Svarthuvad nötskrika
| Svarthuvad nötskrika Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Kråkfåglar Corvidae |
| Släkte | Garrulus |
| Art | Svarthuvad nötskrika G. lanceolatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Garrulus lanceolatus | |
| Auktor | Vigors, 1831 |
Svarthuvad nötskrika[2] (Garrulus lanceolatus) är en asiatisk bergslevande tätting i familjen kråkfåglar som förekommer i västra Himalaya.[3]
Utseende och läten
Svarthuvad nötskrika är en omisskännlig kråkfågel med en kroppslängd på 33 cm. Den har svart huvud med förlängda hjässfjädrar som den kan resa i en rufsig tofs samt en lysande ljus näbb. Strupen är vitstreckad, kroppen gråskär och vingarna huvudsakligen blå med vit skulderfläck. Den långa stjärten är blå och bandad. Lätena är skrän påminnande om nötskrikans.
.jpg)
Utbredning och systematik
Svarthuvad nötskrika förekommer i Himalaya, från östra Afghanistan (bergstrakter nära Kabul och Paktia) och västra Himalaya genom norra Pakistan (i syd till bergskedjan Safed Koh) och Kashmir (dock ej Valedalen) österut till Nepal (österut till trakterna kring Kathmandu). Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
Svarthuvad nötskrika återfinns i öppen skog i bergstrakter, även påverkad av människan och nära bebyggelse, på 1500 till 4000 meters höjd, vintertid lägre. Den ses ofta i par eller små grupper, ibland med upp till 40 individer tillsammans med nötskrika och gulnäbbad blåskata. Fågeln är en allätare som lever av insekter, växtdelar, små ödlor, ägg, fågelungar och as. Liksom andra nötskrikor plockar den ekollon och gömmer dem för framtida användning.
Häckning
Den svarthuvade nötskrikan häckar sker i april och maj. Den bygger sitt bo i träd eller buskar, vari den lägger tre till fem ägg som ruvas i 16 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som relativt vanlig, dock mindre vanlig i Nepal.[4]
Referenser
Trycka källor
- Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. sid. 205
- Rowley, Ian; Russell, Eleanor (2009). Handbook of the Birds of the World. Volume 14: Bush-shrikes to Old World Sparrows. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 272–285. ISBN 978-84-96553-50-7
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Garrulus lanceolatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Madge, S.; Burn, H. 1993. Crows and jays: a guide to the crows, jays and magpies of the world. Helm Information, Robertsbridge, U.K.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör svarthuvad nötskrika.
Wikispecies har information om Garrulus lanceolatus.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tabish Raza, Licens: CC BY-SA 4.0
I'm waiting for the sun to shine.
Författare/Upphovsman: Koshy Koshy from Faridabad, Haryana, India, Licens: CC BY 2.0
Sattal, April 2016
Författare/Upphovsman: Rakeshkdogra, Licens: CC BY-SA 4.0
The black-headed jay (Garrulus lanceolatus) at Palampur in Kangra Valley, Himachal Pradesh, India.