Svartgumpad skata

	Svartgumpad skata
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Corvidae; Kråkfåglar
Släkte	Skator; Pica
Art	Svartgumpad skata; P. bottanensis
Vetenskapligt namn
	§ Pica bottanensis
Auktor	Delessert, 1840
Utbredning
Synonymer
	Pica pica bottanensis;

Svartgumpad skata^[1] (Pica bottanensis) är en nyligen urskild fågelart i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar, förekommande i ett begränsat område i Asien.^[2]

Utseende och levnadssätt

Svartgumpad skata är en 46–50 cm lång kråkfågel. Liksom övriga skator i släktet Pica har den svart huvud, hals, bröst och rygg, vit undersida och lång, kilformad stjärt. Vingarna glänser i blågrönt och lila. Den skiljer sig från den europeiska skatan, som den fram tills nyligen ansågs vara en del av, genom svart övergump, kortare stjärt, kraftigare näbb och mindre glansig dräkt. Den påträffas i öppna, uppodlade bergsdalar på mellan 2000 och 4500 meters höjd.^[3]^[4]

Utbredning och systematik

Svartgumpad skata förekommer ifrån östra Himalaya till sydöstra Tibet och västra Kina (Qinghai och Xinjiang).^[2] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Artstatus

Fågeln betraktades tidigare som underart till skata (Pica pica) och vissa gör det fortfarande.^[5] Efter DNA-studier visar dock att den är genetiskt väl skild, tillsammans med nyligen urskilda asirskata (P. asirensis) systerart till ett artkomplex bestående av bland annat skatan samt de amerikanska arterna amerikansk skata (P. hudsonia) och gulnäbbad skata (Pica nuttalli).^[6]^[7]

Status och hot

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner den ännu inte som egen art och har därför inte bedömt dess hotstatus.

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn bottanensis kommer av det franska namnet Bottan eller Boutan för Bhutan.^[8]

Noter

^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
^ Madge, S., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). Eurasian Magpie (Pica pica). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60753 6 februari 2019).
^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Kryukov, A.P., L.N. Spiridonova, S. Mori, V.Yu. Arkhipov, Y.A. Red'kin, O.A. Goroshko, E.G. Lobkov, and E. Haring (2017), Deep phylogeographic breaks in magpie Pica pica across the Holarctic: concordance with bioacoustics and phenotypes, Zoolog Sci. 2017 Jun;34(3):185-200. doi: 10.2108/zs160119.
^ Song, S.; Zhang, R.; Alström, P.; Irestedt, M.; Cai, T.; Qu, Y.; Ericson, P.G.P.; Fjeldså, J.; et al. (2017). ”Complete taxon sampling of the avian genus Pica (magpies) reveals ancient relictual populations and synchronous Late-Pleistocene demographic expansion across the Northern Hemisphere”. Journal of Avian Biology 49 (2): sid. 1–14. doi:10.1111/jav.01612.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Pica bottanensis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör svartgumpad skata.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[SOF-1] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-2] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

[3] Madge, S., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). Eurasian Magpie (Pica pica). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60753 6 februari 2019).

[Indian-4] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[H&M-5] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[6] Kryukov, A.P., L.N. Spiridonova, S. Mori, V.Yu. Arkhipov, Y.A. Red'kin, O.A. Goroshko, E.G. Lobkov, and E. Haring (2017), Deep phylogeographic breaks in magpie Pica pica across the Holarctic: concordance with bioacoustics and phenotypes, Zoolog Sci. 2017 Jun;34(3):185-200. doi: 10.2108/zs160119.

[7] Song, S.; Zhang, R.; Alström, P.; Irestedt, M.; Cai, T.; Qu, Y.; Ericson, P.G.P.; Fjeldså, J.; et al. (2017). ”Complete taxon sampling of the avian genus Pica (magpies) reveals ancient relictual populations and synchronous Late-Pleistocene demographic expansion across the Northern Hemisphere”. Journal of Avian Biology 49 (2): sid. 1–14. doi:10.1111/jav.01612.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler