Svart buskskvätta

	Svart buskskvätta; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Saxicola
Art	Svart buskskvätta; S. caprata
Vetenskapligt namn
	§ Saxicola caprata
Auktor	(Linnaeus, 1766)

Svart buskskvätta^[2] (Saxicola caprata) är en tätting i familjen flugsnappare. Den har en mycket vid utbredning i Asien, från Iran vidare österut ända till Nya Guinea.^[3]^[4] Mycket sällsynt uppträder den i Europa, med endast tre fynd i Finland, ett i Italien och ett utanför Ulricehamn i svenska Västergötland 2018. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende

Den svarta buskskvättan är något större än svarthakad buskskvätta (13–14,5 centimeter lång). Den vuxna hanen är mycket karakteristiskt tecknad: helsvart med vit övergump, vit buk och en liten vit skulderfläck. Hona och unghane är brungrå med helmörk stjärt och rosttonad övergump. Till skillnad från en mörkt tecknad hona av svarthakad buskskvätta är strupen ljus och vingen i princip helmörk.^[5]

Läte

Sången liknar vitgumpad buskskvätta, men är mörkare och mer behaglig, med böjda visslingar och knäppningar men avsaknad av gnissliga ljud. Lätena varierar, med både mjuka och vassa nedåtböjda visslingar och hårda "tsek" eller "tsek tsek".^[6]

Svarta buskskvättans läte.

Utbredning och systematik

Svart buskskvätta har en ovanligt mycket vid utbredning i Asien. Den delas in i hela 16 underarter med följande utbredning:^[4]

Saxicola caprata rossorum – öster om Kaspiska havet till Iran, Afghanistan och norra Kashmir
Saxicola caprata bicolor – häckar i Pakistan, Baluchistan och Kashmir, flyttar vintertid till centrala Indien
Saxicola caprata burmanicus – centrala Indien till sydvästra Kina, Myanmar, norra Thailand och Indokina
Saxicola caprata nilgiriensis – södra Indien (i västra Chennai och Kerala)
Saxicola caprata atratus – på Sri Lanka
Saxicola caprata caprata – norra Filippinerna (Luzon, Lubang och Mindoro)
Saxicola caprata randi – Filippinerna (Negros, Bohol, Masbate, Ticao, Cebu, Siquijor)
Saxicola caprata anderseni – södra Filippinerna (Mindanao, Camiguin Sur, Leyte och Biliran)
Saxicola caprata fruticola – Java, Bali, Lombok, Sumbawa, Flores, Lomblen och Alor
Saxicola caprata pyrrhonotus – Små Sundaöarna (på Kisar, Wetar, Sawu, Semau, Roti och Timor)
Saxicola caprata francki – Sumba i Små Sundaöarna
Saxicola caprata cognatus – Babar i Små Sundaöarna
Saxicola caprata albonotatus – Sulawesi, Pulau Selayar och Buton
Saxicola caprata aethiops – norra Nya Guinea och Niu Briten (Bismarckarkipelagen)
Saxicola caprata belensis – centrala bergen på Nya Guinea (Wisłasjöarna till Snow)
Saxicola caprata wahgiensis – Central Highlands på Nya Guinea, Huonhalvön och sydöstra bergen

Svart buskskvätta i Europa

Svart buskskvätta är en mycket sällsynt gäst i Europa, med tre fynd i Finland: Österbotten den 9 oktober 2010^[7], Utö, Korpo den 19 maj 2017 och i Euraåminne 17 juli 2020. I oktober 2017 sågs dessutom en individ i Pisa, Italien.^[8] 8 november 2018 fotograferades en svart buskskvätta också utanför Ulricehamn i Västergötland.^[9] I närområdet har den setts ett fåtal gånger i Israel, i Kuwait och på Cypern.

Familjetillhörighet

Buskskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[10]^[11]

Ekologi

Svart buskskvätta är en vanligt förekommande och välbekant fågel i öppet landskap med buskområden eller grässlätter där den ofta ses i toppen på buskar eller korta träd på utkik efter insekter. Den har noterats inta både mott och mjöllöss.^[12]^[13] Fågeln häckar från februari till augusti med en topp mellan mars och juni. Två till fem ägg läggs i boet som byggs i en hålighet i en vägg eller liknande.^[14] Huvudsakligen honan ruvar äggen, i tolv till 13 dagar.^[15]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig, lokalt mycket vanlig.^[1]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Saxicola caprata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 416. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 196-197. 978-0-7136-7038-7
^ Ny fågelart sedd i Österbotten, HBL den 9 oktober 2010.
^ Tarsiger.com Fynd av svart buskskvätta i Västpalearktis
^ Svart buskskvätta, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
^ Ramani, S; Poorani, J.; Bhumannavar, BS (2002). ”Spiralling whitefly, Aleurodiscus dispersus, in India” (PDF). Biocontrol News and Information 23: sid. 55–62. Arkiverad från originalet den 2007-04-15. https://web.archive.org/web/20070415054713/http://www.pestscience.com/PDF/BNIra62.PDF. Arkiverad 15 april 2007 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 april 2007. https://web.archive.org/web/20070415054713/http://www.pestscience.com/PDF/BNIra62.PDF. Läst 1 december 2017.
^ Mason CW (1911). The food of birds in India.. Agricultural Research Institute, Pusa. https://archive.org/details/foodofbirdsinind00masorich.
^ Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Smithsonian Institution and Lynx Edicions.
^ Ali, Salim; Ripley, S.D. (1998). Handbook of the birds of India and Pakistan. "9" (2nd). Oxford University Press. Sid. 33–36.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör svart buskskvätta.
Bilder & media
Wikispecies har information om Saxicola caprata.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Saxicola caprata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[IOC-3] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[CC-4] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Fågelguiden-5] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 416. ISBN 978-91-7424-039-9

[6] Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 196-197. 978-0-7136-7038-7

[7] Ny fågelart sedd i Österbotten, HBL den 9 oktober 2010.

[tarsiger-8] Tarsiger.com Fynd av svart buskskvätta i Västpalearktis

[9] Svart buskskvätta, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.

[s-10] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-11] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[12] Ramani, S; Poorani, J.; Bhumannavar, BS (2002). ”Spiralling whitefly, Aleurodiscus dispersus, in India” (PDF). Biocontrol News and Information 23: sid. 55–62. Arkiverad från originalet den 2007-04-15. https://web.archive.org/web/20070415054713/http://www.pestscience.com/PDF/BNIra62.PDF. Arkiverad 15 april 2007 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 april 2007. https://web.archive.org/web/20070415054713/http://www.pestscience.com/PDF/BNIra62.PDF. Läst 1 december 2017.

[13] Mason CW (1911). The food of birds in India.. Agricultural Research Institute, Pusa. https://archive.org/details/foodofbirdsinind00masorich.

[rasmussen-14] Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Smithsonian Institution and Lynx Edicions.

[hbk-15] Ali, Salim; Ripley, S.D. (1998). Handbook of the birds of India and Pakistan. "9" (2nd). Oxford University Press. Sid. 33–36.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

Navigation

Navigering

Temaportaler