Svartkummin

Nigella sativa (Svartkummin)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Ranunkelordningen Ranunculales
Familj	Ranunkelväxter Ranunculaceae
Släkte	Nigellasläktet Nigella
Art	Svartkummin N. sativa
Vetenskapligt namn
§ Nigella sativa
Auktor	Linné, 1754

Svartkummin (latin: Nigella sativa) är en ettårig ranunkelväxt med ursprung i sydvästra Asien. Dess frön, kalonji, o.k.s. charnushka, används i olika typer av matlagning och ibland i örtläkemedel, och växten har en lång historia som medicinalväxt i Egypten. Växten har gått under många namn, bland annat svartkummin, men är trots det inte närmare besläktad med kummin. Andra svenska namn för fröna är lökfrön och helvetesfrön.

Olika namn

Det vetenskaplig namnet är baserat på latinets ord för "svart" (niger).

Växten har på svenska även kallats helveteskummin. Andra gamla svenska namn är svartklint, lille högmod och helvetesfrö.^[1] Ett äldre botaniskt namn är Cuminum nigrum. Ska ej förväxlas med Nigella damascena (jungfru i den gröna) ^[2] På bilden i taxoboxen finns båda arterna, N. sativa till vänster och N. damascena till höger.

På svenska kan fröna gå under benämningarna nigellafrön, kalonjifrön, svarta lökfrön, svartkummin, kalonji och vilda lökfrön.^[3]

Beskrivning

Svartkummin blir 20 till 30 centimeter hög och har raka, fint grenade blad. Blomman är fint byggd och oftast färgad i blekt blått eller vitt, med fem till tio kronblad. Frukten är en stor och uppsvälld frökapsel bestående av tre till sju förenade folliklar, var och en innehållande flera frön. Fröet används som krydda.

Användning

Kryddört och smaksättare

Svartkummin har en starkt bitter smak och lukt. Den används bland annat till konfektyr och att smaksätta likör. Fröna doftar fänkål och smakar som en kombination av peppar och muskot.^[1] Fröna används som del av kryddblandningen paanch phoran (= "fem kryddor") flitigt inom bengalisk matlagning, bland annat i naanbröd.^[4] I Turkiet används den som krydda till çörek-bullar. Detta bakverk finns även i en bosnisk variant – čurekot.

Medicinalväxt

^[5] I Mellanöstern har fröna använts som lindring vid astma, bronkit, reumatism och liknande inflammationssjukdomar. Svartkumminoljan har brukats mot eksem och andra hudåkommor. Den användes mycket i det forntida Egypten och odlades i England fram till 1600-talet^[2].

Olja från svartkummin innehåller nigellone, som i studier visat sig skydda marsvin från histaminframkallade spasmer i bronkerna.^[6] Olja innehåller också melantin, nigillin, damascen och tanniner. Melantin är toxisk i stora doser och nigellin har bedövande effekt, så kryddan måste tas med moderation.

Förväxlingsväxter

Svartkummin (Nigella sativa) ska inte blandas ihop med äkta svart kummin (Carum bulbocastanum), som den dock fungerar som kryddersättning för. I Indien används också spiskummin som substitut för svart kummin. De 3–4 mm långa fröna av svart kummin finns i pariga eller separata frökapslar. De har ett randigt mönster med nio stycken åsar och oljekanaler, är svarta och doftrika. I århundraden har de använts inom asiatisk och afrikansk medicin.

Se även

• Nigellasläktet
• Kummin

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nigella sativa, 1 december 2011.

Noter

Vidare läsning

• Iman Gritli & Fadiea Al-Aieshy (2004): "Nigella sativa - Ett botemedel mot alla sjukdomar förutom döden (traditionell arabisk medicin)". Institution för läkemedelskemi/Avdelning för farmakognosi, Uppsala universitet.
• Fatimah Sultan (2009): "Hur medeltida läkekonst stöds av dagens forskning". Polhemsskolan, Lund.