Svarthuvad pungmes

Svarthuvad pungmes
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljPungmesar
Remizidae
SläkteRemiz
ArtSvarthuvad pungmes
R. macronyx
Vetenskapligt namn
§ Remiz macronyx
Auktor(Severtsov, 1873)

Svarthuvad pungmes[1] (Remiz macronyx) är en asiatisk fågel i familjen pungmesar inom ordningen tättingar.[2][3] Den förekommer i vass- och sävbälten i Centralasien, från Iran till östra Kazakstan. Fågeln är närbesläktad med pungmesen och behandlas ofta som en del av den arten.

Kännetecken

Utseende

Svarthuvad pungmes är en liten tätting med en kroppslängd på endast elva centimeter. Den liknar pungmesen i proportionerna, men både näbb och ben är relativt kraftiga. Adulta fågeln har svart huvud, fint pepprad med beige. Undersidan är beige, övre delen av ryggen och bröstsidorna kastanjebruna och runt halsen ett kanelbeige halsband. Den möjligen utdöda underarten nigricans (se nedan) är mycket mörkare där det svarta på huvudet kan sträcka sig ända ner till övergumpen och där undersidan är mörkt kastanjefärgad.[4]

Läten

Lätet antas likna pungmesen (se denna), men sägs vara strävare och ljudligare. På våren yttrar hanen också en lågmäld och kort drill.[4]

Utbredning och systematik

Svarthuvad pungmes förekommer i Centralasien. Clements m.fl. delar in den i fyra underarter med följande utbredning:[3]

  • Remiz macronyx macronyx – förekommer från sydvästra Kazakstan till Uzbekistan, Tadzjikistan och sydöstra Turkmenistan
  • Remiz macronyx neglectus – förekommer i sydvästra Turkmenistan och norra Iran (Atrak- och Gorgandalarna)
  • Remiz macronyx nigricans – förekommer i sydöstra Iran; möjligen utdöd[5]
  • Remiz macronyx ssaposhnikowi – förekommer i sydöstra Kazakstan (området kring sjöarna Balsjasj, Sasykkol och Alakol)
Svarthuvade pungmesens utbredningsområde.

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) inkluderas både neglectus och ssaposhnikowi i nominatformen.[6] Även svenska BirdLife Sverige följer denna indelning.[7]

Den är en tillfällig gäst i Oman och Ryssland.[8]

Arten behandlades tidigare som en del av pungmesen (R. pendulinus), men har allmänt urskilts som egen art på grund av avvikande ekologi och utseende. En DNA-studie från 2017 visar dock att de genetiska skillnaderna dem emellan är mycket små och författarna till studien rekommenderar därför att de bör behandlas som en och samma art.[9] På basis av detta behandlar bland andra IUCN svarthuvad pungmes återigen som en del av pungmesen.[10]

Levnadssätt

Svarthuvad pungmes är begränsad till vass- och sävbälten. Där rör den sig snabbt i växtligheten på jakt efter insekter, spindlar och frön. Häckningen inleds i slutet av maj till början av juni. Det vävda runda boet liknar pungmesens och placeras upp till fem meter ovan mark. Den lägger sex till sju vita ägg.[4]

Status och hot

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte längre svarthuvad pungmes som egen art, varför dess hotstatus formellt inte bedömts.[10]

Taxonomi och namn

Svarthuvad pungmes beskrevs vetenskapligt av Nikolaj Severtsov 1873, under protonymen Aegithalus macronyx. Dess vetenskapliga artnamn betyder "långkload", en sammansättning av grekiska makros som betyder "stor" eller "lång" samt onux, "klo".[11]

Noter

  1. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Harrap, Simon; Quinn, David (1996). Tits, Nuthatches and Treecreepers. Christopher Helm. sid. 205–211. ISBN 0-7136-3964-4 
  5. ^ Bot, S., Brinkhuizen, D., Pogány, Á., Székely, T. & van Dijk, R. (2011) Penduline tits in Eurasia: distribution, identification and systematics. Dutch Birding 33(3): 177–187.
  6. ^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575 
  7. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  8. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 160. ISBN 978-84-941892-9-6 
  9. ^ Barani‐Beiranvand H et al. 2017. Phylogeny of penduline tits inferred from mitochondrial and microsatellite genotyping. Journal of Avian Biology 48 (7): 932-940.
  10. ^ [a b] BirdLife International 2019 Remiz pendulinus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 7 januari 2020.
  11. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 7341748​​​ • Inaturalist: 73336​ • ITIS: 916032​ • IUCN: 22735387​ • NCBI: 2003616​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Xeno-canto: Remiz-macronyx​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Remiz macronyx distribution map.png
Författare/Upphovsman: Haller1962, Licens: CC BY-SA 4.0
Remiz macronyx distribution map; using BlankMap-World6.svg, based on http://www.birdlife.org/datazone/species/factsheet/22735387
Remiz macronyx (Severtzov, 1873).jpg
Remiz macronyx (Severtzov, 1873), drawing from protologue