Svartkronad siska

	Svartkronad siska; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Finkar; Fringillidae
Släkte	Spinus
Art	Svartkronad siska; S. atriceps
Vetenskapligt namn
	§ Spinus atriceps
Auktor	(Salvin, 1863)
Utbredning
Synonymer
	Carduelis atriceps;

Svartkronad siska^[2] (Spinus atriceps) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.^[3] Arten förekommer endast i bergstrakter i Guatemala och närliggande Mexiko.

Utseende och läte

Svartkronad siska är en liten till medelstor (11–13 cm) gröngul fink med tunn näbb och grunt kluven stjärt. Fjäderdräkten är övervägande grönaktig, med svart hjässa och gula vingkanter. Den streckade ungfågeln liknar tallsiska, men har mörk olikt denna hjässa och spetsigare skäraktig näbb. Sången är dåligt känd, en blandning av gnissliga toner, kvitter, sträva elektriska ljud och drillar, påminnande om tallsiskans. Bland lätena hörs nasala "zwee", stigande sträva "zree-ee-ee" och torra "ch-ch-cht".^[4]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i barrskogar i södra Mexiko (Chiapas) och västra Guatemala.^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Fågeln är nära släkt med tallsiskan (S. pinus) och hybridiserar där utbredningsområdena möts.^[5]^[6]^[7] Genetiskt står tallsiskans underart perplexus närmare svartkronad siska än övriga underarter, men det kan vara ett utslag av hybridiseringen snarare än att de är egentliga systertaxon.^[8]

Släktestillhörighet

Svartkronad siska placerades tidigare i det stora släktet Carduelis, men genetiska studier visar att det är kraftigt parafyletiskt och att typarten steglitsen snarare är närmare släkt med vissa arter i Serinus.^[9] Numera bryts därför svartkronad siska liksom övriga amerikanska siskor samt den europeiska och asiatiska grönsiskan ut ur Carduelis och placeras tillsammans med den asiatiska himalayasiskan (tidigare i Serinus) istället till släktet Spinus.

Levnadssätt

Svartkronad siska är sparsamt och lokalt förekommande i bergstrakter, vanligen ovan 2000 meters höjd, men ibland ner till 1500 meter över havet. Den föredrar skogar med tall, ek och al och tilliggande öppnare marker. Fågeln ses vanligen i småflockar, födosökande i träd på alkottar och andra träd som bär frukt, ibland även lågt i ogräsmarker, framför allt bland tistlar.^[4]

Status och hot

Svartkronad siska har en rätt liten världspopulation bestående av mellan 20 000 och 50 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal, dock inte tillräckligt för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.^[1]

Referenser

^ [a b] Birdlife International 2016 Spinus atriceps Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b] Clement, P. (2020). Black-capped Siskin (Spinus atriceps), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.blcsis1.01
^ Howell, S. N. G., and S. Webb (1995). A Guide to the Birds of Mexico and Northern Central America. Oxford University Press, New York, NY, USA.
^ Van Rossem, A. J. (1938). Descriptions of twenty-one new races of Fringillidae and Icteridae from Mexico and Guatemala. Bulletin of the British Ornithologists' Club 58: 124–138.
^ McCarthy, E. M. (2006). Handbook of Avian Hybrids of the World. Oxford University Press, Oxford, UK.
^ Arnaiz-Villena, A., V. Ruiz-del-Valle, J. Moscoso, J. I. Serrano-Vela and J. Zamora. (2007b). mtDNA phylogeny of North American Carduelis pinus group. Ardeola 54 (1):1-14.
^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör svartkronad siska.
Bilder & media
Wikispecies har information om Spinus atriceps.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2016 Spinus atriceps Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[BOW-4] [a b] Clement, P. (2020). Black-capped Siskin (Spinus atriceps), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.blcsis1.01

[5] Howell, S. N. G., and S. Webb (1995). A Guide to the Birds of Mexico and Northern Central America. Oxford University Press, New York, NY, USA.

[6] Van Rossem, A. J. (1938). Descriptions of twenty-one new races of Fringillidae and Icteridae from Mexico and Guatemala. Bulletin of the British Ornithologists' Club 58: 124–138.

[7] McCarthy, E. M. (2006). Handbook of Avian Hybrids of the World. Oxford University Press, Oxford, UK.

[8] Arnaiz-Villena, A., V. Ruiz-del-Valle, J. Moscoso, J. I. Serrano-Vela and J. Zamora. (2007b). mtDNA phylogeny of North American Carduelis pinus group. Ardeola 54 (1):1-14.

[9] Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler