Svartgul stenknäck
| Svartgul stenknäck Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Mycerobas |
| Art | Svartgul stenknäck M. icterioides |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mycerobas icterioides | |
| Auktor | (Vigors, 1831) |
Svartgul stenknäck[2] (Mycerobas icterioides) är en bergslevande asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]
Utseende och läte
Svartgul stenknäck är en stor (22 cm) stenknäck, med stort huvud, massiv näbb och medellång, kluven stjärt. Hanen har helsvart huvud, svarta vingar och svart stjärt, medan den är gul på rygg och undersida. Jämfört med liknande halsbandsstenknäcken (Mycerobas affinis) saknar svartgul stenknäck orange anstrykning, det svarta är mattare och den har även unikt svarta "byxor". Honan är blekgrå på huvud, mantel och bröst och persikofärgad på övergump och undersida. Sången är en klar och fyllig serie som i engelsk litteratur beskrivs som "prr-trweeet-a-troweeet" eller "tri-a-tr-a i-i-t tra-tr-u-wa-ey".[4][5]
Utbredning och systematik
Svartgul stenknäck förekommer i bergsskogar från nordöstra Afghanistan till centrala Nepal.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.[3][6][7]
Levnadssätt
Svartgul stenknäck återfinns i begsbelägna skogar med bland annat Cedrus deodar, från 1800 till 3500 meters höjd. Födan består av frön, knoppar, skott och bär från tall, gran, idegran, paradisäpple och nyponros. Fågeln häckar från maj till början av september och lägger två kullar. Arten är stannfågel i norra Pakistan och höjdledsflyttare i övriga områden.[4]
_I_IMG_7362.jpg)
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig eller ganska vanlig.[8]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Mycerobas icterioides Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Clement, P. (2018). Black-and-yellow Grosbeak (Mycerobas icterioides). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61423 6 december 2018).
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi : 10.14344/IOC.ML.9.2.
- ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör svartgul stenknäck.
Wikispecies har information om Mycerobas icterioides.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Pkspks, Licens: CC BY-SA 4.0
Black-and-yellow grosbeak (Mycerobas icterioides) female feeding by the road side at Dhanaulti, India.
Författare/Upphovsman: Pkspks, Licens: CC BY-SA 4.0
Black and yellow Grosbeak (Mycerobas icterioides) from Dhanaulti, Uttarakhand, India
Författare/Upphovsman: J.M.Garg, Licens: CC BY-SA 3.0
Black-&-Yellow Grosbeak Mycerobas icterioides in in Kullu District of Himachal Pradesh, India. We were fortunate to see this lovely bird at 5 to 6 points during the Sar Pass trek. It's call of 'pir-riu pir-riu pir-riu........' was really wonderful. It will sit at some distant canopy in the early mornings & late evenings & give some good views to all the trekkers from camps with Binocolors. Early morning a number of these birds (along with females which are quite dull in comparison) were seen feeding at ground at Bhandak Thaatch (8000 ft.). Only to fly away on the adjustant trees on approach.