Supermarine Walrus
Supermarine Walrus | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Flygbåt |
Första flygning | 21 juni 1933 |
Ursprung | Storbritannien |
Tillverkare | Supermarine |
Antal tillverkade | 740 |
Data | |
Längd | 11,45 meter |
Spännvidd | 14,0 meter |
Höjd | 4,6 meter |
Vingyta | 56,7 m² |
Tomvikt | 2 220 kg |
Max. startvikt | 3 650 kg |
Motor(er) | 1 × Bristol Pegasus |
Motoreffekt | 680 hk (510 kW) |
Prestanda | |
Max. hastighet | 215 km/h vid 1,450 meter |
Räckvidd med max. bränsle | 965 km |
Max. flyghöjd | 5 650 meter |
Stigförmåga | 5,3 m/s |
Motoreffekt/vikt: | 0,16 kW/kg |
Vingbelastning | 57,6 kg/m² |
Beväpning & bestyckning | |
Fast beväpning | 2 eller 3 × 7,7mm Vickers K-kulsprutor |
Ritning | |
Supermarine Walrus var en brittisk enmotorig dubbeldäckad flygbåt tillverkad av Supermarine och flög för första gången 1933. Flygbåten konstruerades av Reginald Joseph Mitchell för att användas som ett spaningsflygplan ombord på kryssare och slagskepp. Den kom senare att användas i en mängd andra roller, främst räddning av nedskjutna piloter till sjöss.[1]
Användare
- Argentina
- Armada de la República Argentina
- Australien
- Royal Australian Air Force
- Kanada
- Royal Canadian Air Force
- Royal Canadian Navy
- Nya Zeeland
- Royal New Zealand Air Force
- Storbritannien
- Fleet Air Arm
- Royal Air Force
Referenser
- ^ ”Supermarine Walrus (Supermarine Seagull)”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924013732/http://www.fleetairarmarchive.net/Aircraft/Walrus.htm. Läst 20 november 2015.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Supermarine Walrus.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Maxrossomachin, Licens: CC0
British single-engine amphibious biplane reconnaissance aircraft Supermarine Walrus