Svarthuvad trut

Svarthuvad trut
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningLari
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteIchthyaetus
ArtSvarthuvad trut
I. ichthyaetus
Vetenskapligt namn
§ Ichthyaetus ichthyaetus
Auktor(Pallas, 1773)
Synonymer
Larus ichthyaetus
Juvenil svarthuvad trut i vinterkvarteret i Abu Dhabi i oktober.
Juvenil svarthuvad trut i vinterkvarteret i Abu Dhabi i oktober.

Svarthuvad trut[2] (Ichthyaetus ichthyaetus)[3] är en stor trut som häckar i kolonier vid sötvattensbiotoper i Asien och övervintrar vid kusterna av östra Medelhavsområdet, Arabiska halvön och Indien.

Utseende och läte

Adult svarthuvad trut i häckningsdräkt.

Svarthuvad trut är en stor trut, som med en längd på 58–65 cm och ett vingspann på 1,4–1,6 m nästan är lika stor som havstruten. Adulta fåglar i sommardräkt är omisskännliga, då ingen annan trut av denna storlek har helsvart huvud. I övrigt har den grå vingovansida och rygg, med mycket vitt på den i övrigt svarta vingspetsen, och vit undersida. Den har gula ben och röd näbb.

I alla andra dräkter har den en mörk mask bakom ögat som antyder den adulta svarta huvan. Den har en snabb dräktutveckling i jämförelse med många andra stora trutar och juvenilen anlägger en jämngrå rygg redan under första vintern. I denna dräkt uppvisar den även ett knivskarpt svart, ganska brett ändband på den vita stjärten. I andra vinterdräkt är även ovansidan av vingarna övervägande jämnt grå och det svarta stjärtbandet är nästan borta. Det tar fyra år innan den anlägger adult fjäderdräkt. Dess läte är ett djupt skrikande aargh.

Utbredning

Arten är en flyttfågel som häckar från södra Ryssland till Mongoliet. Den övervintrar vid kusten i östra Medelhavsområdet, på Arabiska halvön och i Indien. Många av de subadulta trutarna stannar kvar i vinterkvarteren över sommaren.

Den förekommer mycket sällsynt i västra Europa och har bland annat observerats i Belgien, Danmark, Norge, Frankrike och Portugal.[4] Efter en genomgång av rapporterna av observationer i Storbritannien kvarstod bara en accepterad observation av arten, vilket skedde 1859. Den har även observerats i Somalia, Uganda, Maldiverna och Hongkong.[1]

Svarthuvad trut i Sverige

I Sverige har arten endast observerats vid fem tillfällen, första gången på Gotland i juli 2008.[5]

Ägg från svarthuvad trut.

Taxonomi och systematik

Svarthuvad trut beskrevs taxonomiskt första gången 1773 av Peter Simon Pallas utifrån ett specimen infångat vid Kaspiska havet. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Länge placerades merparten av måsarna och trutarna i släktet Larus. Genetiska studier[6][7] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid svarthuvad trut placerades i Ichthyaetus. Amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) följde rekommendationerna i juli 2007. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU)[8] liksom Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté[9] (SOF) valde dock initialt att behålla arterna urskilda i Ichthyaetus i Larus eftersom studier inte visar på några osteologiska skillnader släktena emellan.[10] Efter att även de världsledande auktoriteterna Clements m.fl.[3] och International Ornithological Congress IOC[11] erkände Ichthyaetus följde även SOF (då under namnet BirdLife Sverige) efter 2017.[12] BirdLife International inkluderar dock fortfarande Ichthyaetus i Larus.[1]

Ekologi

Svarthuvad trut häckar vid sötvatten i kolonier i våtmarker och på flacka öar. Arten påbörjar häckningen i början av april. Kolonierna består ofta av minst 10 par där 150–300 par är vanligt, i extremfall upp till 3 000 par. Det förekommer också att enstaka par häckar i kolonier med andra trutarter. Utanför häckningstid uppträder den ofta ensam eller i mindre grupper på tre till fyra individer men övernattar ofta i större grupper. Den placerar sitt bo direkt på marken och lägger två till fyra ägg. Den lever av fisk, kräftdjur, insekter och ibland även mindre däggdjur.[1]

Häckningskoloni i Donaudeltat i Ukraina.

Status och hot

Svarthuvad trut har ett mycket stort utbredningsområde och en stor global population, men minskar i antal. Den är bland annat är den numera utdöd i Turkmenistan. Minskningen bedöms dock vara så kraftig att den utgör ett hot mot arten. Utifrån dessa kriterier bedöms arten av IUCN vara livskraftig (LC).[1]

Noter

  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2012 Larus ichthyaetus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 11 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  5. ^ Svarthuvad trut, Birdlife Sveriges raritetskatalog
  6. ^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
  7. ^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
  9. ^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649. 
  10. ^ Chu, P. C. 1998. A phylogeny of the gulls (Aves: La­ rinae) inferred from osteological and integumentary charac­ ters. Cladistics 14: 1–43.
  11. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  12. ^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2018/10/Tk_Rapport_8-long-version.pdf. Läst 15 februari 2017. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​​ • Dyntaxa: 266835​ • EoL: 45513592​ • GBIF: 8028588​​​ • Inaturalist: 144521​ • ITIS: 824068​​ • NCBI: 126702​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: EF930CDC7CE618F7​​​ • Xeno-canto: Ichthyaetus-ichthyaetus​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Larus ichthyaetus.jpg
Författare/Upphovsman: Nepenthes, Licens: CC BY-SA 3.0
Great Black-headed Gull at the harbour of Abu Dhabi.
Pallas's Gull-4662.jpg
Författare/Upphovsman: Rudraksha Chodankar, Licens: CC BY-SA 4.0
Clicked at Bhigwan, Maharashtra
Larus ichthyaetus MHNT.ZOO.2010.11.127.7.jpg
Författare/Upphovsman:
Roger Culos
, Licens: CC BY-SA 4.0
Egg of Pallas's gull collection of Jacques Perrin de Brichambaut.