Svarthalsad vråk

	Svarthalsad vråk; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Busarellus
Art	Svarthalsad vråk; B. nigricollis
Vetenskapligt namn
	§ Busarellus nigricollis
Auktor	(Latham, 1790)
Utbredning

Svarthalsad vråk^[2] (Busarellus nigricollis) är en amerikansk fågel i familjen hökar.^[3] Den hittas i våtmarksområden i Central och Sydamerika och livnär sig mestadels av fisk. Arten minskar i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende och läten

Svarthalsad vråk är en medelstor (45,5–58 cm) rovfågel med breda vingar, rätt kort stjärt och ett litet huvud. Fjäderdräkten är mestadels roströd med vitaktigt huvud och en svart fläck på övre delen av bröstet som gett arten dess namn. Benen är blågrå. I flykten syns underifrån roströda vingar med svarta hand- och armpennor, de senare rostspetsade. Ungfågeln är mindre färgglad, fläckad ovan och streckad under. Lätet är ett karakteristiskt lågt nasalt grisliknande "bäääääää" eller "ä-hä-hä-hä".^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Svarthalsad vråk förekommer i Latinamerika och delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Busarellus nigricollis nigricollis – Mexiko till Amazonområdet i Brasilien och östra Bolivia
Busarellus nigricollis leucocephalus – Paraguay, Uruguay och norra Argentina

Släktskap

Svarthalsad vråk placeras som enda art i släktet Busarellus. Den är närmast släkt med de amerikanska arterna tranvråk, snäckglada och troligen smalnäbbsglada.^[6]^[7]

Levnadssätt

Fågeln hittas i nästan alla typer av låglänta våtmarker, alltifrån flodnära skog till mangroveträsk. Födan består huvudsakligen av fisk, men tar även reptiler.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av utdikning och urbanisering,^[8] dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.^[9]

Namn

Svarthalsade vråkens vetenskapliga artnamn nigricollis betyder just "svarthalsad".^[10]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2020 Busarellus nigricollis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] Ascanio, David; Rodriguez, Gustavo; Restall, Robin (23 February 2017). Birds of Venezuela (1st). Christopher Helm. ISBN 9781408105351
^ Bierregaard, R.O., Jr, Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2020). Black-collared Hawk (Busarellus nigricollis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53116 3 mars 2020).
^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.
^ Ferguson-Lees, J. and Christie, D.A. 2001. Raptors of the world. Christopher Helm, London.
^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör svarthalsad vråk.
Bilder & media
Wikispecies har information om Busarellus nigricollis.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Busarellus nigricollis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[restall-4] [a b] Ascanio, David; Rodriguez, Gustavo; Restall, Robin (23 February 2017). Birds of Venezuela (1st). Christopher Helm. ISBN 9781408105351

[hbw-5] Bierregaard, R.O., Jr, Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2020). Black-collared Hawk (Busarellus nigricollis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53116 3 mars 2020).

[6] Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.

[7] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.

[8] Ferguson-Lees, J. and Christie, D.A. 2001. Raptors of the world. Christopher Helm, London.

[9] Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

[10] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler