kronologisk sammanställning av Sveriges författningar, som utgörs av lagar och förordningar. Riksdagen beslutar om lagar och de utfärdas därefter av regeringen, som också fastställer förordningar. En förordning kan till exempel innehålla tillämpningsregler för myndigheter avseende en viss lag.

Då en lag utfärdas eller en förordning fastställs, publiceras den i Svensk författningssamling. Författningen får då ett eget SFS-nummer, som består av årtalet för utfärdandet följt av ett kolon (:) samt ett löpnummer som tilldelas i kronologisk ordning alltefter utfärdandet. Exempelvis var mervärdesskattelagen (1994:200) den tvåhundrade författningen som publicerades i Svensk författningssamling under år 1994. I juridisk text anges alltid SFS-numret på detta sätt vid hänvisning till en viss lag, med undantag av grundlagar och de centrala lagar som benämns balkar.

Även lagändringar får egna SFS-nummer, eftersom en lagändring i sig är en lag. Den redan existerande lagen behåller dock sitt ursprungliga SFS-nummer även efter ändringen och publiceras i konsoliderad form. När en lag har upphävts är det möjligt att införa en ny lag med samma namn men alltid med ett nytt SFS-nummer.

Historik

Initiativet till utgivande av Svensk Författningssamling togs av greve Hans Wachtmeister i ett memorial till 1823 års riksdag. Därefter påbjöd Kungl. Maj:t genom en skrivelse till kanslistyrelsen den 22 december 1824 att en författningssamling skulle utges från år 1825. Svensk författningssamling är i enlighet med 1976 års författningssamlingsförordning tillgänglig för allmänheten på landstings- och kommunkontoren och på kommunbiblioteken. Intill dess fanns en starkt decentraliserad tillgänglighet genom de olika pastorsämbetenas vårdnadsplikt av sådant tryck.

Dessförinnan utgavs den svenska statsförvaltningens offentliga tryck utan bibliografisk sammanhållning och går under det officiösa namnet Årstrycket. Detta är ett samlingsnamn för lagar, förordningar, påbud, dekret, kungörelser, instruktioner, taxor, reglementen m.m. som konungen, staten och olika myndigheter utfärdat från Gustav Vasas dagar fram till och med 1833.

Årstrycket förekommer oftast i form av enstaka tryckta sidor eller mindre häften, ibland också ritningar och planscher. Dessa tryck distribuerades från myndigheterna till landshövdingarna och kyrkorna, där de flesta av dem skulle läsas upp i samband med gudstjänsterna. Detta skedde efter 1849 omedelbart efter gudstjänstens slut. Uppläsningstvånget avskaffades successivt under 1900-talet[1]

Årstrycket digitaliseras sedan 2006 av Kungl. biblioteket och innefattar alla tryck från 1541 till 1632. Årstrycket är främst av intresse för forskare inom olika historievetenskaper. Årstrycket fram till 1632 kommer att göras tillgängligt via Internet som bildfiler i faksimil. Som en egen specialdatabas finns detta under namnet Svenskt offentligt tryck (SOT) i den nationella databaserade katalogen Libris och i Kungl. bibliotekets katalog Regina. Den innehåller sammanlagt 16 893 poster.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Elisabeth Reuterswärd, Ett massmedium för folket. Studier i de allmänna kungörelsernas funktion under 1700-talet. Studie Historia Lundensisk 2. Lund 2001. Oloph Bexell, "När vardagslivet profanerade gudstjänsten. Kyrkomötesdebatten om kungörelseläsandet i högmässan." (Gudstjänst och vardag. (Årsboken Svenskt gudstjänstliv årg. 84, 2009.)

Externa länkar

Sveriges lagar
Regeringsform
Nuvarande
Regeringsformen (RF, 1974)
Historiska
Övriga grundlagar
Nuvarande
Historiska
1809 års successionsordning · 1766 års tryckfrihetsförordning · 1812 års tryckfrihetsförordning
Riksdagsordning
Nuvarande
Historiska
Landslagsamling
Nuvarande
Svensk författningssamling (SFS, i ständig förändring sedan 1734)
Historiska
Konstitutionella dokument
Nuvarande
Konstitutionella urkunder
Historiska
Historiska konstitutionella urkunder
Svensk rätt · Sveriges rättsväsen · Svenska staten · Sveriges statsskick · Sveriges riksdag · Lagstiftningsprocessen i Sverige

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”