Svarthuvad lejontamarin
| Svarthuvad lejontamarin Status i världen: Starkt hotad[1] | |
 Svarthuvad lejontamarin | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorhini |
| Infraordning | Brednäsor Platyrrhini |
| Familj | Kloapor Callitrichidae |
| Släkte | Lejontamariner Leontopithecus |
| Art | Svarthuvad lejontamarin L. caissara |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leontopithecus caissara | |
| Auktor | Lorini & Persson, 1990 |
| Utbredning | |
 (c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Svarthuvad lejontamarin (Leontopithecus caissara) är en sällsynt primat i familjen kloapor (Callitrichidae) som förekommer i sydöstra Brasilien.
Utseende
Pälsen har på bålen en gulbrun till gyllen färg, manen kring ansiktet, alla fötter och svansen är svarta. Det mörka ansiktet saknar hår. Liksom andra kloapor har djuret klor vid alla tår med undantag av stortån som har en nagel.[2] Kroppslängden ligger mellan 20 och 34 cm och därtill kommer en 31 till 40 cm lång svans.[3] Vikten varierar mellan 540 och 710 gram.[2]
Utbredning och habitat
Arten har ett begränsat utbredningsområde i de brasilianska delstaterna São Paulo och Paraná. Den upptäcktes först på ön Superagui och senare även på fastlandet. Habitatet utgörs av regnskogar i låglandet.[1]
Ekologi
Individerna är vanligen aktiva på dagen och vilar på natten i trädens håligheter. De bildar grupper med vanligen 2 till 7 medlemmar.[2] Flocken har oftast ett 40 till 100 hektar stort revir, i vissa områden kan territoriet vara 320 hektar stort.[1] Födan utgörs av frukter, blommor, naturgummi, frön och andra växtdelar samt av insekter, ödlor och fågelungar.[2]
Med några undantag får bara den dominanta honan i flocken ungar. Vanligen föds tvillingar mellan september och mars.[2] Liksom hos andra lejontamariner bär andra gruppmedlemmar ungdjuret efter några dagar.[1]
Hot och skyddsåtgärder
Svarthuvad lejontamarin lever i ett mycket begränsat område och är därför känslig för förändringar. Hotet utgörs av skogsavverkningar, i viss mån jakt och annan mänsklig aktivitet i regionen. Arten är skyddad enligt Brasiliens och delstaternas lag. Den listas av CITES i appendix I. För primatens bevarande inrättades Superagui nationalpark. IUCN uppskattar beståndet med endast 400 individer och listar arten som starkt hotad (EN).[1]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 29 december 2011.
Noter
- ^ [a b c d e] KLudwig, G., Nascimento, A.T.A., Miranda, J.M.D., Martins, M., Jerusalinsky, L. & Mittermeier, R.A. 2021 Leontopithecus caissara . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 15 januari 2024.
- ^ [a b c d e] M. Richardson (17 december 2005). ”Black-faced lion tamarin”. ARKive. Arkiverad från originalet den 12 november 2011. https://web.archive.org/web/20111112012355/http://www.arkive.org/black-faced-lion-tamarin/leontopithecus-caissara/#text=All. Läst 14 mars 2012.
- ^ Nowak, R. M. (1999) s.567-569 online
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 6th edition. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
|
Media som används på denna webbplats
(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0
Geographic distribution of the Superagui Lion Tamarin (Leontopithecus caissara).
Författare/Upphovsman: Everton Leonardi, Licens: CC BY-SA 3.0
Leontopithecus caissara (Lorini & Persson, 1990); Critically Endangered (IUCN 2003)