Svea ingenjörkår

Svea ingenjörkår
(Ing 1)
Vapen för Svea ingenjörkår tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnSvea ingenjörkår
Datum1855–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypIngenjörtrupperna
RollUtbildningsförband
Del avMellersta militärområdet [a]
StorlekKår [b]
HögkvarterAlmnäs garnison
FörläggningsortSödertälje
ÖvningsplatsAlmnäs övnings- och skjutfält, Laxön
Valspråk"Över och genom alla hinder, snabbt och säkert" [c]
FärgerSvart     
Marsch"På vakt" (Rydberg) [d]
DekorationerSveaingMSM [e]
Befälhavare
KårchefChrister Wulff [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Förbandsfana m/1935
Truppslagstecken m/1960
Tilläggstecken

Svea ingenjörkår (Ing 1) var ett ingenjörförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1855–1997. Förbandsledningen var förlagd i Almnäs garnison i Södertälje.[3][4][5]

Historia

Bildandet

Förbandet har sitt ursprung i Sappörkompaniet, som bestod av 125 man och som sattes upp på Östermalm i Stockholm 1855, och var till en början värvat, men tillfördes från 1885 beväring. Snoilskyska gården eller Norra kasern var ursprungligen en malmgård som byggdes 1738. Kronan köpte gården 1811 av kaptenen Gustaf Snoilsky, som var farfader till skalden. Kasernen rymde vintertid 372 man och var därmed fullt tillräckligt för kompaniets 120 man. Det var en enkel förläggning med stora sanitära brister, som kompaniet disponerade. Den största nackdelen från kompaniets synpunkt var det stora avståndet till Hovjaktvarvet där kompaniet hade sin huvudsakliga verksamhet. Efter 10 månader 1856 lämnades förläggningen på Östermalm och kasernerna på Kungsholmen vid Hovjaktvarvet togs i bruk. Hösten 2005 sattes en minnestavla upp på Norra kasern i samband med högvaktsavlösning mellan Göta ingenjörregemente (Ing 2) och Norrlands ingenjörkompani.

Hovjaktvarvet på Kungsholmen kom att bli den plats där Ing 1 var förlagt under den längsta delen av sin tillvaro, nämligen från 1856 till 1922. Jaktvarvet var beläget söder om Hantverkargatan och mellan Polhemsgatan och S.t Eriksgatan. På platsen hade tidigare det Kungliga Hovjaktvarvet varit förlagt under 150 år. I dag finns endast en minnessten och namnen Pontonjärgatan och Pontonjärparken som minner om förläggningen där.

År 1864 tillfördes ett kompani, och förbandet kom då att benämnas Sappörkåren. Vid uppsättandet av ett tredje kompani 1867 namnändrades enheten till Pontonjärbataljonen. Pontonjärbataljonen var förlagd till Kungsholmen i Stockholm och hade till huvudsaklig uppgift krigsbroslagning. År 1871 tillfördes ett fältsignalkompani som bataljonens fjärde kompani. Bataljonen namnändrades 1893 till Svea ingenjörbataljon (SIB), samtidigt som ett fjärde ingenjörkompani sattes upp, genom delning.

År 1902 ändrades namnet till Svea ingenjörkår (IK 1) varvid fälttelegrafkompaniet bildade stommen till det nyuppsatta Fälttelegrafkåren (IK 3). Förbandet ändrade efter några år beteckning till Ing 1. Under åren 1902-1904 avdelades stammanställt manskap, befäl och officerare till 1. ingenjörkompaniet, sedermera Bodens ingenjörkår (Ing 4). Ing 1 var förlagd till Stockholm men 1908 förlades kårens fästningsingenjörkompani till Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästningar. Svea ingenjörkår flyttade 1922 till Frösunda norr om Stockholm, från start i Frösundavik och från 1958 även i Lilla Frösunda. Svea ingenjörkår omorganiserades 1957 och fick regementsstatus under namnet Svea ingenjörregemente (Ing 1).

Flytten till Södertälje

Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog regeringen för riksdagen bland annat att Upplands regemente (I 8) och Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2) skulle avvecklas som fredsförband, samt att dess kasernetablissement skulle övertas av två Stockholmsförband, Signalregementet (S 1) respektive Svea artilleriregemente (A 1). Bakgrunden till förslaget var att bland annat att det fanns en önskvärdhet att minska antalet fredsförband i Stockholmsregionen. Det i syfte som ett önskemål från det civila samhället att få disponera försvarets mark på Järvafältet för bostadsbebyggelse och andra civila ändamål.[6] År 1962 fick fortifikationsförvaltningen i uppdrag av regeringen att tillsammans med försvarets fastighetsnämnd projektera och utreda nya kasernetablissement ytterligare två Stockholmsförband, Svea livgarde (I 1) och Svea ingenjörregemente (Ing 1). Det efter att staten och samhället ville i huvudsak friställa Järvafältet från militär verksamhet för att möjliggöra fältets användning för civil statlig verksamhet samt för bostadsexploatering. Placering av de nya kasernetablissementen föreslogs uppföras i Upplands-Bro landskommun i Uppsala län respektive Turinge landskommun och Östertälje landskommun i Stockholms län.[7] Hösten 1963 antog riksdagen regeringens förslag om markförvärv på de föreslagna platserna. Vilket följdes upp 1964 med ett förslag från regeringen om äskande av ekonomiska medel för att uppföra de två nya kasernetablissementen. Den totala kostnanden för de två kasernetablissementen uppskattades till 308 miljoner kronor, vilket fördelades på 160 miljoner kronor för Svea livgarde och 148 mmiljoner kronor för Svea ingenjörregemente. Arbetet med de nya kasernetablissementen avsågs påbörjas i maj 1964, för att vara färdigställda i den omfattning att de två förbanden skulle kunna flytta in åren 1969 och 1970. Byggnadsarbetena omfattades av en förberedande etapp, samt sju byggnadsetapper. Kasernerna ingick i den fjärde byggnadsetappen, vilken avsågs påbörjas i november 1965. Totalt planerades 13 kaserner att uppföras vid det två nya kasernetablissementen. Där Svea livgarde hade ett planerat behov på 1320 förläggsninplatser fördelat på åtta kaserner. Svea ingenjörregemente hade ett planerat behov på 1125 förläggsninplatser fördelat på fem kaserner.[8]

Utlokaliseringen av förband från Stockholmsområdet kom att ge upphov till den så kallade Stockholmskarusellen. Bland annat beslutades att ingenjörförbanden i Frösunda i Solna, Svea ingenjörregemente (Ing 1), Arméns fältarbetsskola och Ingenjörstruppernas kadettskola, skulle omlokaliseras till Södertälje. Flytten av verksamheten i Frösunda gjorde successivt från att kasernetablissementet i Södertälje stod färdig i slutet av 1969. Regementsledningen flyttade 6 april 1970; den 25 april avtäcktes minnesstenen och regementets fana troppades för sista gången på Frösundavik, som överlämnades till annan myndighet den 1 juli.[9]

1974 års regeringsform

I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Svea ingenjörregemente till enbart Svea ingenjörregemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden.

OLLI-reformen

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973–1975, sammanslogs Livgardets dragoner (K 1) med Stockholms försvarsområde (Fo 44) och bildade 1975 försvarsområdesregemente K 1/Fo 44. Detta medförde att Svea ingenjörregemente som ingick i Stockholms försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente) och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Livgardets dragoner, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).

Den tänkta flytten till Strängnäs

Inför försvarsutredning 88 stod det klart att skulle fyra brigadproducerande regementen avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde regeringen Carlsson en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, försvarsutredning 88, om arméns utveckling. Utredning ledde till regeringen föreslog för riksdagen att försvaret de kommande fem åren skulle få fem mil­jarder kronor mindre i kassan. Denna besparing medförde att regeringen i sin proposition föreslog att armén från den 1 juli 1992 skulle omfattas av 18 brigader, från tidigare 29 brigader. En minskningen som skulle komma att påverka Svea ingenjörregementets framtida utbildnings­ansvar, då viss utbildning skulle överföras till de brigadproducerande regementena. Därmed föreslog regeringen även att Almnäs garnison skulle lämnas. Svea ingenjörregemente föreslogs omlokaliseras till Strängnäs garnison för att där samlokaliseras från den 1 juli 1992 med Södermanlands regemente (P 10). Vidare föreslogs FN-skolan omlokaliseras till Kungsängens garnison och slås samman med FN-avdelningen hos chefen för armén till ett FN-centrum. Garnisonsområdet i Almnäs föreslogs istället övertas av Försvarets forskningsanstalt (FOA).[10][11]

Dödsolyckan

Den 18 juli 1991 inträffade en tragisk dödsolycka längs Tvetavägen (länsväg 516) mellan Nykvarn och Tveta, där en 18-årig Mikael Nilsson avled efter att ha träffats av förlupen kula från Almnäs övnings- och skjutfält. Mikael Nilsson som själv var militär, var hemma på permission från Norrlands signalregemente och kom körandes österut på Tvetavägen, när han träffades av en helmantlad 7,62-kula i tinningen, vilken kom från en skjutövning som var i strid med gällande instruktioner, då en grupp värnpliktiga övade så kallad mejning med kulspruta, utan något bakomliggande skydd. Tre personer från Svea ingenjörregemente åtalades, en major, en fänrik och en sergeant, där tingsrätten fällde sergeanten för vållande till annans död, medan majoren och fänriken fälldes för tjänstefel. Händelsen har ledde till skärpta instruktioner vid skjutövningar, men även har gett upphov till mytbildningar inom försvaret.[12][13]

Regementet blir kvar i Almnäs

Inför budgetåret 1991/92 föreslog den socialdemokratiska regeringen att Svea ingenjörregemente i stället skulle avvecklas. Det med bakgrund till att regeringen ansåg att behovet av ingenjörförband i krigsorganisa­tionen kunde tillgodoses vid de återstående ingenjörrege­mentena, Göta ingenjörregemente (Ing 2) och Bodens ingenjörregemente (Ing 3) och vid de brigadproducerande regementena.[14] Inför försvarsbeslutet 1992 kom propositionen att läggas av den nytillträdda regeringen Carl Bildt, vilken föreslog att Svea ingenjörregemente skulle avvecklas den 30 juni 1994. Dock med en skillnad mot den förra regeringens förslag, viss ingenjörutbildning skulle omlokaliseras till Strängnäs garnison. Det tidigare riksdagsbeslutet byggde på en avveckling av hela regementet, nu skulle endast utbildningsbataljon kvarstå och vara en del av Södermanlands regemente.[15]

Våren 1993 presenterade regeringen en kompletteringsproposition inför statsbudgeten för budgetåret 1993/94. I propositionen föreslog regeringen nu istället att Svea ingenjörregemente skulle kvarstå i Almnäs. Det med anledning av att en utredning hade föreslagit att Försvarets internationella centrum skulle kvarstå i Almnäs. Utredningen ansåg det mindre lämpligt att flytta Försvarets internationella centrum från Stockholms­området. Vidare ansåg utredningen att Försvarets internationella centrum på kort sikt skulle komma att konkurrera med krigsförbanden i Kungsängen om resurser och på lång sikt ansågs inte resurserna i Kungsängen räcka till. Att låta Försvarets internationella centrum med dess utbildning kvarstå i Almnäs, ansågs inte konkurrera med utnyttjande av resurser inom garnisonen eller övningsfält. Därmed ändrades det tidigare beslutet Svea ingenjörregemente kvarstod i Almnäs. Dock med en skillnad, Svea livgarde (I 1/Fo 44) gavs det övergri­pande ansvaret för stödproduktionen.[16] Även om Svea ingenjörregemente skulle komma att kvarstå i Försvarsmaktens grundorganisation, så kom det att reduceras till en kår. Det då försvarsbeslutet angav att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek, ej heller skulle benämnas regemente. Regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisationen. I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och återfick sitt gamla namn Svea ingenjörkår (Ing 1).

Försvarsbesluten

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen att krigsorganisationen skulle minskas och ett ingenjörförband skulle utgå. Vilket fick regeringen att föreslå att Svea ingenjörkår skulle upplösas och avvecklas. Bakgrunden till regeringens förslag var att det alternativa förbandet, Göta ingenjörkår (Ing 2), var samlokaliserad med enheter för central utbildning och utveckling inom truppslaget. Inför att kåren skulle avvecklas, hölls en officiell ceremoni i Almnäs den 29 augusti 1997. Officiellt upplöstes och avvecklades Svea ingenjörkår den 31 december 1997.[17]

Efter att förbandet upplöstes 1997, kom militäraktivitet fortgå i Almnäs fram till 2004. Det i form av Swedint samt rustningsplats för svenska utlandsstyrkan och högvakten i Stockholm. Sommaren 2004 exercerade de sista soldater på Almnäs, vilka var en högvaktsstyrka ur Norrlands ingenjörbataljon.

Ingående enheter

Svea ingenjörkårs kompani i Vaxholm

Svea ingenjörkårs kompani i Vaxholm (Ing 1 V) bildades den 27 oktober 1902 som Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani. Kompaniets uppgift var att utföra rustningsarbeten vid Vaxholms fästning, så att fästningen kunde hålles i ett så stridsberett skick som möjligt, samt stå för telegraftjänsten inom de permanenta befästningarna. Fästningsingenjörkompaniet förlades den 10 oktober 1908 till Johannesberg i Vaxholm, där ett mindre kasernetablissement uppfördes, vilket kom att kallas Ingenjörkasernen. Den 1 januari 1928 antogs namnet Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani. Den 1 januari 1937 antogs namnet Svea ingenjörkårs kompani i Vaxholm. Den 30 september 1939 upplöstes och utgick kompaniet. Dess kasernetablissement kom 1943 att övertas av Stockholms kustartilleriförsvar. År 1997 lämnade Försvarsmakten den så kallade ingenjörkasernen.[5][18]

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

När förbandet bildades 1855 förlades det till Storgatan i Stockholm. Den 26 april 1856 omlokaliserades förbandet till Kungliga Hovjaktvarvet Stockholm, och dess förläggning på Storgatan kom den 1 november 1856 att övertas av Hans Majestät Konungens Norska Garde. År 1868 uppfördes kasernen Pontonjärkasernen vid Jaktvarvet. Den 7 november 1922 hölls en avflyttningsceremoni vid Jaktvarvet, då förbandet omlokaliserades den 30 november 1922 till Frösundavik. Den 1 januari 1957 utökades förbandets förläggning till att även omfatta kasernområdet i Frösunda. Den 25 april 1970 hölls en avflyttningsceremoni, då förbandet omlokaliserades till Almnäs garnison den 1 juli 1970. Inflyttningen i Almnäs hade dock redan påbörjats den 6 april 1970, och den 22 augusti 1970 hölls en inflyttningsceremoni i Almnäs.[5] Kasernetablissementets kanslihus, kaserner och excercishus uppfördes på ett gammalt sätt, det vill säga kring en rektagulär kaserngård, vilka är uppförda med tegelförsedda fasader. Området i Almnäs planerades utifrån miljonprogrammet, där husbyggnadet utgick från automobilisering, hård planering, funktionalism, samt en vilja att komma ifrån den trånga stenstaden som tillsammans med en ekonomiskt snäv ram påverkade miljonprogramhusens utformning. Byggnaderna följer samma stil som de byggnader som uppfördes för Svea livgarde, det vill säga t-formade kaserner med huvudfadaden längs kaserngården och kanslihuset placerad längs kaserngårdens kortsida.[19]

I samband med att kasernetablissementet i Almnäs uppfördes, var tanken att huvudbyggnaden vid Almnäs gård skulle bevaras och byggas om till officersmäss. Men på grund av eftersatt underhåll, samt att byggnaden var i dåligt tekniskt skick, så kom den sommaren 1969 att eldas upp. Av de byggnader som fanns inom godset, 13 torp, 7 arbetarstugor, 1 folkskola, 1 stationshus samt 1 stationsvilla, fanns vid en inventering 1973 endast sex av torpen samt stationshuset kvar.[20]

Efter att förbandet avvecklats den 31 december 1997, kom garnisonsområdet att kvarstå inom Försvarsmakten fram till 2004. Området såldes av Fortifikationsverket till Vasallen, vilka i januari 2012 sålde det vidare till Peab. Drygt en vecka före tillträdet, den 21 maj 2012, eldhärjades en av de före detta kasernbyggnaderna på området och byggnaden brandskadades svårt.[21][22]

Detachement

Ing 1 det

Den 15 juli 1920 sattes det upp ett detachement i Östersund för vård av materiel avsedd för Norrlands ingenjörkår (Ing 5), vilket var ett förband som skulle sättas upp efter 1914 års stat. Dock avbröts uppsättningen av förbandet och istället vidtog detachement från Svea ingenjörkår bemanningen med anställd personal och cirka 60 värnpliktiga. Den 31 december 1927 avvecklades detachementet.

Ing 1 K

Den 1 december 1951 överfördes ett redan uppsatt detachement vid Kasernhöjden i Karlstad till Svea ingenjörkår. Detachementet överfördes från Göta ingenjörkår (Ing 2) och gick under benämningen Ing 1 mobiliseringscentral Karlstad, och hade organiserats redan den 18 september 1940. Den 31 augusti 1956 överfördes detachementet till Värmlands försvarsområde (Fo 52).

Ing 1 Ö

Den 1 juli 1945 överfördes ett ingenjörförråd, som tidigare förvaltats av Jämtlands fältjägarregemente, till Svea ingenjörkår. Detachementet i Östersunds garnison gick under benämningen Ing 1 mobiliseringscentral Östersund. Den 1 december 1951 överfördes detachementet till Bodens ingenjörregemente (Ing 3).

Ing 1 V/Ö

I samband med att Signalregementet (S 1) omlokaliserades från Solna till Uppsala garnison kom Svea ingenjörkår att överta delar av Signalregementets kasernområde i Frösunda. För att skilja de två kasernområdena åt användes beteckningarna Ing 1 V för Frösunda och Ing 1 Ö för Frösundavik.

Övningsplatser

Förbandet hade i nedre Dalälven vid Älvkarleby en läger- och övningsplats på ön Laxön, som användes åren 1880–1985. Från 1970 kom förbandet att öva på Almnäs övnings- och skjutfält som låg i direkt anslutning till dess kasernetablissement. Den 1 juli 1994 övergick förvaltningen av övnings- och skjutfältet till Svea livgarde.

Heraldik och traditioner

Minnesmedalj m/1997.

Vid Fortifikationens 300-årsjubileum den 26 september 1935 överlämnade kung Gustav V förbandsfanan till Svea ingenjörkår. I samband med att Svea ingenjörkår upphörde överlämnades fanan till Norrlands ingenjörkår. Vid avvecklingen instiftades Svea ingenjörkårs minnesmedalj (m/1997) i silver (SveaingMSM).[23] Traditionsansvaret för Svea ingenjörkår överfördes i samband med avvecklingen till Norrlands ingenjörkår (Ing 3). Från 2005 förs Svea ingenjörkår traditioner förs av Göta ingenjörregemente (Ing 2) och vid Norrbottens regemente (I 19) bevaras minnet av Ing 1 och Ing 3 genom ceremonier bland annat minolyckan vid Paalovaara 1944.[24]

Kamratförening

Vid Svea ingenjörkår bildades den 17 september 1932 kamratföreningen Sveaingenjören. Kamratföreningen är en ideell förening och har som syfte att länk mellan personal som tjänstgjort som anställd eller värnpliktig vid Svea ingenjörkår, vidare vårdar föreningen förbandets minne och traditioner.

Förbandschefer

Verksamma regementschefer samt bataljon- och kårchefer åren 1878–1997.

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Kungl. Sappörkompaniet1855-??-??–1864-??-??
Kungl. Sappörkåren1864-??-??–1866-12-31
Kungl. Pontonjärbataljonen1867-01-01–1892-12-31
Kungl. Svea ingenjörbataljon1893-01-01–1901-12-31
Kungl. Svea ingenjörkår1902-01-01–1957-06-30
Kungl. Svea ingenjörregemente1957-07-01–1974-12-31
Svea ingenjörregemente1975-01-01–1994-06-30
Svea ingenjörkår1994-07-01–1997-12-31
Beteckning(ar)
Ing 11914-10-01–1997-12-31
Förläggningsort(er), detachement och övningsplats(er)
Stockholms garnison/Marieberg (F)1855-??-??–1922-11-29
Stockholms garnison/Frösunda (F)1922-11-30–1970-06-30
Laxön (Ö)1880-??-??–1985-??-??
Vaxholms garnison (D)1902-10-27–1939-09-30
Almnäs garnison (F)1970-07-01–1997-12-31
Almnäs övnings- och skjutfält (Ö)1970-07-01–1997-12-31

Galleri

  • Pontonjärskasernen på Kungsholmen.
    Pontonjärskasernen på Kungsholmen.
  • "SIB 1899" och "Ing 1 1902", minnessten vid vägen till Värmdölinjen.
    "SIB 1899" och "Ing 1 1902", minnessten vid vägen till Värmdölinjen.
  • Huvudkasernen vid Frösundavik.
    Huvudkasernen vid Frösundavik.
  • Regementsofficersmässen i Frösundavik
    Regementsofficersmässen i Frösundavik
  • Gamla stallbyggnader vid Frösundavik.
    Gamla stallbyggnader vid Frösundavik.
  • Minnessten i Frösundavik. Texten lyder: "Kungl. Svea ingenjörsregemente var förlagt till Frösundavik åren 1922–1970."
    Minnessten i Frösundavik. Texten lyder: "Kungl. Svea ingenjörsregemente var förlagt till Frösundavik åren 1922–1970."
  • Minnessten över Svea ingenjörsregemente tid i Almnäs 1970–1997.
    Minnessten över Svea ingenjörsregemente tid i Almnäs 1970–1997.
  • Gångbron över Flottsbrokanalen, byggd 1975 av 5:e Komp Ing I.
    Gångbron över Flottsbrokanalen, byggd 1975 av 5:e Komp Ing I.
  • Fästningsingenjörkompaniet kasern i Vaxholm.
    Fästningsingenjörkompaniet kasern i Vaxholm.
  • Kanslibyggnad i Almnäs.
    Kanslibyggnad i Almnäs.
  • Kasernbyggnad i Almnäs.
    Kasernbyggnad i Almnäs.

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1855–1893 var förbandet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Östra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1942–1966 chefen för IV. militärområdet, åren 1966–1991 chefen för Östra militärområdet, åren 1991–1997 chefen för Mellersta militärområdet.
  2. ^ Åren 1957–1994 var förbandet organiserat som ett regemente.
  3. ^ Dokumenterat 1948.
  4. ^ Förbandsmarschen fastställdes den 18 mars 1970. Marschen ersatte "Svea ingenjörkårs marsch" (Johnsson).[1][2]
  5. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 1997.
  6. ^ Wulff blev sista chefen vid regementet.
  7. ^ Stedt var vid samma tid chef för Fälttelegrafkåren (Ing 3).
  8. ^ Falkenström var tillförordnande chef åren 1989–1990.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 42
  2. ^ Sandberg (2007), s. 65
  3. ^ Braunstein (2003), s. 247-249
  4. ^ Kjellander (2003), s. 311-313
  5. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 36
  6. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110-ar-1958_EJ37110b1. Läst 4 maj 2018. 
  7. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 190 år 1962”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-190-ar-1962_en31190. Läst 4 maj 2019. 
  8. ^ ”Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1964”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-61-ar-1964_EP3061. Läst 4 maj 2019. 
  9. ^ Bernström, Åke, red (1992). Svea ingenjörregementes historia. Södertälje: Svea ingenjörregemente. sid. 133,144. Libris 1492089 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 25 december 2020. 
  11. ^ ”Motion 1990/91:Fö3”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-199091102-verksamhet-och_GE02F%C3%B63. Läst 25 december 2020. 
  12. ^ ”Minns ni det tunga beskedet? Här får Ing 1 veta att regementet flyttas från Södertälje”. lt.se. https://www.lt.se/artikel/minns-ni-det-tunga-beskedet-har-far-ing-1-veta-att-regementet-flyttas-fran-sodertalje. Läst 5 januari 2020. 
  13. ^ ”Den förlupna kulan - Dödsolyckan på Ing 1 Södertälje 1991”. poddtoppen.se. https://poddtoppen.se/podcast/995820561/fronten/den-forlupna-kulan-dodsolyckan-pa-ing-1-sodertalje-1991. Läst 5 januari 2020. 
  14. ^ ”Regeringens proposition 1990/91:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-verksamhet-och-anslag-inom-totalforsvaret_GE03102. Läst 25 december 2020. 
  15. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 25 december 2020. 
  16. ^ ”Regeringens proposition 1992/93:150”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/med-forslag-till-slutlig-reglering-av_GG03150. Läst 25 december 2020. 
  17. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 30 april 2018. 
  18. ^ ”Statens offentliga utredningar 1914:2”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/yttranden-at-den-jamlikt-kungl-majts-beslutden_DBE82b2/html. Läst 13 oktober 2021. 
  19. ^ Berg (2004), s. 264
  20. ^ ”Almnäs: Fördjupad kulturmiljöanalys inför dp-arbete 2012-12-27”. sodertalje.se. https://docplayer.se/127795816-Almnas-fordjupad-kulturmiljoanalys-infor-dp-arbete.html. Läst 25 december 2020. 
  21. ^ ”Kraftig brand i Almnäs”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5116469. Läst 30 april 2018. 
  22. ^ ”Storbrand i Almnäs”. lt.se. Arkiverad från originalet den 30 april 2018. https://web.archive.org/web/20180430045611/https://www.lt.se/blaljus/storbrand-i-almnas. Läst 30 april 2018. 
  23. ^ ”SveaingMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={41C1FF2E-266A-41C9-B00A-FCA07964EEC1}&listmode=0&medal={B02704A7-80E9-4DF5-99A3-3C022905EBB2}. Läst 30 april 2018. 
  24. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 13 november 2017. https://web.archive.org/web/20171113221747/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_forsvarets-traditioner-med-oversiktlig-historik-fran-1500-talet-reviderad-2017-09-22.pdf. Läst 30 april 2018. 

Tryckta källor

  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. ISBN 91-87184-74-5 
  • Nelsson, Bertil; Lannerbäck, Alf; Nordin, Mats; Sjögren, Lasse (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0 
  • Svensk rikskalender 1908. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. 1908. https://runeberg.org/rikskal/1908/ 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning

  • Bernström, Åke, red (1992). Svea ingenjörregementes historia. Södertälje: Svea ingenjörregemente. Libris 1492089 
  • Svea ingenjörregementes historia. Almnäs, Strängnäs eller Eksjö : ett regementes strid för överlevnad : komplement. Södertälje: Svea ingenjörregemente. 1994. Libris 1492090 

Externa länkar

Svenska ingenjörförband
Nuvarande
Tidigare

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Flottsbrokanalen 2008.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Flottsbrokanalen med militärbron
AM.019718.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Svea ingenjörkårs minnesmedalj (m/1997) i Silver (SveaingMM), instiftad 1997

Minnesmedalj för Svea ingenjörkår (Ing 1)

Medaljen är oval. Vapenskölden lagd över ett från en femuddig stjärna utgående, nedåtriktat strålknippe. Innehåll: Lilla riksvapnet. I skölden en grip med drakvinge och draksvans. På frånsidan en lagerkrans. Bandet är kluvet i svart, gult och svart. Medaljen förvaras i ask tillsammans med ett släpspänne.

Inskrift: Frånsidan: 1855-1997
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Fana för Svea Ingenjörskår m-1935.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 3.0
Svea Ingenjörskår fana, överlämnades till kåren den 26 september 1935 av Gustav V vid Fortifikationens 300-årsjubileum i Stockholm. Den fördes från den 1 januari 1998 av Norrlands ingenjörkår. När fanan togs ur bruk lämnades den inte till Armémuseum utan ställdes ut på Ing1:s museum på Laxön. Fanan kunde därför tas in i Armémuseums samlingen först 2012.
Värmdölinjen minnessten 2011.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Fort i Värmdölinjen, minnessten vid tillfartsvägen: "SIB 1899" och "Ing 1 1902"
Frösundavik sten.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Minnessten för Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Frösundavik, Solna. Texten lyder: "Kungl. Svea ingenjörsregemente var förlagt till Frösundavik åren 1922-1970."
Svea ingenjörregemente - Kansli.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY 3.0
Kanslibyggnad vid före detta Svea ingenjörregemente i Almnäs, utanför Södertälje. Byggnaden har även fungerat som kansli för Almnäsgruppen och SWEDINT.
Frösundavik, Solna, mars 2019 (03).jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Radisson Blu Royal Park Hotel i Frösundavik, Solna. Ursprungligen uppfört för Svea ingenjörregemente. Kasernen är ritade av arkitekten Erik Josephson. Regementet var förlagt i Frösundavik åren 1922–1970.
Svea ingenjörregemente - Kasern.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY 3.0
Kasern vid vid före detta Svea ingenjörregemente i Almnäs, utanför Södertälje.
Pontonjärskasernen, Kungsholmen.JPG
Pontonjärskasernen på Kungsholmen vid Jaktvarvsgränd 5. Arkitekt Edvard Medén
Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Frösundavik, Solna, mars 2019 (20).jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Byggnader vid ursprungliga uppförda för Svea ingenjörregemente. Flertalet av byggnaderna vid området är ritade av arkitekten Erik Josephson. Regementet var förlagt i Frösundavik åren 1922–1970.
MILI.009927.jpg
Författare/Upphovsman: Miliseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Tilläggstecken för Svea Ingenjörregemente (Ing 1).
AM.005030.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Truppslagstecken m/1960 för ingenjörtrupperna.

Tillverkat av metall och i metallfärg m/1960 guld. Ingenjörtrupperna har sitt ursprung i Fortifikationskåren, vilket bland annat framgår av att tecknet anbringas på ett svart underlag av tyg i form av en kragspegel. I tecknets mitt återfinnes fortifikationskårens emblem.

Under detta på ett upprättstående svärd två korslagda bilor. I princip samma modell som till uniform m/1939 men med något moderniserat utförande. Förekommer i två storlekar.

Det större på kragen, det mindre - utan tygunderlag - på axelklaffar till uniform m/1960 och m/1968 samt respektive skjortor för fast anställd personal som ej tillhör visst förband men personalkåren.
Frösundavik 2010d.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Ing 1:s kaserner vid Frösundavik, Solna.
Svea ingenjörregemente - Minnessten2.jpg
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY 3.0
Minnessten över före detta Svea ingenjörregemente i Almnäs, utanför Södertälje.
Johannesbergsvägen 2 Vaxholm november 2018 (12).jpg
Författare/Upphovsman: Joshua, Licens: CC BY-SA 4.0
Byggnaden uppfördes 1907 som kasern för 5. kompaniet ur Svea ingenjörkår (Ing 1) som fanns i Vaxholm åren 1908–1937. Under perioden september 1939–april 1940 användes fastigheten som interneringsläger för tre polska ubåtsbesättningar. Från den 4 december 1944 till den 30 juni 1994 användes fastigheten av staben för Vaxholms försvarsområde/Stockholms kustartilleriförsvar. År 1994 övertogs fastigheten av försäkringsbolaget DIAL. År 2004 lämnades fastigheten och blev senare känd genom den så kallade den så kallade Vaxholmskonflikten åren 2004–2005. Fastigheten har sedan dess omvandlats till Söderfjärdsskolan.