Sumo
Sumo[1](japanska: 相撲?, sumō), ibland sumobrottning, är en japansk kampsport, där tunga och starka utövare, kallade rikishi,[1] brottas upprätt. Syftet är att antingen få ut motståndaren ur ringen eller få denne att vidröra marken med någon annan kroppsdel än fotsulorna.
Viktklasser existerar inte eftersom även den lättaste brottaren med hjälp av teknik kan vinna över en mycket tyngre motståndare. Kvinnliga sumobrottare finns endast på amatörnivå, och framför allt i väst.
Regler
Brottarna är klädda i traditionella sidenbälten (mawashi) som består av ett 9 meter långt och 80 centimeter brett sidenskynke som lindas varv efter varv runt brottarens bål. Brottarna har även speciell traditionsenlig frisyr (mage) bestående av en hårknut som är uppkammad på huvudet. Denna klipps sedan av under ceremoniella former när brottarens karriär har avslutats. Man måste även vara minst 130 cm lång.
Inför varje match genomförs en rad ceremonier när bland annat domaren utropar deltagarnas namn och där deltagarna hälsar på varandra genom att göra en serie rörelser samtidigt mot varandra. Matcherna i sig är vanligtvis väldigt korta och kan vara över på ett par sekunder.
Tekniker
Det finns över 80 olika tekniker man kan använda sig av för att vinna en match, men de flesta är baserade på fyra grundtekniker:
- Lyfttekniken (yorikiri), då man tar tag i motståndarens bälte och lyfter ur denna ur ringen (dohyo[1]).
- Tryck- och knufftekniken (oshidashi), då man försöker knuffa sin motståndare ur ringen eller ner i backen.
- Stöttekniken (oshi-zumo), då man slår på motståndaren med handflatorna för att försöka knocka denne eller få denne ur balans.
- Kasttekniker (nage-zumo), då man med eller utan grepp på bältet kastar motståndaren ner i ringen.
Tävlingar och klasser
Sporten utövas i alltifrån småtävlingar(Hana-sumo) och "VM i sumo" till den japanska officiella huvudturneringar: Honbasho.
De officiella huvudturneringar (Honbasho) hålls varannan månad, hela året, och innehåller en hel del ålderdomliga shintopräglade ritualer.[1] Tre av dessa turneringar hålls i Tokyo, medan övriga hålls i Osaka, Nagoya och Fukuoka. Dessa turneringar är 15 dagar långa för brottarna i elitserien (makuuchi) och division 1 (juryo), där brottarna går en match om dagen. I de lägre divisionerna brottas deltagarna bara varannan dag – 7 dagar. Den som vunnit flest matcher vinner.
| Honbasho | ||||
|---|---|---|---|---|
| Månad | Namn | Stad | Arena | Öppningsdag |
| Januari | Hatsu (Nyår) Basho | Tokyo | Ryōgoku Kokugikan | 1:a eller 2:a söndagen |
| Mars | Haru (Vår) Basho | Osaka | Osaka Prefectural Gymnasium | 2:a söndagen |
| Maj | Natsu (Sommar) Basho | Tokyo | Ryōgoku Kokugikan | 2:a söndagen |
| Juli | Nagoya Basho | Nagoya | Aichi Prefectural Gymnasium | 1:a eller 2:a söndagen |
| September | Aki (Höst) Basho | Tokyo | Ryōgoku Kokugikan | 2:a söndagen |
| November | Kyūshū Basho | Fukuoka | Fukuoka Kokusai Center | 2:a söndagen |
Rankningslistor
Efter varje turnering skrivs rankningslistan (banzuke) om. De brottare som vunnit minst 8 matcher (kachikoshi) åker normalt upp i rankning eller får vara kvar på samma rankning, medan de som inte nått 8 segrar (makekoshi) åker nedåt i rankningslistan eller åker ner till en lägre division.
Precis som i de flesta lagsporter ligger alla professionella brottare på en rankningslista där flera divisioner förekommer. Den högsta divisionen (makuuchi) är uppdelad i två delar, den översta delen där fyra titel-nivåer finns. Under dessa finns ett lite mer traditionellt rankingsystem där brottare åker upp och ner i rankningen inför varje turnering. Listan är också uppdelad i två delar, den västra och den östra delen, där den östra delen anses vara finare än den västra.
Titelnivåer
De fyra titelnivåerna har följande namn:
- Komusubi - Fjärde högsta rankning
- Sekiwake - Tredje högsta rankning
- Ozeki - Näst högsta rankning
- Yokozuna - Högsta rankning, "stormästare"
Under dessa så finns maegashira-titeln, där de lägre rankade brottarna håller till.
Medlemmar i ISF
- Afrika
- Asien
- Europa
- Nordamerika
- Oceanien
- Sydamerika
Referenser
Externa länkar
- Discoverychannelasia.com Vägen till att bli en sumobrottare och hur ett kostprogram kan se ut.
- www.sumo.or.jp Officiell webbplats för Nihon Sumo Kyokai (Japanska sumobrottningsförbundet)
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Flag of the Ivory Coast, written by Jon Harald Søby, modified by Zscout370. The colors match to what is reported at http://fotw.vexillum.com/flags/ci.html.
Flag of Senegal
Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker
| grön | rendered as RGB 0 119 73 | Pantone 3415 C |
| gul | rendered as RGB 255 184 28 | Pantone 1235 C |
| röd | rendered as RGB 224 60 49 | Pantone 179 C |
| blå | rendered as RGB 0 20 137 | Pantone Reflex Blue C |
| vit | rendered as RGB 255 255 255 | |
| svart | rendered as RGB 0 0 0 |
bendera Indonesia
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
- Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
- White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
- Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
.svg)
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
Flag of Jamaica. “The sunshine, the land is green, and the people are strong and bold” is the symbolism of the colours of the flag. GOLD represents the natural wealth and beauty of sunlight; GREEN represents hope and agricultural resources; BLACK represents the strength and creativity of the people. The original symbolism, however, was "Hardships there are, but the land is green, and the sun shineth", where BLACK represented the hardships being faced.
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
.svg)
Den Dominikanska republikens flagga består av ett vitt centrerat kors som sträcker sig hela vägen ut till flaggans kant. I mitten på korset sitter ett emblem med en bibel, ett gyllene kors och sex dominikanska flaggor. Emblemet är omgivet av olivkvistar och palmblad. Under emblemet står ”Republica Dominicana” och ovanför ett band med landets mottot ”Dios, Patria, Libertad” (”Gud, Landet, Frihet”).
.svg)
The pre-1801 Union Flag (of w:United Kingdom of Great Britain).
Chinese Taipei Olympic Flag. According to the official website of Chinese Taipei Olympic Committee, Blue Sky(circle) & White Sun(triangles) above the Olympic rings is neither the National Emblem of the Republic of China, nor the Party Emblem of Kuomintang (KMT), but a design in between, where the triangles do not extend to the edge of the blue circle, as registered at International Olympic Committee in 1981 and digitally rendered in 2013. Besides, the blue outline of the five-petaled plum blossom is broader than the red one. Moreover, the CMYK code of the blue one and the Blue Sky & White Sun is "C100-M100-Y0-K0", and different from the Olympic rings (C100-M25-Y0-K0). Note that it's the only version recognized by IOC.
Författare/Upphovsman: Eckhard Pecher User:Arcimboldo, Licens: CC BY 3.0
Sumo Wrestler Asashōryū fighting against Kotoshogiku at the January Tournament 2008
Författare/Upphovsman: Nesnad, Licens: CC-BY-SA-3.0
Mankajyou (on the left, 萬華城) and Gotenyu (on the right, 剛天佑) battle in the sumo ring. Mankajyou was the eventual winner of this longer-than-usual match in Tokyo.
.svg){kind=link}
