Sven Dahlman

Sven Dahlman
Född2 januari 1905[1]
Härnösands församling[1], Sverige
Död6 maj 2000[1] (95 år)
Engelbrekts församling[1], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist
MakaBrita Dahlman
Utmärkelser
Kungliga Vasaorden (1944)
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem (1970)
Kungliga Nordstjärneorden (1974)
Redigera Wikidata

Sven Verner Dahlman, född 2 januari 1905 i Härnösands församling, Västernorrlands län, död 6 maj 2000 i Engelbrekts församling, Stockholms län,[3] var en svensk journalist och diplomat.

Biografi

Sven Dahlman föddes in i grosshandlarfamiljen Sigurd och Sigrid Dahlman. Han var sedan 1936 gift med Brita Westberg, dottern till redaktören Axel Westberg och Sigrid Westberg.

Dahlman avlade studentexamen vid Norra Latin i Stockholm år 1923.[4] Han blev efter studier vid Uppsala universitet fil.kand. 1927 och, efter studier i statsvetenskap i Helsingfors och Genève, politisk redaktör i Upsala Nya Tidning 1933. År 1936 blev han pressattaché i Helsingfors. Från 1939 till 1940 var han förste legationssekreterare i Helsingfors, från 1940 till 1945 i Washington, D.C..

År 1946 blev Dahlman chef för UD:s pressbyrå. Från 1948 till 1953 var han utrikesråd och chef för UD:s politiska avdelning. Mellan 1953 och 1961 var han sändebud i Haag, från 1961 till 1962 i Kairo. Mellan 1969 och 1981 var han ordförande i Svensk-nederländska föreningen.

Han var ledamot av Finlandskommittén från 1939 till 1940, under finska vinterkriget, och skapade devisen "Finlands sak är vår".[5] Från 1948 till 1949 var han sakkunnig i den skandinaviska försvarskommittén.

Dahlman blev ordförande i styrelsen för Vattenbyggnadsbyrån 1966 och Svenska Unilever AB 1971 samt styrelseledamot i Uddeholms AB 1968, Airco Alloys AB 1970 och Mölnlycke AB från 1970 till 1975.

Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.[6]

Utmärkelser

Källor

  • Dahlman, Sven W i Vem är det 1997
  • De Kungliga Svenska Riddarordnarna: 1975. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1976. sid. 95. ISBN 91-22-00049-6 

Noter

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ Dahlman, SVEN VERNER, Svenskagravar.se, läs online, läst: 29 juni 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Dahlman, Sven Verner (19050102-0556) man91, RFV 03, SPAR 97f?
  4. ^ Sven DahlmanPublicistklubben (1936)
  5. ^ Dahlman, Sven (2009). ”Finlands sak är vår - frivilligrörelsen i Sverige 1939-1940: ett vittnesmål från "propagandachefen" Sven Dahlman”. Historiska och litteraturhistoriska studier 2009(84): sid. 49-72. 0073-2702. ISSN 0073-2702.  Libris 12531582
  6. ^ Hitta graven: Stockholm

Externa länkar

Media som används på denna webbplats