Sumpvipa

Sumpvipa Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Vadarfåglar Charadriiformes
Underordning	Vadare Charadrii
Familj	Pipare Charadriidae
Släkte	Vanellus
Art	Sumpvipa V. leucurus
Vetenskapligt namn
§ Vanellus leucurus
Auktor	(Lichtenstein, 1823)
Synonymer
Charadrius leucurus Lichtenstein, 1823 Chettusia leucura (Lichtenstein, 1823) Vanellochettusia leucura (Lichtenstein, 1823)

Sumpvipa^[2] (Vanellus leucurus) är en vadare i familjen pipare (Charadriidae).^[3] Den häckar i västra och centrala Asien i grunda sumpmarker och flyttar delvis till södra Asien, Mellanöstern och nordöstra Afrika. I Europa är den en sällsynt gäst, med ett tiotal fynd i Sverige. Det globala beståndet anses vara livskraftigt.

Sumpvipan är en smal medelstor vipa som mäter 26–29 cm och har en upprätt kroppshållning. Den har mycket långa gula ben och ganska lång mörk näbb. Den adulta fågeln har brungrå ovansida och hals, ljusare ansikte, grått bröst och vit buk och undergump. Den har helvit stjärt och en distinkt och kontrastrikt tecknad vinge i brunt, vitt och svart. Juvenila fåglar är ljusare och har en fläckig rygg och stjärten kan ha bruna inslag.

Dess läte under häckningstid beskrivs i engelsk litteratur som ett peewit, som påminner om tofsvipans.

Sumpvipan häckar från sydvästra Asien till Centralasien. Mer detaljerat förekommer den lokalt i Turkiet och sällsynt i Kaukasus samt från sydostligaste europeiska delen av Ryssland, Iran, Irak och Syrien till Kazakstan, Uzbekistan och Turkmenistan. Den hittas även lokalt i Jordanien och i Gulfstaterna österut till Förenade Arabemiraten. Tillfälligt har den häckat i Rumänien, Ukraina och Kuwait.^[4]

Populationerna i Irak och Iran är mestadels stannfåglar medan de övriga populationerna flyttar söderut om vintern till södra Asien, Mellanöstern och nordöstra Afrika.

Den är en sällsynt gäst i Västeuropa men har observerats i ett flertal av dess länder, bland annat i Storbritannien och alla Nordens länder förutom Island. År 2000 häckade arten i Rumänien vilket var första observerade häckningen i Europa.^[5] I Sverige finns tolv godkända fynd, det första på Mörkö i Södermanland 1975.^[6]

Sumpvipan är närmast besläktad med arterna stäppvipa (V. gregarius) och gråhuvad vipa (V. cinereus).^[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Sumpvipan häckar i glesa kolonier i träskområde i inlandet. På flytten rastar den oftare vid åar, kanaler och diken med frodig växtlighet istället för vid öppna dystränder. Den lägger fyra ägg i ett bo placerat på marken. Sumpvipan är den enda vipa som vadar i lite djupare vatten där den födosöker efter insekter och andra små byten som den främst plockar ifrån ytan.

Sumpvipan är en av arterna som ingår i Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA). Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, dock med oklar utveckling globalt.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 20 000 och 130 000 individer.^[8]

Sumpvipans vetenskapliga artnamn leucurus betyder "vitstjärtad", en latinisering av grekiska leukouros.^[9]

• A. R. Dean, J. E. Fortey and E. G. Phillips (1977) White-tailed Plover: new to Britain and Ireland, British Birds 70:465–471
• Hayman, Marchant and Prater, Shorebirds ISBN 0-7099-2034-2
• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 136-137. ISBN 91-34-51038-9 

• Wikimedia Commons har media som rör sumpvipa.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om sumpvipa.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org