Sven Erik Skawonius
| Sven Erik Skawonius | |
 | |
| Född | 31 augusti 1908[1] Oscars församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 15 mars 1981[1] (72 år) S:t Johannes församling[1], Sverige |
| Begravd | Skogskyrkogården[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige[3] |
| Sysselsättning | Målare[1], dekorationsmålare[1], scenograf[1] |
| Redigera Wikidata | |
Sven Erik Skawonius, född 31 augusti 1908 i Oscars församling, Stockholm, död 15 mars 1981 i Johannes församling, var en svensk formgivare, scenograf, konsthantverkare och bokillustratör.
Biografi
Han var son till fabrikören Per Skawonius och Bengta Svensson och från 1941 gift med journalisten Ingeborg Maria Gunilla Wettergren (1909–92), dotter till Erik Wettergren samt far till kulturjournalisten Betty Skawonius och Charlotte Skawonius, fil dr.
Skawonius studerade vid Tekniska skolan i Stockholm 1924–1927, Konsthögskolan 1927–1930 och under studieresor i Europa och USA. Skawonius var verksam som scenograf vid Dramaten 1931–1936[4] och han var chef för Dramatens kostym- och dekorationsateljéer 1937–1945. Han var verksam som konstnärlig medarbetare vid Kosta glasbruk 1933–1935 och 1944–1950.
Tillsammans med Anna-Lisa Thomson arbetade han vid Upsala Ekeby porslinsfabrik där han gav företagets produktion 1950–1952 och utförde från 1951 uppdrag för Karlskrona Porslinsfabrik. Han var 1953–1957 konstnärlig ledare för samtliga företag i Upsala-Ekebyföretagen. Skawonius var verkställande direktör för Svenska slöjdföreningen 1946–1949 och 1958–1960. Han tilldelades ett av Stockholms stads konstnärsstipendium 1963. Han hörde tillsammans med Arthur Hald till det främsta ledet av 1930-talets pionjärer inom det nya svenska konsthantverket och var en av initiativtagarna till begreppet Vackrare vardagsvara.
Som scenograf utförde han ett 100-tal dekorationer till pjäser, operor och baletter på Dramatiska teatern, Kungliga operan, Konserthuset i Stockholm, Göteborgs stadsteater och Svenska Teatern i Helsingfors som under 1930- och 1940-talen hörde till de mest uppmärksammade.
Som formgivare arbetade han med glas, porslin, textiler, tapeter, silver, bokband och boktryck där hans linjer och form har enkel renhet och väl avvägd balans. Någon enstaka gång har han tillåtit sig att sväva ut med en vegetativ ornamentik på glas eller fajans men helhetsintrycket visar fortfarande på den enkla renheten. Hans vardagsporslin var bland de första som tillverkades i Sverige som var enkelt, dekorlöst, funktionellt och tidlöst, kombinerbart och stapelbart. Hans mest kända serie med vardagsporslin är serien Dukat och servisen 55.
Som bokbandskonstnär arbetade han med förenklade slagkraftiga former, delvis under påverkan av det samtida puristiska måleriet som exempelvis Johannes Edfelts I denna natt som han försåg med ett band som var svart, violett och med röd oasis. Han har även gjort inredningsarbeten och affischer samt som stafflikonstnär utförde han i mindre omfattning några verk i olja.
Som direktör för Svenska slöjdföreningen agerade han även utställningskommissarie för ett flertal konsthantverksutställningar i bland annat Stockholm, Århus, Helsingfors, Rotterdam, Paris och Haag. Vid sidan av sina uppdrag var han lärare i glasarbete vid Konstfackskolan från 1946 och han författade även ett par korrespondenskurser i glas och keramikkonst.
Tillsammans med Arthur Hald utgav han 1951 boken Nyttokonst[5] som även trycktes i en engelsk upplaga samt böcker om konsthantverk.[4]. Han medverkade i samlingsutställningar med Sveriges allmänna konstförening i Stockholm och han var representerad med teaterdekorationer på utställningarna Svensk scendekorativ konst 1916–1936 som visades på Drottningholms teatermuseum och Svensk teaterkonst som visades på Skånska konstmuseum i Lund, Charlottenborg och på Museum of Modern Art 1934[6] och 1947[7] i New York.
Skawonius är representerad vid Nationalmuseum[8], Örebro läns museum[9], Röhsska konstslöjdmuseet, Birgit Nilsson Museum, Kunstindustrimuseet i Oslo, Kunstgewerbemuseum i Zürich, Victoria & Albert Museum[10] i London, Scenkonstmuseet[11] och Kungliga teaterns samlingar.
1978 tilldelades han Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".
Skawonius är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.
Teater
Scenografi och kostym
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e f] Sven Erik Skawonius, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 6012, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Skawonius, SVEN ERIK, Svenskagravar.se, läs online, läst: 21 juli 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 28 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bra Böckers lexikon
- ^ Libris
- ^ Utställning 1934
- ^ Utställningen 1947
- ^ Nationalmuseum
- ^ Örebro läns museum
- ^ Victoria & Albert Museum
- ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar”. calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 14 november 2017.
- ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-01-06&toPublicationDate=1963-01-06&sortType=&phrases=Superman--St%C3%A5lmannen. Läst 28 maj 2018.
- ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015.
- ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan-0. Läst 21 oktober 2015.
Källor
- Svenskt konstnärslexikon del V, sid 190, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296
- Skawonius, Sven Erik i Vem är det 1969
- Sven-Erik Skawonius i Dramatens rollbok
Vidare läsning
- Hans Öjmyr: Sven Erik Skawonius i Svenskt biografiskt lexikon (2003-2006)
Externa länkar
- Dottern Betty Skawonius intervjuas om Sven Erik Skawonius, Uppsala konstmuseum
|
Media som används på denna webbplats
Erik Skawonius, avfotograferad porträttbild från Allhems Svenskt konstnärslexikon.