Svart rördrom

	Svart rördröm; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Svart rördrom av nominatformen i Thailand.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Pelikanfåglar; Pelecaniformes
Familj	Hägrar; Ardeidae
Släkte	Ixobrychus
Art	Svart rördrom; I. flavicollis
Vetenskapligt namn
	§ Ixobrychus flavicollis
Auktor	(Latham, 1790)
Utbredning
	Utbredningsområde enligt Kushlan 2005. Notera att IUCN:s utbredningskarta skiljer sig genom att arten där förekommer över nästan hela Indien.
Synonymer
	Dupetor flavicollis, Sibley & Monroe (1990, 1993);

Svart rördrom^[3] (Ixobrychus flavicollis) är en asiatisk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.^[4] Tidigare placerades den i egna släktet Dupetor, men genetiska studier visar att den är en del av dvärgrördrommarna i Ixobrychus, trots sin betydligt större storlek. Arten minskar i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende

Med en kroppslängd på 58 centimeter är svart rördrom den utan konkurrens största hägern i släktet Ixobrychus. Förutom storleken skiljer den sig från sina släktingar genom sin långa hals och långa gula näbb. Den adulta fågeln är enhetligt svart, med gula halssidor. Undersidan är vitaktig men kraftigt brunstreckad. Ungfågeln liknar den adulta, men är mörkbrun istället för svart.^[5]

Läte

Sången består av låga, trumliknande och något fallande dån, i engelsk litteratur återgiven som "whoo-o-o-o-o".^[6] Den avges i intervaller med cirka 15 sekunders mellanrum och besvaras vanligen av närmaste revirgranne.^[6] Vid boet kan även ett "co-oorh" höras.^[6] Vid uppflog är den vanligen tystlåten, men kan avge stammande och kråklika "nyuk-nyuk-nyuk" i flykten.^[7]^[8]

Utbredning och systematik

Svart rördrom delas upp i tre underarter med följande utbredning:^[4]

Ixobrychus flavicollis flavicollis – Indien och Sydostasien till Indonesien och Filippinerna.
Ixobrychus flavicollis australis – Moluckerna, Nya Guinea och Bismarckarkipelagen till västra, norra och östra Australien.
Ixobrychus flavicollis woodfordi – häckar endemiskt på Salomonöarna

Populationerna i de nordvästra områdena, främst i Kina, är flyttfåglar.^[2]

Tidigare placerades arten som ensam art i släktet Dupetor, men DNA-studier visar att den är en del av Ixobrychus.^[9]^[10]^[11]^[12]

Levnadssätt

Svart rördrom häckar i vassbälten, på en plattform av vass i buskar eller ibland i träd där den lägger tre till fem ägg. Den kan vara svår att få syn på men tenderar att flyga relativt ofta, varvid den svarta ovansidan gör den omisskännlig. Fågeln lever av insekter, fisk och groddjur.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 63 000 och 320 000 individer.^[13]

Bilder

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2016 Ixobrychus flavicollis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.1 www.iucnredlist.org. Läst 26 december 2020.
^ [a b] Birdlife International (2012) IUCN utbredningskarta: Ixobrychus flavicollis, läst 2014-06-26
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ [a b c] Kushlan, J.A. and Hancock, J.A. (2005). The Herons. Oxford University Press, Oxford.
^ Rasmussen, P. C., and J. C. Anderton (2005). Birds of South Asia: the Ripley Guide. Lynx Edicions, Barcelona.
^ Brazil, M. (2009). Field Guide to the Birds of East Asia: Eastern China, Taiwan, Korea, Japan and Eastern Russia. Christopher Helm, London.
^ Chang, Q., B.-W. Zhang, H. Jin, L.-F. Liu, and K.-Y. Zhou (2003), Phylogenetic relationships among 13 species of herons inferred from mitochondrial 12S r RNA gene sequences, Acta Zool. Sinica 49, 205-210.
^ Päckert, M., J. Hering, E. Fuchs, P. Barthel, and W. Heim (2014), Genetic barcoding confirms first breeding record of the Yellow Bittern, Ixobrychus sinensis, (Aves: Pelecaniformes, Ardeidae) in the Western Palearctic, Vert. Zool. 25, 251-260.
^ Zhou, X., Q. Lin, W. Fang, and X. Chen (2014), The complete mitochondrial genomes of sixteen ardeid birds revealing the evolutionary process of the gene rearrangements, BMC Genomics 15, 573.
^ Zhou, X., C. Yao, Q. Lin, W. Fang, and X. Chen (2016), Complete mitochondrial genomes render the Night Heron genus Gorsachius non-monophyletic, J. Ornithol. 157, 505-513.
^ Delany, S. and Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör svart rördrom.
Bilder & media
Wikispecies har information om Ixobrychus flavicollis.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Ixobrychus flavicollis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.1 www.iucnredlist.org. Läst 26 december 2020.

[IUCNmap-2] [a b] Birdlife International (2012) IUCN utbredningskarta: Ixobrychus flavicollis, läst 2014-06-26

[SOF-3] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-4] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[Indian-5] [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[Kushlan-6] [a b c] Kushlan, J.A. and Hancock, J.A. (2005). The Herons. Oxford University Press, Oxford.

[7] Rasmussen, P. C., and J. C. Anderton (2005). Birds of South Asia: the Ripley Guide. Lynx Edicions, Barcelona.

[8] Brazil, M. (2009). Field Guide to the Birds of East Asia: Eastern China, Taiwan, Korea, Japan and Eastern Russia. Christopher Helm, London.

[9] Chang, Q., B.-W. Zhang, H. Jin, L.-F. Liu, and K.-Y. Zhou (2003), Phylogenetic relationships among 13 species of herons inferred from mitochondrial 12S r RNA gene sequences, Acta Zool. Sinica 49, 205-210.

[10] Päckert, M., J. Hering, E. Fuchs, P. Barthel, and W. Heim (2014), Genetic barcoding confirms first breeding record of the Yellow Bittern, Ixobrychus sinensis, (Aves: Pelecaniformes, Ardeidae) in the Western Palearctic, Vert. Zool. 25, 251-260.

[11] Zhou, X., Q. Lin, W. Fang, and X. Chen (2014), The complete mitochondrial genomes of sixteen ardeid birds revealing the evolutionary process of the gene rearrangements, BMC Genomics 15, 573.

[12] Zhou, X., C. Yao, Q. Lin, W. Fang, and X. Chen (2016), Complete mitochondrial genomes render the Night Heron genus Gorsachius non-monophyletic, J. Ornithol. 157, 505-513.

[13] Delany, S. and Scott, D. 2006. Waterbird population estimates. Wetlands International, Wageningen, The Netherlands.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

Navigation

Navigering

Temaportaler