Svartgran

Svartgran Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Svartgranskottar
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Barrväxter Coniferophyta
Klass	Pinopsida
Ordning	Pinales
Familj	Tallväxter Pinaceae
Släkte	Gransläktet Picea
Art	Svartgran P. mariana
Vetenskapligt namn
§ Picea mariana
Auktor	(Mill.) Britton, Sterns & Poggenburg
Utbredning
Utbredningskarta

Svartgran (Picea mariana) är en trädart med ursprung i Kanada och nordöstra USA.^[1] Den klarar av att växa i fuktig och oländig mark och odlas försöksvis i Sverige, men anses ej kunna konkurrera produktionsmässigt med svensk gran på normal skogsmark.^{[källa behövs]}

Arten hittas i nästan hela Kanada söder om tundran och i USA förekommer svartgranen i Alaska samt i nordöstra USA i delstaterna Vermont, Wisconsin, Minnesota, Rhode Island, Massachusetts, Maine, New Hampshire, Connecticut, Michigan och Pennsylvania. Den växer i kulliga områden och i bergstrakter upp till 1800 meter över havet. Svartgranen hittas ofta i träskmarker och i norra delen av utbredningsområdet förekommer permafrost. Vegetationsperiodens längd varierar mellan 25 och 160 dagar. Årsnederbörden i regionen ligger mellan 200 och 1400 mm. Trädet kan bilda grupper eller mindre skogar där inga andra större träd ingår. I dessa skogar består undervegetationen främst av vitmossor. Svartgranen ingår dessutom i skogar tillsammans med vitgran (Picea glauca), banksianatall (Pinus banksiana) och balsamgran (Abies balsamea). I bergstrakter kan även berggran, amerikansk asp och contortatall ingå i skogarna. I sydöstra delen av utbredningsområdet hittas även Chamaecyparis thyoides, kanadalärk, balsampoppel, Acer rubrum, Ulmus americana och Fraxinus nigra i samma skogar.^[1]

För beståndet är inga hot kända och populationen anses vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1]

• Wikimedia Commons har media som rör Svartgran.
  Bilder & media