Svartvingad glada
| Svartvingad glada Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Elanus |
| Art | Svartvingad glada E. caeruleus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Elanus caeruleus | |
| Auktor | Desfontaines, 1789 |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 | |
Svartvingad glada[2] (Elanus caeruleus) är en fågel inom ordningen hökfåglar som vanligen placeras i familjen hökar.[3][4] Den har en mycket vid utbredning i Asien och Afrika, men har även etablerat sig i sydvästra Europa och där utvidgat utbredningsområdet norrut in i Frankrike. Kringflygande individer påträffas allt oftare längre norrut, med flera fynd i Sverige, det första 2004. Svartvingad glada är på många ställen en vanlig fågel och beståndet anses vara livskraftigt.
Kännetecken
Utseende
_in_Hyderabad_W_IMG_4418.jpg)
Svartvingad glada mäter 31–36 cm och är ungefär stor som en lärkfalk. Den är till största delen mycket ljus men dess undre handpennor och delar av dess övre täckare är svarta. Vingarna är tämligen spetsiga och breda och stjärten är tvärskuren. Juvenilen har en mer brunaktig hjässa och ett rostfärgat bröst.
Arten är mycket lik amerikanska nära släktingen vitstjärtad glada, men svartvingad glada är tydligt större med framför allt längre stjärt. Den har också en svart fläck på undre vingtäckarna som svartvingad glada vanligen saknar.[5]
Läten
Fågeln är huvudsakligen tystlåten. Ibland hörs gälla "tjii-ark", inte olikt rapphönans spelläte. Som varningsläte används en pipande vissling.
Biotop och föda
Den svartvingade gladan häckar i halvöken och slättland, men även vid skogskanter nära floder. Fågeln bygger sitt bo i träd. Dess basföda är mindre däggdjur, insekter och andra fåglar. Den födosöker ofta genom att ryttla. Den glidflyger likt kärrhökarna och har då vingarna lyfta i ett grunt V.
.jpg)
Utbredning och systematik
Svartvingad glada har en mycket vid utbredning i Afrika och Asien så långt österut som Nya Guinea. Den har i relativt sen tid koloniserat sydvästra Europa från Marocko.[6] Den brukar delas upp i fyra underarter:[3]
- Elanus caeruleus caeruleus – förekommer i sydvästra Europa (Iberiska halvön, södra Frankrike[7]), Afrika och på sydvästra Arabiska halvön
- vociferus-gruppen
- Elanus caeruleus vociferus – förekommer från Pakistan till östra Kina, Indokina och Malackahalvön
- Elanus caeruleus hypoleucus – förekommer på Stora- och Små Sundaöarna, på Sulawesi och i Filippinerna
- Elanus caeruleus wahgiensis – förekommer på Nya Guinea
Arten är stadd i att kolonisera även Irak, Iran, Israel och möjligen Turkiet.[7]
Underarten wahgiensis inkluderas ofta i hypoleucus,[4] och vociferus ibland i nominatformen[8]. Den senare, som beskrevs som egen art, är dock enligt genetiska studier från 2020 mer avvikande från nominatformen än flera artpar bland hökarna och åtskildes för cirka 1,5 miljoner år sedan.[9] Författarna till studien förutspår att den troligen utgör en egen art,[10] även baserat på utseendemässiga skillnader,[11] men vill avvakta vidare studier.
Uppträdande i Sverige
Svartvingad glada påträffades för första gången i Sverige i april 2004 på Balgö och i Sällstorp utanför Varberg i Halland. Efter det har ytterligare åtta individer påträffats, 2017 och 2022 hela fyra respektive tre stycken.[12]
Släktskap
Svartvingade gladan anses traditionellt vara närbesläktad med amerikanska arten vitstjärtad glada (E. leucurus) och australiska svartskuldrad glada (E. axillaris). Dessa har tidvis behandlats som en och samma art, men skiljer sig i beteende, fjäderdräkt och morfologi. Genetiska studier från 2020 visar att svartskuldrade gladan och svartvingad glada är mycket närbesläktade, där de åtskiljs i mitokondrie-DNA men inte i nukleär DNA.[9]
Svartvingade gladans släkte Elanus utgör tillsammans med saxstjärtsgladan (Chelictinia) och pärlgladan (Gampsonyx) systergrupp till alla andra arter i familjen hökar.[13][14] Genetiska studier visar att de skildes åt redan under tidig miocen, och parat med skillnader i cytologi, morfologi och ekologi rekommenderar författarna till studien att de urskiljs som en egen familj, Elanidae.[9] Hittills har endast Birdlife International följt dessa rekommendationer, medan tongivande International Ornithological Congress och eBird/Clements, liksom svenska Birdlife Sverige, än så länge behåller kladen bland hökarna.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I många områden är denna art den allra vanligaste rovfågeln.[1]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d] BirdLife International 2013 Elanus caeruleus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 23 januari 2014.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
- ^ Clark, W.S.; Banks, R.C. (1992). ”The taxonomic status of the White-tailed Kite”. The Wilson Journal of Ornithology 104 (4): sid. 571–579. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/wilson/v104n04/p0571-p0579.pdf.
- ^ Svensson et al., 2009, s:114-115
- ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ Ferguson-Lees, J., and D. A. Christie (2001). Raptors of the World. Christopher Helm, London, United Kingdom.
- ^ [a b c] Starikov, I. J.; Wink, M. (2020). ”Starikov, I. J., & Wink, M. (2020). Old and Cosmopolite: Molecular Phylogeny of Tropical–Subtropical Kites (Aves: Elaninae) with Taxonomic Implications.” (på engelska). Diversity 12 (9). doi:.
- ^ Latham, John (1790) (på latin). Index Ornithologicus, Sive Systema Ornithologiae: Complectens Avium Divisionem In Classes, Ordines, Genera, Species, Ipsarumque Varietates (2 Volumes). London: Leigh & Sotheby. https://www.biodiversitylibrary.org/bibliography/131313#/summary
- ^ Husain,K.Z. Notes on the taxonomy and zoogeography of the genus Elanus. Condor 1959, 61, 153–154.
- ^ Svartvingad glada, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Griffiths, C.S., Barrowclough, G.F., Groth, J.G. & Mertz, L.A. (2007). Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon. Journal of Avian Biology 38(5): 587–602.
Källor
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 114-115. ISBN 978-91-7424-039-9
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör svartvingad glada.
Wikispecies har information om Elanus caeruleus.- Läten på xeno-canto.org
Wiktionary har ett uppslag om svartvingad glada.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Eggs of black-winged kite Two specimens of the same spawn ; collection of Jacques Perrin de Brichambaut.
Författare/Upphovsman: J.M.Garg, Licens: CC BY-SA 4.0
Black-winged kite Elanus caeruleus in Hyderabad, India.
Författare/Upphovsman: Karunakar Rayker from India, Licens: CC BY 2.0
Black-shouldered Kite Elanus caeruleus at Hubli, Karnataka, India. Staple diet of the species is mice. These birds are one of the farmer's best friends in protecting the crop.
Författare/Upphovsman: Yathin S Krishnappa, Licens: CC BY-SA 3.0
Black-winged Kite E. c. caeruleus from Etosha, Namibia
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Distribution map of Black-winged Kite Elanus caeruleus according to IUCN version 2019.3, updated to EBBA Atlas (2020), subspecies per IOC and Ławicki & Perlman, Dutch Birding 39: 1-12 (2017).